Maria i tryckta medier – nu även på engelska!

Lämna ett svar

Jag är ju en digital människa. Som lever genom Internet. Därför är det lite ovant för mig att figurera i tryck. Ändå händer det ibland… Fast det är ju ändå alltid som följd utav min aktivitet på Internet.

Finns jag på nätet? En digital människa utan kropp

Modern Filosofi #4/15

Modern Filosofi #4/15

I höstas blev jag intervjuad av en journalist som heter Mikael Claesson. Om mitt liv på Internet. Han hade läst ett av mina äldre blogginlägg Internet är mitt liv och kontaktade mig för en artikel till tidningen Modern Filosofi.

Jag minns att en av de första frågorna jag fick var ”Vad är skillnaden mellan ditt internetjag och ditt jag i verkliga livet?” och tyckte att frågan var konstig. Som att det var förutsatt att man är två olika personer när man håller sin smartphone i handen och när man lägger den ifrån sig. Mitt självklara svar var därför ”ingen skillnad alls”. Och det svaret står jag fast vid fortfarande.

Intervjun med mig är en del av en längre artikel som heter ”Finns jag på nätet? En digital människa utan kropp” som publicerades i 2015 års sista nummer av tidningen. Tyvärr finns inte artikeln på nätet vilket jag hade hoppats och väntat på. Men nu har jag fått tillåtelse att publicera sidan som handlar om mig här.

Sida 36 av Modern Filosofi #4/15, bilden är en länk till artikeln i PDF.

Sida 36 av Modern Filosofi #4/15, bilden är en länk till artikeln i PDF.

Även om jag själv inte kände mig så filosofisk när jag intervjuades så minns jag att ändå resonerade lite mer och djupare i mina svar än vad som fick plats i artikeln. Jag pratade om för- och nackdelar med att mötas och umgås på nätet, hur nätet har förändrat mitt sociala liv, huruvida vi är ensamma på Internet eller inte och hur fria vi är på nätet. Mina citat i den färdiga artikeln känns tyvärr lite korthuggna men jag tycker ändå att de lyckades få fram kärnan av det jag ville säga. Utan människor – inget Internet!

Generation 64 – nu även på engelska

Det var nog närmare tre år sedan nu som jag la upp en bild på Instagram föreställande mig och min bror när vi spelar dataspel på familjens Commodore 64. När sedan Jimmy Wilhelmsson sökte personer som haft C64 till sin bok Generation 64 var det någon som hade sett min bild som tipsade om mig. Ett bra tag senare träffade jag Jimmy för en intervju och min historia fick sedan plats i boken ”Generation 64 – Commodore 64 gjorde mig till den jag är” som kom ut hösten 2014.

Generation 64 - Commodore 64 gjorde mig till den jag är

Generation 64
Commodore 64 gjorde mig till den jag är

Jimmy skrev såhär på generation64.se innan boken släpptes:

Det finns en oberättad del av vår nutidshistoria som handlar om ursprunget till det svenska IT-, musik- och spelundret vi i dag gärna skryter om. Berättelsen kretsar kring världens mest sålda hemdator, Commodore 64, och den grupp unga som under åttiotalet byggde sina liv kring den.

Nu är den historian berättad och jag är oerhört stolt att jag fick vara en del av den. Som om det inte vore nog att vara på fyra sidor i en tryckt bok så hamnade också en av mina bilder också i den trycka upplagan av Computer Sweden.

Under förra året drev Jimmy Wilhelmsson dessutom en kickstarter-kampanj för att kunna översätta boken till engelska. Kampanjen gick i mål så nu kommer även min historia och en del av min barndom att nå internationell publik. Fantastiskt roligt (och lite generande att barnbilder på mig får så stor spridning). Generation 64 på engelska släpps inom de närmsta veckorna och går att förbeställa här.

Att se på träning är också en träning | #blogg100

Lämna ett svar

I de perioder som jag har varit skadad har jag tittat en hel del på boxning på Youtube. I somras när jag hade foten gipsad kunde jag sitta och titta på boxning i timmar. Det är ett sätt för mig att lära mig mer om boxning när jag inte kan träna själv. Att studera lite teknik och så givetvis också för att inspireras och motiveras att fortsätta kämpa mot målet. Min vän Gitta som tränar den japanska kampsporten Naginata sa till mig en gång att på japanska finns det till och med ett uttryck för att titta på träning. Som betyder något i stil med att titta på träning är också en slags träning. Dessutom tycker jag att det är fascinerande att se hur olika boxare faktiskt är.

De flesta boxningsmatcher som ligger på Youtube är amatörfilmade av någon i publiken och håller därför ganska dålig bild- och ljudkvalitet, men på något sätt tycker jag att det har sin charm och hör sporten till att vara lite oputsat.

