Maria Hägglöf

En hybrid i det digitala medielandskapet

Maria i tryckta medier – nu även på engelska!

Postat den | februari 1, 2016 | Inga kommentarer

Jag är ju en digital människa. Som lever genom Internet. Därför är det lite ovant för mig att figurera i tryck. Ändå händer det ibland… Fast det är ju ändå alltid som följd utav min aktivitet på Internet.

Finns jag på nätet? En digital människa utan kropp

Modern Filosofi #4/15

Modern Filosofi #4/15

I höstas blev jag intervjuad av en journalist som heter Mikael Claesson. Om mitt liv på Internet. Han hade läst ett av mina äldre blogginlägg Internet är mitt liv och kontaktade mig för en artikel till tidningen Modern Filosofi.

Jag minns att en av de första frågorna jag fick var ”Vad är skillnaden mellan ditt internetjag och ditt jag i verkliga livet?” och tyckte att frågan var konstig. Som att det var förutsatt att man är två olika personer när man håller sin smartphone i handen och när man lägger den ifrån sig. Mitt självklara svar var därför ”ingen skillnad alls”. Och det svaret står jag fast vid fortfarande.

Intervjun med mig är en del av en längre artikel som heter ”Finns jag på nätet? En digital människa utan kropp” som publicerades i 2015 års sista nummer av tidningen. Tyvärr finns inte artikeln på nätet vilket jag hade hoppats och väntat på. Men nu har jag fått tillåtelse att publicera sidan som handlar om mig här.

Sida 36 av Modern Filosofi #4/15, bilden är en länk till artikeln i PDF.

Sida 36 av Modern Filosofi #4/15, bilden är en länk till artikeln i PDF.

Även om jag själv inte kände mig så filosofisk när jag intervjuades så minns jag att ändå resonerade lite mer och djupare i mina svar än vad som fick plats i artikeln. Jag pratade om för- och nackdelar med att mötas och umgås på nätet, hur nätet har förändrat mitt sociala liv, huruvida vi är ensamma på Internet eller inte och hur fria vi är på nätet. Mina citat i den färdiga artikeln känns tyvärr lite korthuggna men jag tycker ändå att de lyckades få fram kärnan av det jag ville säga. Utan människor – inget Internet!

Generation 64 – nu även på engelska

Det var nog närmare tre år sedan nu som jag la upp en bild på Instagram föreställande mig och min bror när vi spelar dataspel på familjens Commodore 64. När sedan Jimmy Wilhelmsson sökte personer som haft C64 till sin bok Generation 64 var det någon som hade sett min bild som tipsade om mig. Ett bra tag senare träffade jag Jimmy för en intervju och min historia fick sedan plats i boken ”Generation 64 – Commodore 64 gjorde mig till den jag är” som kom ut hösten 2014.

Generation 64 - Commodore 64 gjorde mig till den jag är

Generation 64
Commodore 64 gjorde mig till den jag är

Jimmy skrev såhär på generation64.se innan boken släpptes:

Det finns en oberättad del av vår nutidshistoria som handlar om ursprunget till det svenska IT-, musik- och spelundret vi i dag gärna skryter om. Berättelsen kretsar kring världens mest sålda hemdator, Commodore 64, och den grupp unga som under åttiotalet byggde sina liv kring den.

Nu är den historian berättad och jag är oerhört stolt att jag fick vara en del av den. Som om det inte vore nog att vara på fyra sidor i en tryckt bok så hamnade också en av mina bilder också i den trycka upplagan av Computer Sweden.

Under förra året drev Jimmy Wilhelmsson dessutom en kickstarter-kampanj för att kunna översätta boken till engelska. Kampanjen gick i mål så nu kommer även min historia och en del av min barndom att nå internationell publik. Fantastiskt roligt (och lite generande att barnbilder på mig får så stor spridning). Generation 64 på engelska släpps inom de närmsta veckorna och går att förbeställa här.

Så blir dina privata Instagrambilder googlingsbara

Postat den | november 21, 2013 | Inga kommentarer

En vän till mig som av olika skäl försöker hålla sina grejer så privata som möjligt i sociala medier kontaktade mig igår och frågade varför hon hittar sina Instagrambilder på Google trots att hon har en privat profil på Instagram.

Jag googlade på hennes användarnamn och det visar sig att hennes bilder finns på mikrobetalningstjänsten Flattrs webbsida. Där kan man se hela bilden tillsammans med en direktlänk till bilden på Instagram. Detta trots att hon själv inte har ett konto på Flattr.

