Kategoriarkiv: Samhälle

Geopositionering ökar, riskerna är små och den bör inte lagstiftas

I tisdags deltog jag i Lantmäteriets paneldiskussion om geopositionering i Almedalen. Eftersom jag var med i panelen som expert och användare av geopositioneringstjänster lät jag övriga paneldeltagare, Fredrick Federley, Stefan Geens, Rasmus Fleischer och Bengt Kjellson stå för det mesta av tyckandet som handlade mycket om integritet. Panelen som modererades av den alltid duktiga Sakine Madon var överens om det mesta, framför allt var vi alla väldigt överens om att geopositionering är ett exempel på något som inte behöver lagstiftas. Dock fick min uppgift i mångt och mycket bli att förklara att riskerna med geopositionering är mycket mindre än möjligheterna. Jag tycker nämligen att det är viktigt att tala om att man som användare av de olika tjänsterna som Foursquare, Google Latitude och Lociloci kan stänga av dem om man inte känner sig trygg med att dela med sig av sin position till omvärlden. Det ska dessutom sägas att för gemene man är riskerna med geopositionering extremt små. Media försöker då och då skrämma människor från att använda dessa tjänster och senast i förra veckan kunde vi läsa i pappersmetro att ”Sociala medier blir ett allt viktigare verktyg för inbrottstjuven”. I artikeln stod det att om vi checkar in på Arlanda är inbrottstjuven där och söker upp vårt hem. Det intervjuade offret som hade haft inbrott under sin semesterresa hade dock inte ens använt någon geopositioneringstjänst. Jag har försökt men inte lyckats hitta inbrottsfall där man kan säga att tjuven använt sig av dessa tjänster för att välja ut sina offer. Det är också det jag försöker säga i den intervju med dn.se som följde efter seminariet. Själv tycker jag att jag verkar lite galen. Men jag är inte så van att se mig själv på tv ;)

Expert på geopositionering i Almedalen

Nästa vecka är det Almedalsveckan i Visby. Almedalen är Sveriges största politiska mötesplats. Men här finns inte bara politiker utan också media och alla möjliga intresseorganisationer och företag som samlas för att diskutera samhällsfrågor. Själv har jag de senaste åren behövt jobba på hemmaplan under Almedalsveckan men ändå försökt följa vad som händer så mycket jag har kunnat och önskat att jag har varit där. Men i år är det äntligen min tur att vara där för första gången!

Jag åker till Visby på tisdagen den 3/7 och kommer klockan 15.00 att delta i en paneldiskussion på Gotlands Museum som kallas ”Vem har rätt att veta var jag befinner mig? Om geopositioneringstjänster i framtiden”. Med i panelen är jag i egenskap av ”Expert geopositionering” så min uppgift blir väl att påpeka alla faktafel om geopositionering som kommer att flyga i luften ;) – Skämt åsido, det ska bli riktigt kul att vara med i en panel i Almedalen med flera andra intressanta deltagare men framför allt ska det bli kul att besöka Almedalen över huvud taget. Resten av veckan är jag nämligen ledig och kan gå på precis vilka seminarier och tal jag vill.

Vi ses väl där?

Systemfel hos röntgen

För några dagar sedan kontaktade jag Aleris Röntgen och frågade om jag kunde få köpa röntgenbilderna på min ihopskruvade fotled, eftersom jag tycker att de är snygga. Jag fick svaret att jag kan få dem på en cd-skiva för 200 kronor och beställde dem.

I morse tog jag vägen förbi mottagningen för att hämta ut skivan. Då jag hade lite bråttom till ett möte kollade jag inte på skivan förrän flera timmar senare och på fodralet står att läsa:

”På denna skiva finns begärda undersökningar i standard Dicom-format, Dicomdir inkluderat. På skivan finns även viewer för visning av undersökningarna på en vanlig standard-PC.”

Redan här dyker min första fråga upp. Vad är en standard-PC?

Sedermera står det:

”Eventuellt kommer programmet att vilja installera Ms XMLParser vilket behövs för att programmet ska fungera”

Vilket jag tolkar som att det bara är Microsoft som gäller men de har dessutom garderat sig med:

”Det medföljande programmet stöds ej av Windows Vista.”

Det här betyder såklart att jag inte kan köra skivan på mina mac-datorer eller på min gamla pc eftersom den kör vista. Lite upprört mailade jag Aleris och skrev att de kunde ju upplyst om systemkraven innan jag köpte skivan och fick svaret:

”Hej,
Ledsen, men då vi inte är så bevandrade i datavärlden kände vi tyvärr inte till att skivan inte fungerar på Mac. Vi har inte fått den indikationen tidigare.”

