Att sitta stilla och att inte kunna sitta still #blogg100

Jag och många andra i vårt land sitter väldigt mycket. Både på jobbet och hemma. Alla vet att det inte är bra att sitta för mycket och att det innebär stora risker, men ändå gör vi det. Kanske kompenserar vi med att träna några gånger i veckan. Men studier visar att oavsett om vi till och med tränar mycket så innebär det en ökad risk för en mängd sjukdomar att sitta för mycket. Elin Ekblom-Bak som är doktorand på Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm berättar mer om det i den här föreläsningen som finns att se på ur.se. Där beskriver hon ”the active couch potato”, som en person som är fysiskt aktiv i träning men har ett stillasittande jobb. En beskrivning jag tror att många känner igen sig i.

För min egen del har min skada tvingat mig att avbryta mitt stillasittande. Innan skadan var jag förmodligen en active couch potato. Jag satt under hela arbetsdagen och när den var slut tränade jag 1-2 timmar, 4-5 dagar i veckan. Jag tyckte väl att jag var sund. Jag visade ju resultat på träning, utvecklades, blev starkare och fick en till synes mer vältränad kropp.

Jag har normalt blodtryck och blodsocker och är inte heller överviktig. Men mitt problem var att jag fortfarande satt den största delen av tiden och det påverkade ju också en del muskler som blev stela och inaktiva. När jag sedan tränade hårt började andra muskler kompensera för de stela musklerna och de blev istället överansträngda och till slut inflammerade. Och jag känner mig otroligt korkad när jag tänker på att jag efter träning bara har stretchat de muskler jag har använt under träningspasset för att minska risken för träningsvärk, när det förmodligen har varit ännu viktigare att stretcha de muskler som har blivit stelare efter dagens stillasittande.

Och med mer och mer ont i kroppen när man sitter börjar jakten på en position som lindrar smärtan vilket blir ett jagande likt inget annat. Under de dagar som jag har haft som mest ont har jag varvat långsamma promenader fram och tillbaka genom korridorerna på jobbet med att stundvis lägga mig i vilorummet, för att kunna vara på jobbet över huvud taget. Jag har svarat på väldigt många mail liggandes på rygg :)

Min ländrygg är också överrörlig vilket gör att jag omedvetet rör på mig i princip hela tiden. Min sjukgymnast sa till mig en gång att det räckte med att jag kom in i hennes rum och satte mig i stolen för att hon skulle se att jag var överrörlig. När hon sa ”du ska kunna sitta stilla på bio och titta på en film i två timmar utan att röra på dig och det kan inte du!” så insåg jag att det här är inget som har kommit över en natt, så har jag varit i hela mitt liv. Jag har inte koncentrationssvårigheter eller myror i brallan. Jag är överrörlig.

Nu när jag har kommit en bit på vägen tillbaka och kan arbeta heltid igen vet jag att jag inte får sitta stilla. Jag tar pauser då och då. Med hjälp av mitt höj- och sänkbara skrivbord växlar jag mellan stående och sittande, jag går och hämtar en frukt, fyller på min vattenflaska eller går och pratar med personer som sitter i samma korridor istället för att maila när jag har en fråga. Samtidigt får jag mer arbete gjort. Jag får fortfarande ont i kroppen på eftermiddagen, men det skulle förmodligen vara så mycket värre om jag satt stilla hela dagen.

Så ett råd till dig som sitter mycket, försök att ta en kort paus varje timme, det förlänger ditt liv.

Det är viktigt att ta en paus!

Det är viktigt att ta en paus!

Dagens inlägg i skadedagboken: Lite öm i höfterna på morgonen. Mår bra på förmiddagen. Ont i vänster höft från lunch, strålningar i lår, utsida vad och fot börjar på kvällen efter flängig dag på jobbet. Magen funkar lite och gör inte ont.


Detta är inlägg 3 av 100 i utmaningen #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Mitt mål med #blogg100 är att berätta om vägen tillbaka till träning efter den skada jag drabbades av i oktober 2013.

Dela:
    TwitThis Facebook Google Bloggy Pusha LinkedIn del.icio.us Maila artikeln! Skriv ut artikeln!