Det som har hänt är följande. Min vän har lagt upp en bild på Instagram och delat bilden till sitt Facebookflöde, som också det är inställt att bara visas för hennes vänner. Permalänken till Instagrambilden blir då aktiv och bilden blir tillgänglig för alla som har direktlänken eller url:en till bilden. Så långt är den mig veterligen inte Googlingsbar. Men när sedan en Flattr-användare som har sitt Flattr-konto kopplat till Instagram gillar bilden då hamnar även länken hos Flattr och blir ett objekt där i form av en bild som är 240×240 pixlar stor och en länk direkt till den numera publika bilden på Instagram. Och eftersom Flattr-sidan hittas av Google så är hennes privata bild nu hittbar av vem som helst.

Min vän hade redan försökt kontakta både Flattr och Instagram innan hon bad mig om hjälp men inte lyckats (Flattr svarade inte och Instagram hittade hon inget sätt att kontakta). Jag kontaktade dock Leif Högberg på Flattr via Twitter för att reda ut vad fenomenet berodde på och vår diskussion kan man läsa här.

Som vanligt gäller att ingenting på Internet är privat, det är om inte helt öppet bara bra eller dåligt dolt för allmänheten. Och det här känns som något som är dåligt dolt så har man valt att ha sin Instagramprofil privat så kanske man ska tänka ett varv till innan man lägger upp en bild som man inte vill ska gå att hitta via Google.

#SSWC 2012 – årets bloggpost

Postat den | augusti 22, 2012 | 3 kommentarer

Jag har varit på Sweden Social Web Camp på Tjärö i Blekinge i år igen. Och det var precis lika fantastiskt som 2010 och 2011. I vanlig ordning känns det som att jag vill tacka en massa människor för en fantastisk helg. Så jag kan inte låta bli att göra det i år heller. Here goes…

David Stark aka @popfabriken har varit min brorsa i ganska exakt två år nu. Med en brorsa som David på Tjärö behöver man aldrig känna sig bortkommen. Tack David för att du alltid finns där, stöttar, backar upp, ger råd och håller reda på din syster. Ovärderligt!

Jag hade det bästa boendet med de bästa rumskompisarna på Tjärö. I Anricks Sjöstuga, en liten mysig stuga med egen brygga bodde jag tillsammans med tre sköna grabbar. Tack Vesa (@vesa), Tommie (@tjompa) och Calle (@carldolofsson) för en fin helg! Ett extra tack till Tommie som tog hand om min kvarglömda iPhoneladdare.

Sedan vill jag självklart tacka järngänget i militärtältet – Jenny (@canborn), Johan (@eenfeldt), Alex (@alexbergvall), Erik och Rickard för skönt häng på tåget, på klippor, i tält, utanför tält, vid diverse eldar och så vidare. Tack och puss!

Kristin (@kristinheinonen) och Tomas (@tomaswennstrom) ska tackas tusen gånger om för att ni arrangerar SSWC, ingen kan göra det bättre än ni!

Tjärö-Ola (@olasoderdahl), tack för trevligt småprat sista natten/morgonen under eken. Tack för att du tar emot oss på Tjärö, utan dig och din personal, inget SSWC!

Sist men verkligen inte minst. Alla ni 252 personer som checkade in på Foursquare tillsammans med mig under middagen på lördagkvällen. Tack! Tillsammans tog vi Sveriges första Super Swarm.

Årets bästa helg. Vi ses på SSWC 2013!

Geopositionering ökar, riskerna är små och den bör inte lagstiftas

Postat den | juli 5, 2012 | Inga kommentarer

I tisdags deltog jag i Lantmäteriets paneldiskussion om geopositionering i Almedalen. Eftersom jag var med i panelen som expert och användare av geopositioneringstjänster lät jag övriga paneldeltagare, Fredrick Federley, Stefan Geens, Rasmus Fleischer och Bengt Kjellson stå för det mesta av tyckandet som handlade mycket om integritet. Panelen som modererades av den alltid duktiga Sakine Madon var överens om det mesta, framför allt var vi alla väldigt överens om att geopositionering är ett exempel på något som inte behöver lagstiftas. Dock fick min uppgift i mångt och mycket bli att förklara att riskerna med geopositionering är mycket mindre än möjligheterna. Jag tycker nämligen att det är viktigt att tala om att man som användare av de olika tjänsterna som Foursquare, Google Latitude och Lociloci kan stänga av dem om man inte känner sig trygg med att dela med sig av sin position till omvärlden. Det ska dessutom sägas att för gemene man är riskerna med geopositionering extremt små. Media försöker då och då skrämma människor från att använda dessa tjänster och senast i förra veckan kunde vi läsa i pappersmetro att ”Sociala medier blir ett allt viktigare verktyg för inbrottstjuven”. I artikeln stod det att om vi checkar in på Arlanda är inbrottstjuven där och söker upp vårt hem. Det intervjuade offret som hade haft inbrott under sin semesterresa hade dock inte ens använt någon geopositioneringstjänst. Jag har försökt men inte lyckats hitta inbrottsfall där man kan säga att tjuven använt sig av dessa tjänster för att välja ut sina offer. Det är också det jag försöker säga i den intervju med dn.se som följde efter seminariet. Själv tycker jag att jag verkar lite galen. Men jag är inte så van att se mig själv på tv ;)

