Maria Hägglöf

En hybrid i det digitala medielandskapet

Att hamna mitt i en nyhetshändelse och servera journalistiskt material på ett silverfat

Postat den: | november 20, 2011 | 30 kommentarer

I morse när jag var på väg till knytkonferensen Trollen & Rollen slog det plötsligt upp lågor utanför tunnelbanetåget där jag satt, i tunneln mellan Fridhemsplan och S:t Eriksplan. Tåget stannade tvärt, försökte starta igen men då ytterligare eldslågor flammade upp stannade vi igen. Människor blev rädda och ville inte sitta kvar på sina platser vilket gjorde att alla samlades i den främre halvan av vagnen. Eftersom ingen visste vad som hände var min första tanke ”jag kommer kanske att dö här inne idag”. Strax därefter tänkte jag ”jag måste berätta att jag är här”.

Jag twittrade omgående:

Tunnelbanetåget tvärstannar efter Fridhemsplan i tunneln. Det blixtrar och kommer eldslågor. Folk är rädda.
@mariahagglof
Maria Hägglöf

Jag höll mig sedan lugn, och även om mina medpassagerare var oroliga var det ingen som behövde hjälp med något. Det bästa jag därför kunde göra i det läget var att fortsätta rapportera om vad som hände.

När det sedan blev rökutveckling i vagnen såg jag eftersom jag satt ganska långt fram i första vagnen till så att föraren blev underrättad samtidigt som jag twittrade. Vi fick information om att ta det lugnt, sitta ner och försöka att inte andas in röken. Jag var beredd att sätta mig på golvet men då rökutvecklingen inte var särskilt kraftig satt jag kvar på min plats och fortsatte att rapportera på Twitter.

När brandkåren senare var på plats och vi fick klättra ner på spåret för att gå tillbaka till Fridhemsplan började jag ta bilder. Jag tog lite bilder i tunneln, spelade in ett videoklipp och twittrade om vad som hände under promenaden ut ur tunneln. Klockan 9:03 kom jag upp på perrongen, då skickade jag genast upp mina bilder på Flickr samtidigt som jag pustade ut och gick ner till Blå linjen för att åka vidare mot Radiohuset.

Är alla journalister?
Tidigare i höst inför releasen av Ajour.se, skrev Emanuel Karlsten i sin blogg att alla är journalister, ett uttalande som blev väldigt omdiskuterat. Mitt agerande under händelserna i tunnelbanan skulle kunna vara ett av bevisen för att så är fallet. Jag skulle dock vilja påstå att om journalister idag inte var så otroligt lata, om de faktiskt arbetade för att göra något annat än vad jag redan gör på plats i det drabbade tunnelbanetåget så skulle inte alla vara journalister. Problemet är att journalister idag ofta inte gör mer än vad en medborgare som jag kan göra själv via Twitter.

Låt mig ge en liten mediaanalys av förmiddagen.

  • Klockan 9:04 (alltså en minut efter att jag klev upp på perrongen vid Fridhemsplan) kommer en tweet från Maria Gustafsson på Sveriges Radio:
    @ Hej! Tack för dina rapporter! Får vi använda bilden? Mvh Maria Gustafsson, webbredaktör Sveriges Radio
    @annamia44
    Maria Gustafsson

    Jag svarar att mina bilder är på väg upp på Flickr och att de kan söka på mitt användarnamn mariahagglof, men eftersom de inte lyckas hitta bilderna får jag från min telefon även serva dem med en länk. Det resulterar i den här artikeln från Ekot på sr.se.
  • Klockan 9:09 ringer en journalist från DN.se. Jag svarar på hans frågor och mms:ar även några av mina bilder eftersom han inte kan leta upp dem på Flickr. Tyvärr var jag rätt skakis när jag pratade med DN och allt i deras artikel blev inte helt korrekt. Bara i deras rubrik finns två faktafel, röken vällde inte in och tåget havererade inte. Det var utanför tåget det brann, inte i tåget. Och röken spred sig långsamt i vagnen. Något annat har jag heller aldrig påstått.
  • Klockan 9:20 kommer en tweet från Robert Johansson på TV4 där han frågar om jag har bilder som de kan ta del av. Jag ger honom länken till min Flickrprofil och skriver ”CC-by” varpå jag fick följande svar:
    @ CC-by? Lite trög på morgonen. Men vad menas?
    @noterat
    Robert Johansson