En boxare som har varit bekant för mig i många år är Cliff Soukka. I Boxningskretsar kallas han för Bazooka men när vi växte upp i Haga i Norrköping kallades han för Cliffa.

Cliffa proffsdebuterade 2008 efter många år som amatörboxare men sedan ett par år ligger handskarna på hyllan. Det som jag tycker är fascinerande med Cliffa är hans låga gard som han kan hålla tack vare hans räckvidd och grymma snabbhet. Och sedan är han förstås en riktig fighter, det där med bättre fly än illa fäkta är nog inget han har hört talas om. Fast nu fäktar han väl inte så illa heller. Han kan få till rätt schyssta slagserier av krokar.

Här är Cliffa på hemmaplan i Norrköping i sin tredje proffsmatch som han gick mot Ruslans Pojonishevs från Lettland.

Dagens inlägg i skadedagboken: Vaknar med ont i vänster höft. Fortsatt ont i vänster höft, underben och strax ovanför knäet hela förmiddagen. Smärtan avtar och under eftermiddagen känner jag endast av höften. På kvällen öm i underbenet.

Magnetröntgen, vad är det och hur går det till? | #blogg100

Lämna ett svar
Magnetkamera

Magnetkamera Foto: CC-BY: Jan Ainali

I början av januari gjorde jag en magnetkameraundersökning av min ländrygg. Innan undersökningen visste jag inte så mycket om magnetröntgen, vad det är, hur det går till och så vidare. Ärligt talat var jag lite nervös. Jag hade bara hört att det låter fruktansvärt mycket och man måste ligga blickstilla jättelänge.

För det första, magnetröntgen är egentligen ett felaktigt ord eftersom man inte använder röntgenstrålar. MR eller MRT är egentligen en förkortning av Magnetisk resonanstomografi och brukar också kallas magnetkamera-undersökning. Metoden bygger på magnetfält och radiovågor och används för att upptäcka och lägesbestämma sjukdomar och skador som är svåra att se vid vanlig röntgen eller datortomografi.

Jag gjorde min magnetkameraundersökning vid Medicinsk Röntgen som ligger vid Hötorget. När jag kom dit fick jag ta av mig byxor och bh eftersom de innehåller metall. Jag blev också utrustad med öronproppar. Sedan fick jag lägga mig på magnetkamerans brits och ta på mig ett par hörlurar så att jag kunde höra vad sköterskan sa till mig. Jag fick också lyssna på valfri radiokanal i hörlurarna. Sedan började undersökningen.

Undersökningen gjordes i sekvenser på mellan en och fyra minuter där britsen mellan varje sekvens flyttades till en ny position för att alla olika delar av min ländrygg skulle komma med. Innan varje sekvens sa sköterskan som satt i kontrollrummet i sin mikrofon till exempel ”nästa sekvens två och en halv minut”.

På en kvart var det hela över, från att jag fick komma in, tills att jag gick därifrån.

Lät det fruktansvärt mycket?

Visst lät det en del. Men med öronpropparna och radion i hörlurarna var det inte jobbigt, dessutom lät det bara under sekvenstagningarna och däremellan var det tyst medan britsen flyttade sig till en ny position.

Var jag tvungen att ligga blickstilla jättelänge?

Jag var tvungen att ligga blickstilla. Under tagningarna. Eftersom den längsta sekvensen var strax under fyra minuter lång skulle jag inte påstå att jag behövde ligga blickstilla jättelänge. Mellan sekvenserna var det fritt fram att sprattla med benen hur mycket jag ville. Och eftersom sköterskan sa till innan varje sekvenstagning så var det inte svårt att hålla koll på när jag skulle ligga stilla och inte.

Nu tycker tyvärr inte alla att det här med magnetkameraundersökning är lika enkelt som jag upplevde det. Hur lång tid det tar och antal sekvenser beror så klart också på vilken del av kroppen man undersöker. Jag hade också turen att komma dit på en dag när jag inte hade jätteont i kroppen. Har man mera ont kan jag tänka mig att det är svårare att ligga stilla. Men det är inte hela världen om man råkar röra sig heller. Sköterskan ser direkt om något blir fel och då kan man ta om endast den sekvensen. Det finns också de som upplever klaustrofobi inne i magnetkameratunneln. Vet man att man har sådana problem kan man dock be om att få en något lugnande innan undersökningen börjar.

Och resultatet då?

Resultatet av min magnetkameraundersökning visade inte på några skador i ländryggen. ”Normalt slitage för en 30-åring” sa läkaren. Och eftersom jag närmar mig 32 får jag väl vara nöjd med det svaret, samtidigt som jag var besviken över att fortfarande vara utan diagnos.