Expert på geopositionering i Almedalen

Postat den | juni 25, 2012 | Inga kommentarer

Nästa vecka är det Almedalsveckan i Visby. Almedalen är Sveriges största politiska mötesplats. Men här finns inte bara politiker utan också media och alla möjliga intresseorganisationer och företag som samlas för att diskutera samhällsfrågor. Själv har jag de senaste åren behövt jobba på hemmaplan under Almedalsveckan men ändå försökt följa vad som händer så mycket jag har kunnat och önskat att jag har varit där. Men i år är det äntligen min tur att vara där för första gången!

Jag åker till Visby på tisdagen den 3/7 och kommer klockan 15.00 att delta i en paneldiskussion på Gotlands Museum som kallas ”Vem har rätt att veta var jag befinner mig? Om geopositioneringstjänster i framtiden”. Med i panelen är jag i egenskap av ”Expert geopositionering” så min uppgift blir väl att påpeka alla faktafel om geopositionering som kommer att flyga i luften ;) – Skämt åsido, det ska bli riktigt kul att vara med i en panel i Almedalen med flera andra intressanta deltagare men framför allt ska det bli kul att besöka Almedalen över huvud taget. Resten av veckan är jag nämligen ledig och kan gå på precis vilka seminarier och tal jag vill.

Vi ses väl där?

Vintern, våren, sommaren…

Postat den | maj 29, 2012 | Inga kommentarer

Jag vet, jag är en urusel bloggare. Jag har inte bloggat sedan januari. Eller jo, det har jag ju faktiskt, på checkain.se. Men här i min personliga blogg har inläggen lyst med sin frånvaro.

Vill ni veta vad som har hänt? Ok, snabbt då.
Flyttade till en vattenskadad lägenhet och bodde utan badrum i tre månader. Samtidigt passade jag på att operera ut skruvarna ur min fot och fick efter komplikationer order om att inte använda foten över huvud taget under sista veckan 2011. Ett nytt år blev det ändå och i slutet av februari var min lägenhet återställd. I mars hade jag därför badrumsfest med mina fina vänner. Under våren besökte jag också #studiobronx ett flertal gånger då de sände live. Det var sevärda liveshower som sändes på en lite för komplicerad tid. Jag har också gått regelbundet till kiropraktor då min rygg har gått sönder och samman. Orsaken är fortfarande ett mysterium för min i övrigt utmärkta kiropraktor. Trots rygg- och fotproblem har jag fortsatt att träna boxning hela våren, något som är bland det roligaste i mitt liv just nu. I april arrangerade jag Foursquare Day tillsammans med min bloggpartner Jan Viderén och Internet World uppmärksammade det. Sedan drog jag iväg på en välbehövlig semesterresa till Cypern där jag bara tog det lugnt.

Och vad händer då i sommar?
Två stora grejer relaterade till social webb är inplanerade. Den första är Almedalen där jag kommer att delta i en panel på tisdagen och göra vad jag vill under resten av veckan. Det blir min första Almedalsvecka och det känns jättekul att jag äntligen ska åka dit efter några år med livesändningarna som min bästa vän på hemmaplan. Den andra är så klart Sweden Social Web Camp, det fantastiska webbcampet med 400 deltagare på en ö i Blekinge skärgård. Idag släpptes biljetterna och jag har köpt en av dem men jag väntar fortfarande på besked om jag får en sängplats eller inte. Får jag ingen säng hänger tyvärr mitt deltagande löst i år på grund av ovan nämnda ryggproblem. Har jag däremot lyckats norpa en sängplats åker jag definitivt på mitt tredje #sswc, arrangerat av bästa @kristinheinonen och @tomaswennström.

Bortsett från Almedalen och #sswc tänkte jag försöka klämma in firande av en 30-årsdag (min egen), gå på ett bröllop (inte mitt eget) och besöka Helsingborg. Eventuellt blir det också en resa norrut alternativt till en för mig ännu obesökt huvudstad i Europa.

Håll med om att planeringen av sommaren låter rätt mycket skönare än den gångna vintern och våren!

Vad hände med helgen? – Detta hände på nätet

Postat den | januari 15, 2012 | Inga kommentarer

Det har varit ett händelserikt veckoslut på Internet. Här är några händelser som jag personligen har reflekterat över.

