Etikettarkiv: Twitter

Kortbloggat: Mitt huvudsyfte är inte att kritisera och peka ut

Det blev en hel del reaktioner på mitt tidigare inlägg. De flesta hejar på medan de stackars nämnda journalisterna försöker försvara sig. Hey, mitt huvudsyfte var inte att kritisera och peka ut enskilda journalister. Jag tog upp dem som exempel här när jag beskrev min lördagförmiddag kronologiskt. Givetvis har de såklart pratat med SL, SOS och Polisen. Något annat skulle ju vara en mindre skandal.

Vad jag däremot försökte säga var att vi som twittrar har fått en slags gräddfil rakt in i mediehusen. Det är vi som hamnar i morgonsofforna, citeras i media och används här och där. Bara för att vi twittrar och har ett gäng journalister som följer oss har vi plötsligt lite mer makt än alla andra. Något som vi ganska enkelt har fått. Nu handlade det i mitt fall om att återge en nyhetshändelse som ögonvittne vilket inte är så allvarligt, men när det handlar om åsikter och tyckande, då kan det bli ett demokratiskt problem. Jag valde att inte dra för stora växlar på det där med demokratin, sådant säger såna som Brit Stakston och Anna Lindberg så mycket bättre än mig. Och om jag ska vara helt ärlig var jag trött i natt, tappade bort mig någonstans i hur jag ville avsluta mitt inlägg och ville bara klicka på publiceraknappen. Jag drog Sveriges Radio över samma kam som alla andra och Expressen hade ju faktiskt också intervjuat samma kille som Aftonbladet intervjuade. Call me trigger happy…

Att hamna mitt i en nyhetshändelse och servera journalistiskt material på ett silverfat

I morse när jag var på väg till knytkonferensen Trollen & Rollen slog det plötsligt upp lågor utanför tunnelbanetåget där jag satt, i tunneln mellan Fridhemsplan och S:t Eriksplan. Tåget stannade tvärt, försökte starta igen men då ytterligare eldslågor flammade upp stannade vi igen. Människor blev rädda och ville inte sitta kvar på sina platser vilket gjorde att alla samlades i den främre halvan av vagnen. Eftersom ingen visste vad som hände var min första tanke ”jag kommer kanske att dö här inne idag”. Strax därefter tänkte jag ”jag måste berätta att jag är här”.

Jag twittrade omgående:

[blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/mariahagglof/status/137795925308489728″]

Jag höll mig sedan lugn, och även om mina medpassagerare var oroliga var det ingen som behövde hjälp med något. Det bästa jag därför kunde göra i det läget var att fortsätta rapportera om vad som hände.

När det sedan blev rökutveckling i vagnen såg jag eftersom jag satt ganska långt fram i första vagnen till så att föraren blev underrättad samtidigt som jag twittrade. Vi fick information om att ta det lugnt, sitta ner och försöka att inte andas in röken. Jag var beredd att sätta mig på golvet men då rökutvecklingen inte var särskilt kraftig satt jag kvar på min plats och fortsatte att rapportera på Twitter.

När brandkåren senare var på plats och vi fick klättra ner på spåret för att gå tillbaka till Fridhemsplan började jag ta bilder. Jag tog lite bilder i tunneln, spelade in ett videoklipp och twittrade om vad som hände under promenaden ut ur tunneln. Klockan 9:03 kom jag upp på perrongen, då skickade jag genast upp mina bilder på Flickr samtidigt som jag pustade ut och gick ner till Blå linjen för att åka vidare mot Radiohuset.

Är alla journalister?
Tidigare i höst inför releasen av Ajour.se, skrev Emanuel Karlsten i sin blogg att alla är journalister, ett uttalande som blev väldigt omdiskuterat. Mitt agerande under händelserna i tunnelbanan skulle kunna vara ett av bevisen för att så är fallet. Jag skulle dock vilja påstå att om journalister idag inte var så otroligt lata, om de faktiskt arbetade för att göra något annat än vad jag redan gör på plats i det drabbade tunnelbanetåget så skulle inte alla vara journalister. Problemet är att journalister idag ofta inte gör mer än vad en medborgare som jag kan göra själv via Twitter.