Jag blir faktiskt lite less. Om de har en service, som de tar 200 kronor för, varför inte göra det enkelt och ge mig bilderna i jpg-format? Om de ändå har bemödat sig kan det väl inte vara så svårt att bränna en skiva med bara vanliga bildfiler? Jag vet inte ens vad Dicomformat är och jag förstår inte anledningen till hela den här komplicerade proceduren. Bilderna finns ju på skivan och vem som helst som har en dator som uppfyller systemkraven ska ju kunna titta på dem. Så det kan ju knappast finnas något sekretesskäl här.

Har jag någon eller några läsare som kan hjälpa mig att förstå? Och framför allt, finns det någon som kan tala om hur jag ska bära mig åt för att kunna titta på bilderna i min Mac?

Samtidigt som jag tycker att hela den här hanteringen är anmärkningsvärd så är jag inte förvånad. De har ju iallafall en e-postadress, vilket är något som min specialistläkarklinik saknar…

Uppdaterat: Jag älskar Internet! Det tog lite drygt en timme från att jag publicerade det här inlägget tills jag hade tre fina bilder i jpg-format på min Mac. Tack Maja Larsson med sambo för hjälpen!

En dålig dag

Idag har jag haft en riktigt bra dag, därför är det lite svårt att få fram den bittra känslan jag hade igår när jag egentligen skulle ha skrivit det här inlägget. Men jag gör ett försök. Igår hade jag en dålig dag. En riktig sådan där skitdag som man kan ha ibland. Det som bidrog mest till detta var en liten bankrelaterad episod som utspelade sig under gårdagen.

Det hela började med att jag upptäckte en transaktion från mitt konto till ett taxibolag i Göteborg. Eftersom jag inte har varit i Göteborg på över tio år och definitivt inte åkt taxi där i förra veckan blev jag lite orolig. Jag ringde till banken som föreslog att de skulle spärra mitt Visakort, vilket jag lät dem göra. Jag ville ju inte riskera fler märkliga transaktioner.

– Sedan måste du gå till banken och göra en reklamation så att du kan få tillbaka dina pengar.

– Måste jag verkligen gå in på banken? Kan jag inte göra det på något annat sätt?

– Nä, det är bäst att du går in på ditt bankkontor.

Eftersom banken har öppettider som inte är anpassade för människor som har ett arbete hastade jag iväg till Swedbank i Kista på lunchen. Jag gick tidigt för att försöka undvika kö, det var ju löningsdag och allt.

På banken som faktiskt hade öppet ända fram till 16.00 (wow) fick jag välja kölapp i kategorierna kassaärenden eller övriga ärenden. Jag valde en lapp för övriga ärenden och slog mig ner. När jag hade suttit och väntat i tjugo minuter insåg jag att alla banktjänstemän bara tryckte på kassaärendeknappen. Kund efter kund som hade kommit in på bankkontoret efter mig fick sina ärenden uträttade medan jag frustrerad satt och såg på. Efter en halvtimme började jag tappa modet. Då kom kvinnan som uppenbarligen hade hand om övriga ärenden tillbaka från sin lunchrast och det blev snart min tur. Jag gick fram till henne och förklarade mitt ärende.

– Men det där gör du lättast på Internet.

– Men när jag ringde fick jag besked om att gå in på banken.

– Ja, alltså, vi kan ju hjälpa dig här men ditt ärende kommer att hanteras snabbare om du gör det via nätet.

– …….

– Dessutom måste du göra en polisanmälan. Jag kan skriva ut ett kontoutdrag som du kan ta med dig dit.

Vid det här laget hade hela min lunchrast passerat. Hungrig och irriterad tog jag hennes utskrifter och gick tillbaka till kontoret. När jag hade tagit några djupa andetag och börjat äta på mackan jag haffade på vägen började jag titta på kontoutdraget som var lite mer detaljerat än det jag ser när jag loggar in på Internetbanken. Där kunde jag se att det aktuella köpet var gjort den 14 januari och alltså inte den 18:e när transaktionen var gjord. Jag kollade min kalender och konstaterade att den 14 januari var jag på en liten tweetup på en krog i Stockholm. Jag funderade över summan, studerade övriga transaktioner och insåg att transaktionen till taxibolaget i Göteborg måste härstamma från min betalning på den aktuella krogen.

