Etikettarkiv: SSWC

#SSWC 2012 – årets bloggpost

Jag har varit på Sweden Social Web Camp på Tjärö i Blekinge i år igen. Och det var precis lika fantastiskt som 2010 och 2011. I vanlig ordning känns det som att jag vill tacka en massa människor för en fantastisk helg. Så jag kan inte låta bli att göra det i år heller. Here goes…

David Stark aka @popfabriken har varit min brorsa i ganska exakt två år nu. Med en brorsa som David på Tjärö behöver man aldrig känna sig bortkommen. Tack David för att du alltid finns där, stöttar, backar upp, ger råd och håller reda på din syster. Ovärderligt!

Jag hade det bästa boendet med de bästa rumskompisarna på Tjärö. I Anricks Sjöstuga, en liten mysig stuga med egen brygga bodde jag tillsammans med tre sköna grabbar. Tack Vesa (@vesa), Tommie (@tjompa) och Calle (@carldolofsson) för en fin helg! Ett extra tack till Tommie som tog hand om min kvarglömda iPhoneladdare.

Sedan vill jag självklart tacka järngänget i militärtältet – Jenny (@canborn), Johan (@eenfeldt), Alex (@alexbergvall), Erik och Rickard för skönt häng på tåget, på klippor, i tält, utanför tält, vid diverse eldar och så vidare. Tack och puss!

Kristin (@kristinheinonen) och Tomas (@tomaswennstrom) ska tackas tusen gånger om för att ni arrangerar SSWC, ingen kan göra det bättre än ni!

Tjärö-Ola (@olasoderdahl), tack för trevligt småprat sista natten/morgonen under eken. Tack för att du tar emot oss på Tjärö, utan dig och din personal, inget SSWC!

Sist men verkligen inte minst. Alla ni 252 personer som checkade in på Foursquare tillsammans med mig under middagen på lördagkvällen. Tack! Tillsammans tog vi Sveriges första Super Swarm.

Årets bästa helg. Vi ses på SSWC 2013!

Vintern, våren, sommaren…

Jag vet, jag är en urusel bloggare. Jag har inte bloggat sedan januari. Eller jo, det har jag ju faktiskt, på checkain.se. Men här i min personliga blogg har inläggen lyst med sin frånvaro.

Vill ni veta vad som har hänt? Ok, snabbt då.
Flyttade till en vattenskadad lägenhet och bodde utan badrum i tre månader. Samtidigt passade jag på att operera ut skruvarna ur min fot och fick efter komplikationer order om att inte använda foten över huvud taget under sista veckan 2011. Ett nytt år blev det ändå och i slutet av februari var min lägenhet återställd. I mars hade jag därför badrumsfest med mina fina vänner. Under våren besökte jag också #studiobronx ett flertal gånger då de sände live. Det var sevärda liveshower som sändes på en lite för komplicerad tid. Jag har också gått regelbundet till kiropraktor då min rygg har gått sönder och samman. Orsaken är fortfarande ett mysterium för min i övrigt utmärkta kiropraktor. Trots rygg- och fotproblem har jag fortsatt att träna boxning hela våren, något som är bland det roligaste i mitt liv just nu. I april arrangerade jag Foursquare Day tillsammans med min bloggpartner Jan Viderén och Internet World uppmärksammade det. Sedan drog jag iväg på en välbehövlig semesterresa till Cypern där jag bara tog det lugnt.

Och vad händer då i sommar?
Två stora grejer relaterade till social webb är inplanerade. Den första är Almedalen där jag kommer att delta i en panel på tisdagen och göra vad jag vill under resten av veckan. Det blir min första Almedalsvecka och det känns jättekul att jag äntligen ska åka dit efter några år med livesändningarna som min bästa vän på hemmaplan. Den andra är så klart Sweden Social Web Camp, det fantastiska webbcampet med 400 deltagare på en ö i Blekinge skärgård. Idag släpptes biljetterna och jag har köpt en av dem men jag väntar fortfarande på besked om jag får en sängplats eller inte. Får jag ingen säng hänger tyvärr mitt deltagande löst i år på grund av ovan nämnda ryggproblem. Har jag däremot lyckats norpa en sängplats åker jag definitivt på mitt tredje #sswc, arrangerat av bästa @kristinheinonen och @tomaswennström.

Bortsett från Almedalen och #sswc tänkte jag försöka klämma in firande av en 30-årsdag (min egen), gå på ett bröllop (inte mitt eget) och besöka Helsingborg. Eventuellt blir det också en resa norrut alternativt till en för mig ännu obesökt huvudstad i Europa.

Håll med om att planeringen av sommaren låter rätt mycket skönare än den gångna vintern och våren!

Vad har jag för relationship status till mina tekniska prylar?

Tydligen är jag gift med dem. Det var i alla fall vad jag fick ur mig i den intervju med Media Evolution som jag gjorde på SSWC. Det är inte annat än att jag skrattar lite när jag lyssnar på mig själv i videon där även smartskallarna Brit Stakston, Gitta Wilén, Marcin Dekaminski och Patrik Fältström medverkar.