    Jag kan tycka att det är ganska dåligt att journalister, särskilt journalister som jobbar med webb inte har koll på Creative Commons, så gå hem och gör din läxa Robert!
    Mina stillbilder visas sedan i ett nyhetsinslag 1:30 minuter in i TV4:s nyheter klockan 10.
  • Klockan 9:46 Twittrar Oscar Julander på Expressen:
    @ Vi på Expressen plockar också en bild, om det är ok? Med krädd så klart.
    @OscarJulander
    Oscar Julander

    Jag svarar att det är ok men att jag gärna tar en läsartipspeng i utbyte.
  • När klockan var 9:48 ringer en journalist från Svenska Dagbladet för att intervjua mig om händelsen. Henne måste jag ge lite cred för att hon var en väldigt sympatisk journalist. Innan hon egentligen ställer sina journalistiska frågor säkerställer hon att jag är ok och att allt hade gått bra.
    Hennes jobb resulterar i den här artikeln.
  • Medan jag pratar med Svenska Dagbladet ber Oscar Julander på Expressen mig att ringa upp honom så jag gör det och vi pratade lite om pengar men han passar också på att intervjua mig.
    En stund senare ser Expressens etta ut såhär.

    Expressens etta

    Expressens etta

    Och artikeln finns att läsa här.

Då toppade mina bilder DN.se, SvD.se och Expressen.se.

Några minuter efter att jag hade pratat med Oscar Julander tittade jag igenom den där videon jag spelade in i tunneln och laddade upp den på Flickr.

  • Klockan 10:32 ringer Robert Johansson på TV4 och vill ha videon, han ber mig att maila filen så att de kan lägga på fotocred och jag gör så. Samtidigt blir jag lite förvånad över att Robert inte passade på att plocka mig på några pratminus när han ändå hade mig i telefonen men jag tänker att han kanske redan har citat från någon annan passagerare. Videon blir sedan ett komplement till den här artikeln med mina citat från dn.se. Videoinslaget visas även i TV4:s nyheter klockan 11.
  • Klockan 12:29 ringer Dagens Nyheters bildredaktör och frågar om de får använda mina bilder även i papperstidningen. Jag berättar för honom att bilderna ligger uppe under Creative Commons licens men att jag gärna tar emot ersättning för bilderna.
  • Någon gång under morgonen skriver också TT om händelsen med mina citat från DN.se och därefter finns jag på i stort sett alla landets nyhetswebbar.

Vad som händer under förmiddagen är alltså att de sex jättarna DN, SvD, TV4, Sveriges Radio, Expressen och TT alla har mina citat och bilder i sina artiklar (SVT råkade ha en anställd på tåget som levererade bilder och citat). De har helt enkelt bara plockat på sig vad jag har serverat dem och inte adderat särskilt mycket eget material. I min första tweet skrev jag vad som hände och var vi befann oss. Sedan dröjde det en halvtimme tills att jag var uppe på perrongen. På den halvtimmen vet jag fler än en nyhetsredaktion som hade hunnit skicka en reporter till Fridhemsplan för att hitta sitt egna unika ögonvittne att intervjua, spela in sitt eget unika videomaterial och ta sina egna unika bilder. Men eftersom alla nöjer sig med att använda mitt material blir mina citat och bilder omvandlat till sex stora nyhetsmediers journalistik.