Låt mig ge en liten mediaanalys av förmiddagen.

  • Klockan 9:04 (alltså en minut efter att jag klev upp på perrongen vid Fridhemsplan) kommer en tweet från Maria Gustafsson på Sveriges Radio:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/annamia44/status/137803386954317824″]
    Jag svarar att mina bilder är på väg upp på Flickr och att de kan söka på mitt användarnamn mariahagglof, men eftersom de inte lyckas hitta bilderna får jag från min telefon även serva dem med en länk. Det resulterar i den här artikeln från Ekot på sr.se.
  • Klockan 9:09 ringer en journalist från DN.se. Jag svarar på hans frågor och mms:ar även några av mina bilder eftersom han inte kan leta upp dem på Flickr. Tyvärr var jag rätt skakis när jag pratade med DN och allt i deras artikel blev inte helt korrekt. Bara i deras rubrik finns två faktafel, röken vällde inte in och tåget havererade inte. Det var utanför tåget det brann, inte i tåget. Och röken spred sig långsamt i vagnen. Något annat har jag heller aldrig påstått.
  • Klockan 9:20 kommer en tweet från Robert Johansson på TV4 där han frågar om jag har bilder som de kan ta del av. Jag ger honom länken till min Flickrprofil och skriver ”CC-by” varpå jag fick följande svar:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/noterat/status/137808988879339520″]
    Jag kan tycka att det är ganska dåligt att journalister, särskilt journalister som jobbar med webb inte har koll på Creative Commons, så gå hem och gör din läxa Robert!
    Mina stillbilder visas sedan i ett nyhetsinslag 1:30 minuter in i TV4:s nyheter klockan 10.
  • Klockan 9:46 Twittrar Oscar Julander på Expressen:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/OscarJulander/status/137814008068714496″]
    Jag svarar att det är ok men att jag gärna tar en läsartipspeng i utbyte.
  • När klockan var 9:48 ringer en journalist från Svenska Dagbladet för att intervjua mig om händelsen. Henne måste jag ge lite cred för att hon var en väldigt sympatisk journalist. Innan hon egentligen ställer sina journalistiska frågor säkerställer hon att jag är ok och att allt hade gått bra.
    Hennes jobb resulterar i den här artikeln.
  • Medan jag pratar med Svenska Dagbladet ber Oscar Julander på Expressen mig att ringa upp honom så jag gör det och vi pratade lite om pengar men han passar också på att intervjua mig.
    En stund senare ser Expressens etta ut såhär.

    Expressens etta

    Expressens etta

    Och artikeln finns att läsa här.

Då toppade mina bilder DN.se, SvD.se och Expressen.se.

Några minuter efter att jag hade pratat med Oscar Julander tittade jag igenom den där videon jag spelade in i tunneln och laddade upp den på Flickr.

  • Klockan 10:32 ringer Robert Johansson på TV4 och vill ha videon, han ber mig att maila filen så att de kan lägga på fotocred och jag gör så. Samtidigt blir jag lite förvånad över att Robert inte passade på att plocka mig på några pratminus när han ändå hade mig i telefonen men jag tänker att han kanske redan har citat från någon annan passagerare. Videon blir sedan ett komplement till den här artikeln med mina citat från dn.se. Videoinslaget visas även i TV4:s nyheter klockan 11.
  • Klockan 12:29 ringer Dagens Nyheters bildredaktör och frågar om de får använda mina bilder även i papperstidningen. Jag berättar för honom att bilderna ligger uppe under Creative Commons licens men att jag gärna tar emot ersättning för bilderna.
  • Någon gång under morgonen skriver också TT om händelsen med mina citat från DN.se och därefter finns jag på i stort sett alla landets nyhetswebbar.