Jag ansträngde mig inte för att säga något smart utan var mest bara ärlig och lite personlig i mina svar. Jag älskar mina prylar och vet att mitt liv skulle vara så mycket tråkigare utan dem. Favoriten är min iPhone. Den gör mitt liv bättre, roligare och enklare att leva. Jag tycker att du ska titta på hela filmen, men om du nödvändigtvis måste veta så dyker jag upp vid 3:25 ungefär. Allra roligast är väl att jag plockar upp min iPhone direkt efter intervjun. Jag minns faktiskt inte ens att jag gjorde det.

Att vara annorlunda och åka på läger

Det var augusti 1996. Jag var 14 år och satt i bilen tillsammans med mina föräldrar på väg till Bjärka Säby i Östergötland. Jag skulle åka på tonårsläger. Jag hade varit där året innan och ville återuppleva årets bästa vecka igen. I skolan var jag inte som de andra. Men på Bjärka Säby kände jag mig som hemma tillsammans med de ungefär 200 andra kristna tonåringarna. Förväntningarna var skyhöga. Jag visste vilka jag skulle dela rum med och allt skulle bli fantastiskt.

Allt blev också fantastiskt. En vecka senare när jag åkte hem var jag inspirerad och laddad. Jag hade fått en kick som jag skulle leva på hela hösten. Jag hade träffat alla de där bra människorna som jag tyckte så mycket om och jag hade lärt mig massor om det jag var intresserad av då.

 

Det blev augusti 2011. Jag var 29 år och satt i bussen tillsammans med 40 andra nördar på väg till Tjärö i Blekinge. Jag skulle åka på nördläger. Jag hade varit där året innan och ville uppleva årets bästa helg igen. På jobbet var jag inte som de andra. Men på Tjärö kände jag mig som hemma tillsammans med de ungefär 400 andra webbnördarna. Förväntningarna var skyhöga. Jag visste vilka jag skulle dela rum med och allt skulle bli fantastiskt.

Allt blev också fantastiskt. Tre dagar senare när jag åkte hem var jag inspirerad och laddad. Jag hade fått en kick som jag skulle leva på hela hösten. Jag hade träffat alla de där bra människorna som jag tyckte så mycket om och jag hade lärt mig massor om det jag var intresserad av då.

 

Likaväl som jag behövde åka på tonårsläger på Bjärka Säby med mina kristna kompisar 1996, likaväl behövde jag åka på årets Sweden Social Web Camp med mina älskade nördvänner i år. Och du som inte förstår någonting av vad vi gjorde där, ta 42 minuter av din tid och titta på den här filmen. Det är den värd.

SSWC 2011 from Istudios Filmproduktion on Vimeo.

 

2009 drog Emanuel Karlsten parallellen mellan SSWC och kristna konferenser och läger. Och 2010 gjorde Anna Lindberg detsamma. I år var det min tur.

Sweden Social Web Camp 2011 #sswc

Jag har varit på Sweden Social Web Camp i år igen. Förra året skrev jag såhär efter en fantastiskt helg.

I år var det ännu bättre.

Jag vill därför tacka Internet. Jag vill tacka alla som var på Tjärö. Särskilt alla som deltog på min session om att checka in.

Men allra mest vill jag tacka Anna Lindberg, David Stark och Mattias Östmar.

Läs allt som alla andra har dokumenterat här.

Och titta på mina bilder här.

Sommaren, semestern, rutinerna och tjafsen

Jag lovade ju att berätta varför jag inte har postat några länkar den senaste månaden. Kanske även varför jag inte har bloggat speciellt mycket över huvud taget. En anledning är ju förstås att det är sommar. På sommaren släpper jag mina rutiner ganska mycket. Jag hänger mer med nära och kära och gör spontana saker vilket gör att bloggandet blir bortprioriterat ganska mycket.

Dessutom. Precis som förra sommaren, om inte än värre i år har det gjorts väldigt många hönor av små fjädrar i sommar och det har kacklats något otroligt på den sociala webben. Nyhetstorka, sommar, sol och semester gör något märkligt med människor och samma sak kan ältas hit och dit tills varenda en har bloggat sju gånger var om det. Så därför, jag har faktiskt inte orkat länka till det bästa inlägget om Almedalen, Aftonbladets Littorinpublicering, Flickjox, Twittereliten, Terrorism, 11-åringen som slängdes av tågetSSWC:S ekonomi eller något av allt annat det har tjafsats om. Eftersom så många aldrig förut har känt ett sådant behov av att skriva om så lite skulle det ha tagit mig hela semestern att välja ut de bästa inläggen. Jag har valt att koppla av, läst mina flöden då och då och när jag har läst något bra har jag kommenterat eller retweetat det spontant på Twitter utan någon större analys.