På ”Trollen & Rollen” diskuterades idag bland annat att redaktioner måste göra saker som alla andra inte redan gör. Men jag skulle också vilja flika in att redaktioner framför allt måste börja jobba emot att göra saker som inte alla andra medborgare redan gör. Jag har ingenting emot att prata med media och jag svarar gärna på frågor när jag blir kontaktad. Men ärligt talat blir journalistiken trots allt ganska tråkig om alla intervjuar en och samma twittrare, som är en av flera hundra inblandade i en nyhetshändelse. Och varför ska min röst få höras i nästan alla nyhetsmedier bara för att jag råkar ha hyfsat många följare på Twitter? Min medpassagerare som inte twittrar men som hjälpte flera barn att ta sig ut ur tunnelbanevagnen, skulle det inte vara mer intressant om en av journalisterna som ringde till mig åkte till Fridhemsplan efter att ha sett mina första tweets och istället intervjuade honom på plats?

Så, ja, om de som faktiskt arbetar som journalister inte börjar arbeta på ett annat sätt så är vi alla journalister, för idag gjorde jag jobbet åt dem alla. Jag till och med serverade länkar från min telefon när de inte hade förmågan att söka själva.

Twitter är ett jättebra verktyg för att hitta ingångar till nyheter och journalistiska case. Men alltför ofta nöjer sig nyhetsmedia med vad de får via Twitter. Dock är det faktiskt så att Twitter representerar inte hela Sverige (surprise!). Dels är vi för få svenskar som Twittrar och dels är vi en på tok för homogen grupp för att det skulle gå att hämta all journalistik den vägen. Så precis som Brit Stakston gjorde idag i den session hon ledde tillsammans med Anna Lindberg på Trollen & Rollen skulle jag vilja uppmana till någon slags skärpning, använd gärna Twitter men nöj er inte bara med det som finns där. Det finns en ganska bra bit av Sverige där utanför också.

Sedan har jag en extra hälsning till alla er som använde mina bilder: Tack för att ni allihop kom ihåg mitt namn under bilderna! Trots att mina bilder är CC-licensierade så gjorde jag rätt mycket jobb åt er idag. Jag har F-skattsedel så ni får gärna ge mig er fakturaadress. Ni har ju mitt nummer och jag finns ju på Twitter.

Dela:
    TwitThis Facebook Google Bloggy Pusha LinkedIn del.icio.us Maila artikeln! Skriv ut artikeln!

Kommentarer

Pingbacks/trackbacks

  • Tack för ett väldigt bra inlägg! Har fått en bra inblick i nyhetsjournalistisk mekanik. Och en bild av en generös människas agerande! Hoppas de som använde ditt material läser hela inlägget, ner till sista stycket. :)

  • Catarina Friskman

    Intressant inlägg, men jag måste rätta dig på några punkter. Jag var morgonreporter på Ekot i går morse och den artikeln du länkar till på Ekots webb bygger inte alls på uppgifterna från dig, förutom att vi använde två av dina bilder inifrån tunneln.
    Jag åkte till Fridhemsplan och gjorde egna intervjuer. En intervju med en evakuerad passagerare använde jag till mitt nyhetsinslag. Den intervjun finns även med i Ekots text på webben. Jag tog dessutom egna bilder och en av dem publicerade vi på Sveriges Radios sajt.
    Förutom att vara på plats pratade Sveriges Radio med polisen, räddningstjänsten, SL och MTR. Jag vet dessutom att flera av kollegerna på de andra redaktionerna gjorde samma sak, eftersom det var svårt att komma fram på telefon.
    Kalla det vad man vill, men att Ekot enbart förlitar sig på källor från sociala medier är inte korrekt.

  • Intressant. Kan tänka mig hur det ligger till och har väl misstänkt att vår journalistkår i mångt och mycket är en lat kår. Tragiskt att de frågar om de får använda bilder och inte vad du ska ha för dom. Hoppas du får bra betalt för bilderna. Det ska du ha.

  • Nike Nylander

    Bra och tänkvärt skrivet, men jag tror inte att det i detta fall handlar om att journaliståren är lat. Det handlar om att tunnelbanebranden inträffade en tidig lördagmorgon när de flesta nyhetsredaktioner är mycket lågt bemannade. Hade det varit en vardagmorgon tror jag att de flesta redaktioner snabbt hade varit på plats själva.
    Jag skulle inte beteckna de flesta av mina kollegor som lata.
    Det handlar lika mycket om nedbantade redaktioner där allt färre journalister ska leverera allt mer till många plattformar.