Vad som händer under förmiddagen är alltså att de sex jättarna DN, SvD, TV4, Sveriges Radio, Expressen och TT alla har mina citat och bilder i sina artiklar (SVT råkade ha en anställd på tåget som levererade bilder och citat). De har helt enkelt bara plockat på sig vad jag har serverat dem och inte adderat särskilt mycket eget material. I min första tweet skrev jag vad som hände och var vi befann oss. Sedan dröjde det en halvtimme tills att jag var uppe på perrongen. På den halvtimmen vet jag fler än en nyhetsredaktion som hade hunnit skicka en reporter till Fridhemsplan för att hitta sitt egna unika ögonvittne att intervjua, spela in sitt eget unika videomaterial och ta sina egna unika bilder. Men eftersom alla nöjer sig med att använda mitt material blir mina citat och bilder omvandlat till sex stora nyhetsmediers journalistik.

På ”Trollen & Rollen” diskuterades idag bland annat att redaktioner måste göra saker som alla andra inte redan gör. Men jag skulle också vilja flika in att redaktioner framför allt måste börja jobba emot att göra saker som inte alla andra medborgare redan gör. Jag har ingenting emot att prata med media och jag svarar gärna på frågor när jag blir kontaktad. Men ärligt talat blir journalistiken trots allt ganska tråkig om alla intervjuar en och samma twittrare, som är en av flera hundra inblandade i en nyhetshändelse. Och varför ska min röst få höras i nästan alla nyhetsmedier bara för att jag råkar ha hyfsat många följare på Twitter? Min medpassagerare som inte twittrar men som hjälpte flera barn att ta sig ut ur tunnelbanevagnen, skulle det inte vara mer intressant om en av journalisterna som ringde till mig åkte till Fridhemsplan efter att ha sett mina första tweets och istället intervjuade honom på plats?

Så, ja, om de som faktiskt arbetar som journalister inte börjar arbeta på ett annat sätt så är vi alla journalister, för idag gjorde jag jobbet åt dem alla. Jag till och med serverade länkar från min telefon när de inte hade förmågan att söka själva.

Twitter är ett jättebra verktyg för att hitta ingångar till nyheter och journalistiska case. Men alltför ofta nöjer sig nyhetsmedia med vad de får via Twitter. Dock är det faktiskt så att Twitter representerar inte hela Sverige (surprise!). Dels är vi för få svenskar som Twittrar och dels är vi en på tok för homogen grupp för att det skulle gå att hämta all journalistik den vägen. Så precis som Brit Stakston gjorde idag i den session hon ledde tillsammans med Anna Lindberg på Trollen & Rollen skulle jag vilja uppmana till någon slags skärpning, använd gärna Twitter men nöj er inte bara med det som finns där. Det finns en ganska bra bit av Sverige där utanför också.

Sedan har jag en extra hälsning till alla er som använde mina bilder: Tack för att ni allihop kom ihåg mitt namn under bilderna! Trots att mina bilder är CC-licensierade så gjorde jag rätt mycket jobb åt er idag. Jag har F-skattsedel så ni får gärna ge mig er fakturaadress. Ni har ju mitt nummer och jag finns ju på Twitter.

Internet är mitt liv

Jag sitter på tåget på väg hem från en resa till Dalarna. Innan tåget gick åt jag lunch med min vän Niclas, som jag från början lärde känna via Twitter. I Dalarna har jag också bland annat varit i Vansbro och hejat på alla som har simmat Vansbrosimningen för Johannas skull. Världens finaste Johanna som har cystisk fibros och som jag träffade för första gången på en tweetup för drygt ett år sedan.

För lite mer än en månad sedan var jag i London med en av mina närmaste vänner, Mattias som jag lärde känna för nästan åtta år sedan genom spelet Medal of Honor. Vi spelade i en klan som hette 2k4. Sommaren 2004 träffades 2k4 för första gången under en helg i Timmernabben i Småland. Helgen då ingen hade med sig sin dator för att vi ville träffas och umgås, som de vänner vi var.

2k4 med mig själv i mitten, Timmernabben 2004

2k4 med mig själv i mitten, Timmernabben 2004
foto: Robhert Esserud

För några veckor sedan var jag på fotboll på Råsunda med min kompis Nikke och hans son Love. Nikke som jag hängde med mycket på Il caffè under våren och sommaren 2010 har jag också lärt känna via Twitter.