Dagens inlägg i skadedagboken: Ont i bröstryggen när jag vaknar men det släpper redan under morgonen. Öm i höger höft under eftermiddagen. Promenerar. Lite öm i benen och skinkorna. Magen funkar.

På Hälsans Stig | #blogg100

Lämna ett svar

I Hökarängen där jag bor är det näst intill oundvikligt att ta en promenad utan att se minst en liten skylt på en stolpe som markerar ut Hälsans Stig.

Hälsans Stig uppstod på Irland 1995 där den kallas Slí na Sláinte som betyder ”stigen till hälsan”. Det var den irländska Hjärtfonden som anlade en promenadslinga för att främja motion och förebygga hjärt- och kärlsjukdomar. Hälsans Stig finns idag i drygt 10 länder i Europa och Amerika och skyltarna som markerar ut sträckorna ser likadana ut i alla länder. I Sverige är det Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund som ansvarar för konceptet och samordningen. Här kan du se om det finns en Hälsans Stig nära dig.

Hälsans Stig är som sagt en promenadslinga som finns på flera ställen med varierande distans. Varje kilometer är utmärkt med en kilometerskylt så att man kan hålla reda på hur långt man har gått och man väljer själv var man vill starta och gå i mål. Mellan kilometerskyltarna sitter ett stort antal vägvisningsskyltar så att man hittar vägen utan att behöva gå med karta och de syns bra från båda håll vilket gör att man dessutom kan välja riktning själv.

Hälsans Stig

Den här bilden tog jag när jag passerade fem kilometer från min startposition.

Eftersom jag har stött på så många skyltar och blivit nyfiken på hur sträckan är lagd bestämde jag mig idag för att gå Hälsans Stig i Hökarängen. Slingan är åtta kilometer lång, går mestadels på asfalt och är en relativt flack bana. Jag gick den i vad jag skulle kalla ett ganska normalt söndagspromenadstempo. Kroppen kändes ok under vägens gång, vänsterhöften började kännas lite mer efter halva sträckan men inte så mycket att det blev för jobbigt. Vänsterfoten trasslade också från och till men det var inte något som höll i sig så jag traskade på och gick i mål på 1 timme och 24 minuter.

Det kändes som en i dagsläget lagom skön och nyttig ”söndagsträning” för mig och det kan nog hända att jag gör om det. Känner jag mig själv rätt så kommer jag att göra om det på en bättre tid framöver. Livet är en ständig tävling mot mig själv :)

Dagens inspiration: Mästarnas mästare och minnesvideos med Anna Laurell och Anna Olsson. Två skadedrabbade men grymma tjejer som båda har gjort comeback inom sina idrotter. Det är omöjligt att inte bli inspirerad.

Dagens inlägg i skadedagboken: Vaknar med ont i övre delen av vänstra skinkan. Promenerar och känner ömhet i vänster höft efter några kilometer. Stickande och domnande strålningar längs baksidan/utsidan av vänsterbenet och ut i stortån under hela dagen. Magen funkar.

Ingen rehab utan höftlyft | #blogg100

Lämna ett svar

Jag gör ju rehabövningar 1-2 gånger om dagen för att stärka de bålstabiliserande musklerna som ska hålla bäckenet på plats. Den övning jag har gjort allra mest är höftlyft. Höftlyft är också den enda övning som alla experter har rekommenderat mig att göra.

Jag blev introducerad till höftlyft av en kiropraktor för några år sedan men de senaste två månaderna har det blivit allvar med höftlyftet och jag gör övningen dagligen.

Höftlyft är en bra övning eftersom den tränar core-, sätes och lårmuskler samt ländryggen. Man gör övningen liggandes på rygg med fötterna i golvet så att man har hela ländryggen mot underlaget. Sedan spänner man de djupa magmusklerna och lyfter höften så högt man kan medan man spänner sätesmusklerna. Kroppen ska gå i en rak linje från knäna till bröstet.

Om man har tillräckligt med stabilitet kan man lyfta ett ben medan man har höften i luften för att träna bålstabiliteten ytterligare.

De senaste veckorna har jag kört höftlyft 10×7 sekunder två gånger om dagen och det har verkligen gett resultat så det är något jag definitivt kommer att fortsätta med.

Såhär ser ett höftlyft ut på video.

Dagens inlägg i skadedagboken: Öm i vänster höft på morgonen och förmiddagen. Mår bra under resten av dagen. Något ömma ben på kvällen. Magen funkar.