Jag ringde upp krogen och frågade hur det kan komma sig att ett köp jag har gjort hos dem kan hamna hos ett taxibolag i Göteborg. Den märkbart irriterade kvinnan i andra änden förklarar då att företaget som har installerat deras kortläsare har registrerat en av dem på taxibolaget och att alla pengar som de har fått in via den kortläsaren har hamnat hos fel företag. Jag hade alltså spärrat mitt Visakort i onödan och får nu leva på luft i en vecka (chansen är ju nämligen inte så stor att jag ger mig in på banken igen för att få ut kontanter). Trots att jag var lättad för att ingen hade kapat mitt kontokort var jag på fruktansvärt dåligt humör.

Varför är vi så dåliga på kundservice i det här landet? Kvinnan på krogen hade all rätt att vara irriterad på företaget som har missriktat deras kortinbetalningar men hon har absolut ingen anledning att låta det gå ut över mig. Jag kan ju inte göra något åt det och dessutom är jag hennes kund och inte deras så hon borde väl bett mig om ursäkt för det inträffade?

För att inte tala om banken. Vad är det för fel på våra banker? Varför har de öppettider som inte passar majoriteten av deras kunder? Varför ska vi behöva ta längre lunch eller flexa ut från våra arbeten bara för att ”hinna till banken”? Varför har de helt värdelösa kösystem? Varför är de så dåliga på att ge rätt besked? Det finns med all säkerhet ett flertal punkter till där banken behöver förändras. Det här är bara min reaktion på gårdagens trubbel. Jag har trots allt varit kund hos Swedbank sedan jag föddes och tycker att jag kan förvänta mig något bättre service än såhär.

Men det här inlägget handlar inte bara om banker utan jag vill rikta mig till dig som på något sätt bemöter kunder i ditt yrke. Försök att låta bli att bidra till en dålig dag för de människor du möter. Vi blir så mycket gladare allihop av leenden, vänliga bemötanden och äkta service. Eller på ren svenska, skärp er för bövelen!

Valapparnas flopp

Jag vet att det är gjort. Brit Stakston (@britstakston) har gjort det, Henrik Pallin (@pallin) har gjort det och nu tänker också jag göra det. Utvärdera valapparna i min iPhone.

Valapparna

Valapparna

Jag har installerat alla partiappar samt appen val 2010.

Alliansen

Alliansens app

Alliansens app

En totalt värdelös app skulle jag vilja påstå. Man kan skriva kylskåpspoesi med alliansen värdeord som man slumpar fram. Det finns ingen som helst nytta eller värde i den här appen. Det är till och med svårt att bygga meningar eftersom det inte finns speciellt många ord att välja bland. Hur tänkte egentligen Alliansen och deras byrå här?






De Rödgröna

De rödgröna

De rödgröna

Den här appen har mycket innehåll. Riktigt mycket. Här kan man jämföra de båda blockens politiska budskap när det gäller jobb, ekonomi, skatter, utbildning och forskning, välfärd, miljö och klimat, pensionärer, jämställdhet sjukvård samt unga. Givetvis skrivet med en rödgrön vinkel. Här finns även ”svar på tal” där de rödgröna bemöter alliansens påståenden om dem, en del som jag tycker känns lite väl negativ. Det finns också ett rss-flöde ur de rödgrönas blogg, möjlighet att anmäla sig som valarbete för de rödgröna och slutligen kan man skicka frågor till de rödgröna. De rödgröna lyckas alltså få med en interaktiv funktion i möjligheten att ställa frågor vilket är riktigt bra. Dock hade jag gärna sett att det skickades på annat sätt än via e-post. Vad som helst hade nog varit bättre. Dessutom lovar de svar inom ett dygn. Ett löfte de inte kan hålla. Den fråga jag ställde i onsdags morse 07.58 är idag (fredag 23.30) ännu inte besvarad. En stor besvikelse att den enda interaktiva funktionen i appen är ett misslyckande.

Göran säger

Göran säger

Göran säger

Göran säger är Kristdemokraternas iPhone app. KD satsar på humor med sköna citat av Göran Hägglund som man kan lyssna på vilket jag tycker är fantastiskt roligt. Här finns också länkar till Görans facebooksida, spotifylista, twitterprofil, stabens blogg och Youtubekontot. Youtubeklippen är dessutom ännu roligare än citaten. Appen visar mycket av Görans personlighet och humor. Roligt tycker jag. Kul att man vågar skoja till det. Det är mycket sociala medier men lite interaktivitet i den här appen. Men eftersom det finns länkar till ett antal interaktiva kanaler tycker jag inte att det gör så mycket.