I nästa vecka när jag åker till mitt hemland Östergötland hoppas jag att där finns en ny bebis hemma hos mina fina vänner Anna och Andreas. Vänner jag aldrig skulle ha haft om det inte vore för spelet World of Warcraft. Ett spel jag för övrigt inte kan tänka på utan att tänka på min vapendragare och bästa vän Stefan som jag för första gången träffade i Stratholme, 2005 och sedan dess har hängt med både online och AFK.

Alice och Maria

Jag snackar lite med Stefans dotter Alice, juli 2009
foto: Stefan Doverud

Om ett par veckor ska jag på fest hos Anna-Carin som jag lärde känna via Twitter och i augusti ska jag på webcampet SSWC och träffa fler av mina vänner från nätet. Vissa kanske för första gången och andra som jag träffar regelbundet. Och så här håller det på. Hela mitt liv ser ut såhär. Det är precis det här jag menar när jag säger att jag lever mitt liv genom Internet. Det betyder inte att jag bara sitter hemma, är asocial och nördar mig framför en dator. Utan det betyder att jag lär känna och får nya vänner som är precis som jag hela tiden. Och det som driver mig till att leva såhär är att Internet och de vänner jag interagerar med på nätet berikar mitt liv fullständigt.

Jag har inga AFK-vänner. För mina AFK-vänner är också mina nätvänner. Därför brukar jag kalla mina vänner för vänner helt enkelt. Det finns ingen skillnad för mig. Och det beror förmodligen på att jag egentligen har levt såhär i hela mitt halvvuxna och vuxna liv. Som fjortonåring 1996 träffade jag för första gången någon jag bara kände via nätet.

Men egentligen spelar det inte så stor roll vilka man har träffat. Självklart är det alltid kul att träffa människor som man har hängt med via nätet länge. Men jag sätter lika stort värde i vänskapen till de personer jag inte har träffat. I drygt tio år har jag hängt i kanalen #amigaland på IRC (Internet Relay Chat), där finns bland andra mina vänner andabata, shelter, Douwd, gcb och Subbass. Nä, vi använder fortfarande inte våra riktiga namn på IRC, men de är trots det nästan helt ofarliga ;). Även om IRC dog ut för länge sedan hänger vi fortfarande kvar, har nästan daglig kontakt och de får mig att skratta gång på gång. I #amigaland har jag nästan inte träffat någon AFK, eftersom de flesta inte ens bor i Sverige. De är likväl mina vänner och vi bryr oss om varandra lika mycket ändå. Det finns trots allt inget som att få en holländsk digital knuffel när man har en dålig dag.

Det här blogginlägget är till dig som tror att jag sitter ensam framför en dator hela dagarna och blir en försoffad pryl. Du har fel. Jag har fler vänner än dig. Jag träffar fler människor än dig, jag gör mer galna saker än dig. Jag har förmodligen roligare än dig. Jag vinner.

Och till mina vänner, både ni som är nämnda här och er som inte nämns. Jag älskar er!

Kortbloggat: För ett år sedan predikade jag Twitters död…

För ett år sedan skrev jag ett kort inlägg där jag predikade Twitters död. Det blev både hyllat och dissat i kommentarsfältet. Anledningarna till mitt inlägg då var flera, Twitter hade vuxit ur sin kostym lite vilket bidrog till en del tekniska problem men även strukturen som sådan räckte inte riktigt till tycker jag. Men den stora frågan jag ställde mig då var, ”vart går vi härnäst?”. Jag hade ingenstans att gå då och visste att det skulle dröja länge tills jag skulle ha det. Men nästan exakt på dagen ett år senare får jag tillgång till Google+ som mycket väl kan bli mitt substitut för Twitter. Jag tror i alla fall likt Deeped att chansen är större att Google+ dödar Twitter än Facebook.