  • Bra postning Maria! 

    Påminner mig om när jag jobbade som desksekreterare på Rapport för länge sedan och det längst ner på morgonlistan en sommardag stod ”Den som hittar en nyhet får en tårta”.

    Jag tänkte att om journalisterna orkat lyfta på sina bakar ur kontorsstolarna och gett sig ut i verkligheten hade de nog hittat rätt många nyheter. Fast då fpr man det ju inte serverat via pressreleaser, Reuters och TT. Eller via dig och Twitter. 

  • Peter Wirhed

    Skönt att det gick bra, och vilket skolboksexempel på twitternytta för journalister. Läste artikeln i SvD morse och tänkte kolla om det var du, och det var det så klart:)

  • Maria Gustafsson

    SR Ekot VAR på plats! Vi gjorde egna intervjuer och tog egna bilder. Vi är noga med att kontrollera fakta – då kanske artikelförfattaren ska vara lika noggrann.

    Mvh Maria Gustafsson, SR Ekot

  • Hej!
    Först och främst, tack för hjälpen i går! Jag vill stämma in i den Catarina skriver. Jag talade även med SL, polisen, SOS, räddningstjänsten och en annan trafikant. 
    Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka ner, och det tycker jag inte är något stort problem i det här fallet. Visst hade det varit bra att vara på plats, men vid mindre nyhetshändelser som denna (ingen död, ingen skadad) finns inte de resurserna.
    Snarare tycker jag att detta var ett bra exempel på en händelse sociala medier och moderna mobiler och dess användare gör journalistiken en stor tjänst (och får ersättning för det), vilket ju alla i längden tjänar på.
     

  • Maria

    Catarina Friskman: Jag vill ge dig rätt. Ni intervjuade aldrig mig, vilket jag iofs inte skrev men jag drog nog med er lite över samma kam som de andra. Dock fann jag det rätt komiskt att jag satt just i Radiohuset när nästan alla utom ni intervjuade mig ;). Killen du intervjuade förresten hade lite kasst tidperspektiv eftersom han uppgav att vi satt i tåget dubbelt så låg tid som vi faktiskt gjorde.

  • Det här handlar om hur massmediernas roll i samhället förändras med sociala media. Jag har länge funderat över varför man på webbsidor som aftonbladet.se inte jobbar i högre grad med det som borde vara journalistikens roll: analys och fördjupning, utan istället försöker vara ”först” (vilket förstås är omöjligt i konkurrens med twitter och facebook. Det är uppenbart att det är dags för de stora mediaföretagen att styra om sin riktning – redan nu finns bättre alternativ till fördjupad analys kring nyheter i och med ajour.se

  • Maria

    Oscar Julander: Som jag skrev till dig på Twitter. Att inte kontakta SL, Polisen och SOS skulle ju nästan vara tjänstefel vid en T-baneolycka. Och du var den enda som hade citat från två resenärer i din artikel. Den andra personen var samma som Aftobladet hade.

  • Pingback: Kortbloggat: Mitt huvudsyfte är inte att kritisera och peka ut | Maria Hägglöf()

  • Kanonbra! /Hasse

  • Intressant bloggartikel! Hos mig väcker den en reflektion om det sociala motstånd det innebär att aktivt dokumentera dramatiska händelser. Det finns ett liitet inslag av skam när du skriver ”Det bästa jag därför kunde göra i det läget var att fortsätta rapportera om vad som hände.” och jag förstår dig fullständigt. Av vissa anses det som respektlöst, ovärdigt, förolämpande, påfluget att sitta och skriva när man egentligen borde – ja, vadå? Skrika, vifta med armarna, gråta? Själv tycker jag att skriva, teckna och fotografera är det bästa man kan göra när man hamnar i en dramatisk, farlig, sorglig, omtumlande händelse och inte kan ta aktiv del på något annat sätt. 