Centerpartiet

Centerpartiet

Centerpartiet

Ungefär vad man väntar sig av en partiapp, varken mer eller mindre. Man kan testa hur mycket Maud man är, lyssna på hennes ljudbok och läsa lite om Centerpartiets politik. Den är väl ok, men inte mer. För mig räcker det med att testa den en gång, behöver nog inte använda den igen.








Rösta 2010

Rösta 2010

Rösta 2010

Rösta 2010 är Socialdemokraternas app. Här kan man hitta vallokaler för förtidsröstning. Något jag skulle ha behövt i onsdags när jag var på språng och ville förtidsrösta. Det är en bra grej men man behöver inte bygga hela appen runt detta tycker jag. Utöver vägvisningen finns bara en länk till ett youtubeklipp som är det enda som säger något om partiets politik. I övrigt är den här appen den fulaste av alla valappar.





Val 2010

Här har vi en politiskt oberoende app. Förutom lite bra-att-veta-fakta om valet kan man i den här appen rösta på det parti man skulle välja om det var riksdagsval idag. Man kan titta på statistik över hur folk har röstat, i skrivande stund 1734 röster och dessutom finns en karta där man kan zooma in och ut för att se geografisk statistik över rösterna. Till exempel kan man zooma in på en viss stad för att se hur rösterna är fördelade där. Dock känns inte statistiken på mindre areor särskilt relevant då det är så få som har röstat i appen hittills. Till exempel har Socialdemokraterna 0 procent i sossestaden Norrköping.

Statistik över Norrköping.

Statistik över Norrköping.

Totalt sett tycker jag att valapparna floppar rejält. Det är för lite interaktivitet, på tok för lite. Det är få av apparna som har någonting som gör att man vill starta dem igen efter att ha testat dem en gång. Jag hoppas på en rejäl förbättring om fyra år, i den device jag använder då…

Politik i en tweet #val2010

I morgon börjar valet. På riktigt. Då öppnar nämligen vallokalerna för förtidsröstning upp i Sverige. Eftersom jag kommer att vara röstmottagare (det som tidigare hette valförrättare) och rösträknare på valdagen och inte sitta i det distrikt jag själv tillhör måste jag förtidsrösta. Jag tänkte att jag skulle få det överstökat redan i morgon för att slippa den mest fjäskiga valpropagandan. Men eftersom jag ännu inte har bestämt vad jag ska rösta på har jag det senaste dygnet låtit politikerna fjäska lite för mig på Twitter.

Jag skickade samma tweet till representanter från alla tio partier som kandiderar till riksdagsvalet. I de fall där partiledarna är aktiva på Twitter gick frågan direkt till dem och för de andra partierna valde jag helt enkelt ut aktiva partimedlemmar som jag har i mitt eget Twitterflöde. Jag får dock tacka @mymlan för hjälp med ett par partier där jag saknade representanter i flödet. De twittrare jag valde ut är @AnnikaBeijbom, @aliesbati, @federley, @goranhagglund, @gudschy, @jimmieakesson, @lenaside, @MariaFerm, @naversten och @opassande. Alla fick exakt samma fråga.

Tweet till Göran Hägglund

Tweet till Göran Hägglund

En del svarade snabbt medan andra ville ha betänketid, vissa lite längre än andra. Eftersom kommunikation är viktigt för mig gillar jag snabba svar. Det är självklart inte avgörande för vilket parti jag kommer att rösta på, men ett litet plus i kanten. Därför presenterar jag mina svar i den ordningen, snabbast först alltså.

Först ut var riksdagskandiderande Fredrick Federley från Centerpartiet som på kort tid lyckades presentera flera parametrar i en tweet.

Svar från Fredrick Federley

Svar från Fredrick Federley

Som nummer två svarade Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund och jag funderar på om han kanske tyckte att det var viktigare att svara snabbt och extremt kort än att presentera något innehåll.

Svar från Göran Hägglund

Svar från Göran Hägglund

Nästa politiker att svara var Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt initiativ. Hon var nog den som lyckades klämma in mest innehåll (och förkortningar) i en och samma tweet. Bra jobbat Gudrun!

Svar från Gudrun Schyman

Svar från Gudrun Schyman

Sedan kom svar från Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.

Svar från Jimmie Åkesson

Svar från Jimmie Åkesson

Nästa person att svara var Emma Marie Andersson, en av Piratpartiets största bloggare. Hon hade svårt att hålla sig till en tweet och efter lite trubbel med tangentbordet blev det tre.