Studio Bronx Afterwork

Helgen började med att jag blev inbjuden av @petterkarlsson att vara livepublik i premiäravsnittet av #studiobronx nya webb tv-show Studiobronx Afterwork. Sagt och gjort, direkt efter jobbet gav jag mig av till Studio Bronx för att se programmet live och hänga kvar på eftersnacket. För dig som har sett Sweet Sunday Web Crunch så är upplägget ungefär likadant fast lite snyggare förpackat. Programledare är Joakim Nyström (@jnystromdesign), Björn Falkevik (@bjornfalkevik) och Anne-Marie Eklund Löwinder (@amelsec). Premiärprogrammet innehöll två programpunkter, ett 15-minuters webinar av kvällens gäst Göran Adlén (@trendspanaren) om storybranding och ett inslag från Tekniska Museet med utställningsintendent Nils Olander i serien ”Nils Prylar”. Dessutom såklart lite diskussion kring dessa huvudnummer. Till skillnad från SSWCrunch siktar man på 30 minuter men drar sedvanligt över 50% av tiden och landar på 45 minuter. Något jag tycker är bra. Det tightar upp det hela och jag tror att man vinner tittare på det. I övrigt tycker jag också att programmet sevärt, Göran Adléns dragning satt som en smäck och Nils Olander på Tekniska museet är ju ingenting annat än fantastisk.

Maffiakriget

Efter Unni Drougges krönika Sökmotoroptimering är en cancercell i Computer Sweden i onsdags, där hon bland annat skriver ”Glöm inte att seo-konsulterna bara står ett steg från maffian” bröt ett inbördeskrig ut i SEO-branschen, som kom att bli kallat maffiakriget. Nu såhär vid helgens slut tror jag att det har börjat stilla sig men efter att ha läst några av de blogginlägg som har varit skottsalvorna i kriget, konstaterade jag på Twitter igår att om SEO-branschen vill uppfattas som seriösa kanske de ska sluta bete sig som barnungar. Jag tycker att det är bra att de debatterar och diskuterar vad som är bra och dålig SEO, men när det övergår till personliga påhopp och bajskastning tycker jag bara att det är tråkigt och skadligt för en bransch som kämpar med att bli uppfattade som seriösa.

Sanningen om innebandypappan

Nyheten om pappan som lämnade sin son i Uppsala och åkte hem till Stockholm utan pojken för att han hade spelat ”för jävla dåligt” drog in som en storm i sociala medier i förra veckan när folk delade artikeln från Uppsala Nya Tidning och i samma veva kallade pappan för idiot. Flera av de stora medierna rapporterade vidare och historien som hade sitt ursprung i en blogg blev en sanning i medierna. Källan till artikeln var en bloggare som skrev under rubriken ”Skäms tamejfan Åkersbergaförälder” (senare har bloggaren strukit ortsnamnet i rubriken men klantigt nog inte tagit bort det ur url’en). Mitt favoritradioprogram Medierna (inte bara för att jag har jobbat där utan för att det är det enda radioprogram jag regelbundet lyssnar på) i P1 bestämde sig för att kolla upp vad som egentligen hade hänt. Det visar sig att de är de enda journalister som har pratat med pappan och även de enda som har pratat med pojkens tränare. Hela historien blir pinsam för medierna och när de i radio står och säger att det är viktigare att lägga ut än att faktiskt ta reda på vad som egentligen har hänt tappar man ju trovärdigheten helt. Återigen är vi tillbaka till ”är alla journalister?”. Alla kan ju vidareförmedla en story. Men journalisternas uppgift är ju att faktiskt granska den också. Här kan du lyssna på programmet från igår:

RIP Jaiku

Idag stängs enligt uppgift nätjänsten Jaiku ner. Den tjänst som i mångt och mycket var föregångaren till framför allt Twitter men också många andra sociala medietjänster. Själv var jag aldrig aktiv på Jaiku då jag kom in i matchen lite sent och fick mitt första intryck av Jaiku som ”tjänsten som är älskvärd men nästan alltid trasig”. Men jag vet att Jaiku har betytt mycket för många av mina vänner och för vad vi har idag i sociala medier så jag kan tycka att det är lite sorgligt ändå. För att rädda det som räddas kan av innehållet hos Jaiku har @Jocke Jardenberg tillsammans med lite hjälp från vänner skapat Jaikuarchive. Bra jobbat!

Grattis Wikipedia

Från en tråkig nyhet till en roligare sådan. Idag fyller Wikipedia elva år. Detta fantastiska crowdsourcade och crouwdfundade uppslagsverk som jag och många andra använder i princip dagligen har under det senaste året passerat 20 miljoner artiklar och finns på 282 språk. Läs Wikimedia Sveriges blogginlägg för mer kuriosa.

 

fortsätt »
  • Om


    Jag heter Maria Hägglöf och är kommunikatör specialiserad på digitala kanaler. Jag är en hybrid som blandar mina kunskaper inom teknik och kommunikation med mitt skrivande och allt sker såklart på min favoritplats – webben.
  • Jag tycker att…

    ”sverigedemokraterna"