Marias länkar – 21 June, 2011

  1. Foursquare når tio miljoner användare
  2. – Jag är på riktigt imponerad över i vilken takt Foursquare växer. Undra hur Gowalla har det nu?

  3. SJ och kommunikationen
  4. – SJ:s största problem. Information och kommunikation. De blir aldrig bättre. Det känns som att de hör vad resenärerna säger men inte lyssnar. Och den där kampanjsajten de drog igång för att bli bättre, den kommer jag inte ens ihåg adressen till.

  5. Hur hotell kan skapa mervärde för sina besökare
  6. – Fantastisk beskrivning av @sanapes om hur Hotellet Four Seasons i Palo Alto använder Twitter.
    ”Det är ROI.”

  7. Veckan som gick – vecka 24
  8. – Det är tur att SSBD finns när man själv tappat lite i bevakningen. Här kommer man snabbt ikapp!

  9. Det ligger i vår natur att hajpa #sswc
  10. – Om det är någon som tycker att vi som ska till #sswc är lite tjatiga. @trulytherese förklarar varför här. Bra!

  11. Så kapitaliserar Aftonbladet Klick! på Kissies självsvält
  12. – Jag återgår lite till min punkiga tonårsrebell när jag läser det här. För jag pratade om precis samma sak med en kollega i veckan. Om hur företag kapitaliserar på Kissie. Här är det Aftonbladet, men hon har ju även annonsörer som bryr sig mer om klick och pengar än om vilka de faktiskt stödjer med sin annonsering. Och när en annan känner sig maktlös över de ideal som unga tjejer får så går de med pengar och makt som en supporterklubb och hejar på framåt. Istället för att använda sina resurser till att skruva lite åt andra hållet…
    @emanuelkarlsten skriver bra här… Gå och läs!

  13. Boka biljett till Sweden Social Web Camp 2011
  14. – Yes! Slutsålt på sju minter men jag har en biljett. Visst ses vi väl där?

Marias länkar – 14 May, 2011

  1. Folkkär reklamfigur går i graven
  2. – RIP Iprenmannen.

  3. Watching Together: Twitter and TV
  4. – Det är spännande det här med Twitter och TV. Twitter har gjort tv-tittandet så mycket roligare. Gemenskapen, konversationerna och kommentarerna runt vad vi ser på TV är för mig numera över halva nöjet. Det är Twitter som gör det uthärdligt att se den där fredagkvällsunderhållningen man har lovat familjen att titta på eller de dagar man har en tråkig ensamkväll. Numera ser jag till exempel inte bara melodifestivalen för klädernas skull utan lika mycket för Twitters skull. Med Twitter kan jag sitta ensam i soffan och ändå känns det som att jag har mer sällskap än när den är fullsatt.

Marias länkar – 15 March, 2011

  1. #numbers
  2. – Grattis på femårsdagen Twitter! Och så en del siffror som är så stora så att man inte kan sätta dem i någon slags relation till något.

  3. Back to circuit switched – the optimal anti mobile broadband device
  4. – Jag försöker bestämma mig för om jag gillar den eller inte. Men jag tror att jag klickar på likeknappen ändå… Även fast den får mig att fnissa lite…

  5. KTH | Lotta Edholm invigde Future Friday
  6. – Future Friday är det stora event som bland andra jag har jobbat med att arrangera. 1500 gymnasieelever besökte oss och vi gjorde allt för att inspirera dem till att plugga IT. På eventets webbsida www.futurefriday.se finns programinnehållet för den nyfikne. (Som man ser på bilden sitter jag och filmar, med två kameror faktiskt. Jag gjorde en Bambusing med telefonen och en inspelning som ni kan se nedan)

  7. Tänk om! – Därför behöver vi en kunskapsrevolution i Sverige NU!
  8. – Maria klickar på like och hoppas få se något sådant här i framtiden. Här har vi konkreta exempel på hur Sverige kan genomgå en kunskapsrevolution.

  9. SJ-granskning – by AndreasNson
  10. – Tycker du som jag att @AndreasNson borde ha betalt för sitt tågolyckegräv? Nu kan du flattra honom för det.