Vad är det för skillnad på en kiropraktor och en naprapat? | #blogg100

Lämna ett svar

Skillnaden mellan kiropraktik och naprapati skulle jag kalla hårfin. Enkelt sett skulle man kunna säga att kiropraktorer bara knäcker kotor och naprapater bara jobbar med muskler. Men riktigt så är det inte, egentligen är det inte alls så.

Jag har erfarenhet från bådadera. Jag började gå till kiropraktor redan 2008 när jag första gången fick problem med ryggen och har sedan dess varit hos flera olika. Ordet kiropraktor kommer från de grekiska orden chiro som betyder händer och praktos som betyder ”att göra”. Kiropraktorer som också kallas kotknackare behandlar främst personer med ryggproblem genom att med händerna justera låsningar i nacken, längs ryggraden och bäckenet. Justeringarna görs för att återställa normal funktion i leder, muskler och nerver.

Naprapati är ett blandord av två språk. Tjeckiskans napravit som betyder ”att korrigera” och grekiskans pathos som betyder smärta. Naprapatin utvecklades ur kiropraktiken för 100 år sedan. Naprapaten behandlar och rehabiliterar smärttillstånd och funktionella besvär i rygg, leder och muskler med hjälp av metoder som massage, muskeltöj, triggerpunktsbehandling, ledmobilisering och ledmanipulation.

För över 50 år sedan ansåg man att skillnaderna mellan naprapati och kiropraktik var större men med åren har de närmat sig varandra och nu är det väldigt mycket svårare att se skillnaderna. Både naprapater och kiropraktorer använder helt enkelt varandras eller varianter av varandras metoder när det behövs för att behandla sina klienter på bästa sätt.

Om man inte riktigt vet om man ska gå till en naprapat eller kiropraktor tycker jag att man ska gå på känsla, det blir oftast bra. Man kan också prata med människor i sin omgivning, vi är många som har varit hos antingen en naprapat eller en kiropraktor någon gång i livet och kan rekommendera det ena eller det andra. En duktig kiropraktor eller naprapat brukar också kunna rekommendera ett alternativ eller komplement om problemen inte kan lösas med deras hjälp.

Just nu går jag till en naprapat. Jag valde att göra det dels för att jag hela tiden har haft en känsla av att mina problem är muskulära, dels för att jag egentligen inte riktigt visste varifrån mina problem kom och dels för att jag aldrig hade varit hos en naprapat innan och ville testa något helt nytt när jag hade tröttnat på läkarvården. Och jag tycker att det har funkat relativt bra, i alla fall jämfört med allt annat jag har försökt med.

Dagens inlägg i skadedagboken: Bästa dagen den här veckan. Vaknar med öm vänsterhöft. Öm i höger höftben under eftermiddagen och ömhet i utsidan av båda låren under kvällen. Magen funkar inte.

Tack till Wikipedia som kollektivt utbildar mig och resten av världen.

Hur sitter du egentligen? | #blogg100

1 svar
Min kontorsstol

Min kontorsstol

Jag har tidigare skrivit om att sitta för mycket, att inte kunna sitta still och vad som händer med våra muskler när vi sitter mycket. Men frågan är också hur vi sitter. För att sitta bra på jobbet ska man ju helst ha en bra stol och på många arbetsplatser kan man även få hjälp av en ergonom att ställa in stolen på ett sätt som passar ens kropp.

Jag har de senaste åren suttit på kontorsstolen på bilden.

Det syns kanske inte så tydligt, men efter tips från min naprapat har jag tippat fram sätet på stolen för att inte belasta sätesmusklerna och ländryggen för mycket.

 

Men det bästa är ju egentligen att sitta på ett sätt som ger kroppen minsta möjliga belastning. Därför sitter jag sedan några veckor tillbaka på stolen på nästa bild.

Sadelstol

Sadelstol

Min nya stol är som en sadel och att sitta på den är det nästan som att hänga i luften. Första gången jag satte mig på den kändes det som en stor befrielse. Eftersom jag varken belastar muskler eller kotor när jag sitter på den gjorde det plötsligt inte längre ont någonstans i kroppen att sitta på den. Dessutom är steget inte långt att ställa sig upp när jag sitter på sadelstolen vilket gör att jag växlar mycket oftare mellan att sitta och stå sedan jag började använda den. Så, ett tips till dig som får ont av att sitta, försök att få en sadelstol till ditt kontor. Troligtvis kan du också ha kvar din gamla stol ifall du vill variera dig mellan vanlig stol och sadelstol.

Dagens inlägg i skadedagboken: Vaknar med ont i benen efter smärtsam natt. Benen ömma under förmiddagen. Något bättre på eftermiddagen. Magen funkar.