    Själv var jag med om något mycket underligt en gång: jag hade fått bokkontrakt på en bok om missfall på en torsdag – och på måndagen som följde drabbades min hustru av sitt andra missfall. Texten som blev resultatet av mina anteckningar kunde inte ge oss det lilla livet tillbaka, men den hjälpte oss och andra att bära sorgen. 

  • Pingback: Orättvist och inkonsekvent påhopp mot journalisterna | Jerry Silfwer()

  • Jag kände inte alls igen mig i dina slutsatser Maria, men fick inte rum i kommentarsfältet, så jag bemöter din analys här: http://jerrysilfwer.se/2011/11/20/orattvist-och-inkonsekvent-pahopp-mot-journalisterna/

  • Pingback: Sociala medier, de nya journalisterna « Senaste nytt om Facebook()

  • Pingback: ”Journalister idag är otroligt lata” | Bisonblog()

  • Jag tänkte skriva något, men känner att Jerry säger det bra. http://jerrysilfwer.se/2011/11/20/orattvist-och-inkonsekvent-pahopp-mot-journalisterna/

  • Scout

    Det sorgligaste i hela den här historien är väl hur en ickenyhet som denna egentligen är i sin händelseform lyckas ta sig till etta-platsen på samtliga stora medier bara för att det dök upp lättanvänt material snabbt. 

    Kritiken att inte hela mediesverige rusar till platsen för detta synnerligen oviktiga drama är ju klart sekundär i jämförelse med det. 

    Bra journalistik handlar inte alls bara om att alltid vara på plats. Utan det handlar i mycket högre grad om att göra omvärlden mer fattbar och begriplig och tillgänglig för de som läser, ser eller hör. Och där finns en del att önska idag, när som sagt mediehusen är kraftigt bantade och ofta inte ens har som huvudsaklig syssla att bedriva god journalistik utan att saluföra reklamplatser och annonsförsäljning. Och det gör att den goda journalistiken blir alltmer sällsynt när allt färre journalister får allt mindre tid att inhämta och analysera information innan den ska spottas ut. 

    Men mer på-platsrapportering om små tillbud i tunnelbanan, som när de rapporteras i samtliga medier blir uppblåst till att vara katastrofer. Det vet jag inte om jag vill se mer av. Jag skulle hellre vilja se goda journalister som väljer att ställa en sån historia eller ta ner den till den nivå där den hör hemma. Dvs som ett telegram i lokalutsändningarna. Eller då möjligen som researchmaterial eller som illustration i en större granskning av säkerheten i tunnelbanetågen. 
     

  • Pingback: Alla är reportrar, men vem är journalist? — Mikael Persson()

  • Pingback: Nej, alla är inte journalister | Deepedition()

  • Daniel Glifberg

    Bra jobbat och bra skrivet

  • Tack för intressant läsning.

  • Tack för ett jättebra inlägg! Det självklara hade varit att du skrivit en hyllning till sociala medier där vi alla kan vara med och leka journalister och ska jag vara ärlig var det faktiskt det jag förväntade mig att du skulle skriva. Tji fick jag och en riktig tankeställare när du hade en helt annan vinkel. Så intressant! (Välskrivet inlägg också)

  • Pingback: What can professional journalists bring to the table? « Newsdesk PR 2.0()

  • Pingback: Om alla är journalister, vad gör då ”de riktiga” journalisterna? |()

  • Pingback: Journalistisk diskussion efter tunnelbanebrand()

  • Pingback: Veckans måsteläsning()

  • Pingback: Veckans måsteläsning()

  • Om


    Jag heter Maria Hägglöf och är kommunikatör specialiserad på digitala kanaler. Jag är en hybrid som blandar mina kunskaper inom teknik och kommunikation med mitt skrivande och allt sker såklart på min favoritplats – webben.
  • Jag tycker att…

    ”sverigedemokraterna"