Emma Marie Anderssons svar

Emma Marie Anderssons svar

Emma Marie Anderssons svar

Emma Marie Anderssons svar

Emma Marie Anderssons svar

Emma Marie Anderssons svar

Sedan kom ett svar från Moderaternas landstingskandidat Charlotte Naversten som även fick plats med ett tips på en riksdagskandidat att kryssa för.

Svar från Charlotte Naversten

Svar från Charlotte Naversten

Därefter kom svaret från Vänsterpartiets Ali Estbati som kandiderar till riksdagsvalet. Ännu en som inte kunde hålla sig till en tweet.

Svar från Ali Esbati

Svar från Ali Esbati

Svar från Ali Esbati

Svar från Ali Esbati

Och efter Ali Esbatis tweets har svaren från politikerna lyst med sin frånvaro. Annika Beijbom och Lena Dahlström har ju lovat att återkomma och dagen är inte slut än så deras svar kanske kommer. Jag uppdaterar i så fall mitt blogginlägg. Maria Ferm däremot har inte svarat över huvud taget, trots att hon har varit aktiv på Twitter idag. Jag är faktiskt uppriktigt förvånad och besviken. Jag trodde att politiker inte missade chanser som dessa såhär strax innan valet.

Har jag efter detta då bestämt mig? Nja, jag kan väl inte påstå att dessa svar kommer att avgöra mitt slutgiltiga val. Men det har varit intressant att se politikerna fatta sig kort för att försöka vinna min röst. Nu är det självklart inte så att jag väljer mellan alla tio partierna heller, jag väljer kanske mellan två eller tre. Jag ville dock fråga alla för att jag tycker att det är intressant att se på hur många olika sätt man kan använda 140 tecken.

Uppdatering: Precis när jag skulle publicera det här inlägget rasslade det till på Twitter och jag får mentions både från Annika Beijbom och Lena Dahlström. Annika ber att få ytterligare en dag på sig. Men Lena Dahlström som är it-strateg på socialdemokraterna skickar sitt svar.

Svar från Lena Dahlström

Svar från Lena Dahlström

Uppdatering 2: Svaret från Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm kom idag (onsdag) på morgonen. Tur för henne eftersom jag planerar att smita in och rösta idag på lunchen.

Svar från Maria Ferm

Svar från Maria Ferm

Uppdatering 3: Fick svar från riksdagskandiderande Annika Beijbom från Folkpartiet ikväll (onsdag). Nu har jag redan röstat så det kom lite sent. Men jag lägger så klart till det också.

Svar från Annika Beijbom

Svar från Annika Beijbom

Maria och Partiledarna

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av politik. När jag växte upp hade jag alltid en känsla av att det inte spelade någon roll vad jag tyckte, politikerna gör ju som de vill ändå. Men jag har alltid röstat. Att rösta är viktigt. Att inte rösta är detsamma som att ge det där partiet du absolut inte vill ge makten en extra liten skjuts. Men eftersom jag aldrig har varit särskilt insatt eller påläst om de olika partierna har det alltid känts så svårt att rösta. I valet 2006 röstade jag därför blankt men eftersom jag också var rösträknare fick jag veta att blankrösterna hamnar i samma hög som ogiltiga röster. Det kändes som att jag inte hade röstat alls, jag kände mig helt enkelt blåst på min röst och jag kommer aldrig någonsin att rösta blankt igen. Så vad ska jag då rösta på? Jag vet inte faktiskt. Jag har gjort valtesterna på tre av Sveriges största tidningars webbsidor och alla resultat spretar åt olika håll.

Inför det här valet har jag dock intresserat mig mer för politik än någonsin tidigare. Jag tror att orsakerna till detta är tre.

  1. Jag är äldre och har mer erfarenhet av livet, samhället och arbetsmarknaden sedan senaste valet.
  2. Jag har bestämt mig för att aldrig rösta blankt igen och måste därför göra ett partipolitiskt val.
  3. Sociala medier.