Vad har jag då gjort i sommar? Jo, jag har haft sommarsemester för första gången i mitt liv. Under nästan tre veckor var jag ledig och passade på att åka till mina tre hemländer Dalarna, Österbotten och Östergötland. Jag har också hunnit vara hemma lite och nyttja min balkong och umgåtts med vänner så mycket jag har kunnat.

Nästa vecka åker jag precis som förra året på Sweden social web camp. Trots de tjafs som har varit (de fanns förra året också), så vet jag att väl på Tjärö kommer det att bli fantastiskt kul. Det kommer att bli många kära återseenden och förhoppningsvis kommer jag också att stifta en hel del nya bekantskaper. Och för dig som ska dit vill jag passa på att påminna om min ansiktsblindhet. Om jag inte ger något tecken till att känna igen dig, peta lite på mig för allt i världen. Jag ignorerar dig inte, jag minns bara inte ditt ansikte.

Internet är mitt liv

Jag sitter på tåget på väg hem från en resa till Dalarna. Innan tåget gick åt jag lunch med min vän Niclas, som jag från början lärde känna via Twitter. I Dalarna har jag också bland annat varit i Vansbro och hejat på alla som har simmat Vansbrosimningen för Johannas skull. Världens finaste Johanna som har cystisk fibros och som jag träffade för första gången på en tweetup för drygt ett år sedan.

För lite mer än en månad sedan var jag i London med en av mina närmaste vänner, Mattias som jag lärde känna för nästan åtta år sedan genom spelet Medal of Honor. Vi spelade i en klan som hette 2k4. Sommaren 2004 träffades 2k4 för första gången under en helg i Timmernabben i Småland. Helgen då ingen hade med sig sin dator för att vi ville träffas och umgås, som de vänner vi var.

2k4 med mig själv i mitten, Timmernabben 2004

2k4 med mig själv i mitten, Timmernabben 2004
foto: Robhert Esserud

För några veckor sedan var jag på fotboll på Råsunda med min kompis Nikke och hans son Love. Nikke som jag hängde med mycket på Il caffè under våren och sommaren 2010 har jag också lärt känna via Twitter.

I nästa vecka när jag åker till mitt hemland Östergötland hoppas jag att där finns en ny bebis hemma hos mina fina vänner Anna och Andreas. Vänner jag aldrig skulle ha haft om det inte vore för spelet World of Warcraft. Ett spel jag för övrigt inte kan tänka på utan att tänka på min vapendragare och bästa vän Stefan som jag för första gången träffade i Stratholme, 2005 och sedan dess har hängt med både online och AFK.

Alice och Maria

Jag snackar lite med Stefans dotter Alice, juli 2009
foto: Stefan Doverud

Om ett par veckor ska jag på fest hos Anna-Carin som jag lärde känna via Twitter och i augusti ska jag på webcampet SSWC och träffa fler av mina vänner från nätet. Vissa kanske för första gången och andra som jag träffar regelbundet. Och så här håller det på. Hela mitt liv ser ut såhär. Det är precis det här jag menar när jag säger att jag lever mitt liv genom Internet. Det betyder inte att jag bara sitter hemma, är asocial och nördar mig framför en dator. Utan det betyder att jag lär känna och får nya vänner som är precis som jag hela tiden. Och det som driver mig till att leva såhär är att Internet och de vänner jag interagerar med på nätet berikar mitt liv fullständigt.

Jag har inga AFK-vänner. För mina AFK-vänner är också mina nätvänner. Därför brukar jag kalla mina vänner för vänner helt enkelt. Det finns ingen skillnad för mig. Och det beror förmodligen på att jag egentligen har levt såhär i hela mitt halvvuxna och vuxna liv. Som fjortonåring 1996 träffade jag för första gången någon jag bara kände via nätet.

Men egentligen spelar det inte så stor roll vilka man har träffat. Självklart är det alltid kul att träffa människor som man har hängt med via nätet länge. Men jag sätter lika stort värde i vänskapen till de personer jag inte har träffat. I drygt tio år har jag hängt i kanalen #amigaland på IRC (Internet Relay Chat), där finns bland andra mina vänner andabata, shelter, Douwd, gcb och Subbass. Nä, vi använder fortfarande inte våra riktiga namn på IRC, men de är trots det nästan helt ofarliga ;). Även om IRC dog ut för länge sedan hänger vi fortfarande kvar, har nästan daglig kontakt och de får mig att skratta gång på gång. I #amigaland har jag nästan inte träffat någon AFK, eftersom de flesta inte ens bor i Sverige. De är likväl mina vänner och vi bryr oss om varandra lika mycket ändå. Det finns trots allt inget som att få en holländsk digital knuffel när man har en dålig dag.

Det här blogginlägget är till dig som tror att jag sitter ensam framför en dator hela dagarna och blir en försoffad pryl. Du har fel. Jag har fler vänner än dig. Jag träffar fler människor än dig, jag gör mer galna saker än dig. Jag har förmodligen roligare än dig. Jag vinner.

Och till mina vänner, både ni som är nämnda här och er som inte nämns. Jag älskar er!