Det här inlägget hade jag tänkt ägna åt punkt tre (surprise), som i mångt och mycket i mina flöden blir en metadiskussion om politik i sociala medier. Men i sociala medier finns även politiker varav några råkar vara partiledare. Jag har bloggat tidigare om hur jag älskar att kommunicera med alla slags människor i sociala medier, kända som okända. Och för mig finns det nog inget bättre sätt att få ett hum om politiken än genom att kommunicera med politiken. Därför hissar jag partiledare som finns i sociala nätverk som till exempel Twitter och som kommunicerar med andra användare på lika villkor. Själv gör jag ingen skillnad på kända och okända människor på Twitter. Jag tycker inte att det är läskigare att kommunicera med partiledare än andra och jag kräver inte heller mer av dem än av andra. Jag tycker dessutom att de ska kunna kräva av mig vad jag kräver av dem. Därför är det för mig inte särskilt konstigt att jag bjuder in dem en bit in i mitt liv om jag vill kunna få se en bit av deras. Extra roligt är det förstås när man får gensvar. För även om jag har ägnat stor del av mitt liv de senaste åren åt tidning, radio och tv är jag en helt vanlig människa som inte på något sätt är van vid att umgås med celebriteter.

En av dessa partiledare som kommunicerar med vanliga medborgare på Twitter är Göran Hägglund (@goranhagglund). Jag har alltd varit imponerad av hans twittrande och han har vid flertalet tillfällen deklarerat att han sätter ett värde i att det är han personligen som skriver alla tweets. I våras när vi skulle ha slututställning på Medieinstitutet där jag studerade fram till vårterminens slut föll det på min lott att att kontakta och bjuda in deltagare till den paneldiskussion vi skulle ha om politik i sociala medier. Självklart skulle vi ha minst en politiker i panelen och mina tankar gick genast till Göran Hägglund. Jag trodde inte att han skulle ha tid att komma till vår slututställning, det är ju valår i år och min föreställning var att ministrar alltid har ett fullspäckat schema ett halvår framåt. Men jag tänkte att jag förlorar ju ingenting på att fråga så jag skrev ett e-postmeddelande till honom med en inbjudan och för att visa att jag finns på riktigt skrev jag dessutom en tweet adresserad till honom.

tweet

Och fick samma kväll svar:

Tweet

Mycket riktigt. När jag vaknade nästa morgon hade jag fått ett svar på min inbjudan via mail. Göran Hägglund tackade via sin presstaleskvinna ja och den sjätte maj var han på vår slututställning på Medieinstitutet för att diskutera politik i sociala medier tillsammans med Brit Stakston och Mona Wallin.

Brit Stakston, Göran Hägglund, Mona Wallin

Brit Stakston, Göran Hägglund, Mona Wallin

En annan partiledare som finns på Twitter är Gudrun Schyman (@gudschy) som också är mycket duktig på att kommunicera och svara på tweets. Igår hände en ganska kul grej mellan henne och mig. Det började med att jag satt och lyssnade på musik och Kent – Kärleken väntar som börjar med textraden ”Brinn pengar brinn” dök upp i spellistan. Eftersom jag kommer att tänka på Gudrun Schyman varje gång jag hör den låten efter årets Almedalsvecka (jag behöver nog inte förklara varför) så twittrade jag.

tweet

Gudrun svarade lite senare:

Och jag förklarade:

Efter lite tangentbordstrassel hos Gudrun svarade hon:

Jag tänkte att hon kanske inte vet vilken låt jag menar och gav henne länken till låten i Spotify:

Varpå jag fick följande tweet:

Nu för tiden utgår jag helt enkelt ifrån att alla människor har Spotify och tänker att man kan skicka Spotifylänkar till människor utan problem men tydligen inte. Gudrun Schyman behöver min hjälp och vem är jag att inte erbjuda den. Det här har ingenting med politik att göra, det här handlar om en människa i Sverige som inte har Spotify.

I morse svarade Gudrun:

Nu hoppas jag förstås att Gudrun registrerar sig ikväll och börjar använda Spotify och dessutom slår på Spotify Social så att man kan ta del av hennes favoritmusik. Förhoppningsvis kommer hon att upptäcka en helt ny värld.

Är det inte ganska kul? Att jag kan hjälpa en partiledare som inte har Spotify. Det är dessutom roligt att hon låter mig hjälpa henne.

I sociala medier kommer man varandra nära och jag gillar politiker som kommunicerar nära människor. Politiker och partiledare som visar att de är människor som du och jag. För det är så Sverige borde vara byggt, av människor som du och jag. Så, Fredrik, Mona, Maud, Jan, Lars, Maria och Peter, när ska ni börja prata med oss som vill hjälpa er att bygga Sverige?

Ps 1. Eftersom jag har bjudit in Gudrun Schyman till Spotify kan jag se om hennes inbjudan används. Jag återkommer om det.

Ps 2. Göran Hägglund har en playlist som jag lyssnar på ibland. Tyvärr har Göran dock inte slagit på Spotify Social.