Kategoriarkiv: Sport

Att se på träning är också en träning | #blogg100

I de perioder som jag har varit skadad har jag tittat en hel del på boxning på Youtube. I somras när jag hade foten gipsad kunde jag sitta och titta på boxning i timmar. Det är ett sätt för mig att lära mig mer om boxning när jag inte kan träna själv. Att studera lite teknik och så givetvis också för att inspireras och motiveras att fortsätta kämpa mot målet. Min vän Gitta som tränar den japanska kampsporten Naginata sa till mig en gång att på japanska finns det till och med ett uttryck för att titta på träning. Som betyder något i stil med att titta på träning är också en slags träning. Dessutom tycker jag att det är fascinerande att se hur olika boxare faktiskt är.

De flesta boxningsmatcher som ligger på Youtube är amatörfilmade av någon i publiken och håller därför ganska dålig bild- och ljudkvalitet, men på något sätt tycker jag att det har sin charm och hör sporten till att vara lite oputsat.

En boxare som har varit bekant för mig i många år är Cliff Soukka. I Boxningskretsar kallas han för Bazooka men när vi växte upp i Haga i Norrköping kallades han för Cliffa.

Cliffa proffsdebuterade 2008 efter många år som amatörboxare men sedan ett par år ligger handskarna på hyllan. Det som jag tycker är fascinerande med Cliffa är hans låga gard som han kan hålla tack vare hans räckvidd och grymma snabbhet. Och sedan är han förstås en riktig fighter, det där med bättre fly än illa fäkta är nog inget han har hört talas om. Fast nu fäktar han väl inte så illa heller. Han kan få till rätt schyssta slagserier av krokar.

Här är Cliffa på hemmaplan i Norrköping i sin tredje proffsmatch som han gick mot Ruslans Pojonishevs från Lettland.

Dagens inlägg i skadedagboken: Vaknar med ont i vänster höft. Fortsatt ont i vänster höft, underben och strax ovanför knäet hela förmiddagen. Smärtan avtar och under eftermiddagen känner jag endast av höften. På kvällen öm i underbenet.

Att sitta stilla och att inte kunna sitta still #blogg100

Jag och många andra i vårt land sitter väldigt mycket. Både på jobbet och hemma. Alla vet att det inte är bra att sitta för mycket och att det innebär stora risker, men ändå gör vi det. Kanske kompenserar vi med att träna några gånger i veckan. Men studier visar att oavsett om vi till och med tränar mycket så innebär det en ökad risk för en mängd sjukdomar att sitta för mycket. Elin Ekblom-Bak som är doktorand på Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm berättar mer om det i den här föreläsningen som finns att se på ur.se. Där beskriver hon ”the active couch potato”, som en person som är fysiskt aktiv i träning men har ett stillasittande jobb. En beskrivning jag tror att många känner igen sig i.

För min egen del har min skada tvingat mig att avbryta mitt stillasittande. Innan skadan var jag förmodligen en active couch potato. Jag satt under hela arbetsdagen och när den var slut tränade jag 1-2 timmar, 4-5 dagar i veckan. Jag tyckte väl att jag var sund. Jag visade ju resultat på träning, utvecklades, blev starkare och fick en till synes mer vältränad kropp.

Jag har normalt blodtryck och blodsocker och är inte heller överviktig. Men mitt problem var att jag fortfarande satt den största delen av tiden och det påverkade ju också en del muskler som blev stela och inaktiva. När jag sedan tränade hårt började andra muskler kompensera för de stela musklerna och de blev istället överansträngda och till slut inflammerade. Och jag känner mig otroligt korkad när jag tänker på att jag efter träning bara har stretchat de muskler jag har använt under träningspasset för att minska risken för träningsvärk, när det förmodligen har varit ännu viktigare att stretcha de muskler som har blivit stelare efter dagens stillasittande.

Och med mer och mer ont i kroppen när man sitter börjar jakten på en position som lindrar smärtan vilket blir ett jagande likt inget annat. Under de dagar som jag har haft som mest ont har jag varvat långsamma promenader fram och tillbaka genom korridorerna på jobbet med att stundvis lägga mig i vilorummet, för att kunna vara på jobbet över huvud taget. Jag har svarat på väldigt många mail liggandes på rygg :)

Min ländrygg är också överrörlig vilket gör att jag omedvetet rör på mig i princip hela tiden. Min sjukgymnast sa till mig en gång att det räckte med att jag kom in i hennes rum och satte mig i stolen för att hon skulle se att jag var överrörlig. När hon sa ”du ska kunna sitta stilla på bio och titta på en film i två timmar utan att röra på dig och det kan inte du!” så insåg jag att det här är inget som har kommit över en natt, så har jag varit i hela mitt liv. Jag har inte koncentrationssvårigheter eller myror i brallan. Jag är överrörlig.

Nu när jag har kommit en bit på vägen tillbaka och kan arbeta heltid igen vet jag att jag inte får sitta stilla. Jag tar pauser då och då. Med hjälp av mitt höj- och sänkbara skrivbord växlar jag mellan stående och sittande, jag går och hämtar en frukt, fyller på min vattenflaska eller går och pratar med personer som sitter i samma korridor istället för att maila när jag har en fråga. Samtidigt får jag mer arbete gjort. Jag får fortfarande ont i kroppen på eftermiddagen, men det skulle förmodligen vara så mycket värre om jag satt stilla hela dagen.

Så ett råd till dig som sitter mycket, försök att ta en kort paus varje timme, det förlänger ditt liv.

Det är viktigt att ta en paus!

Det är viktigt att ta en paus!

Dagens inlägg i skadedagboken: Lite öm i höfterna på morgonen. Mår bra på förmiddagen. Ont i vänster höft från lunch, strålningar i lår, utsida vad och fot börjar på kvällen efter flängig dag på jobbet. Magen funkar lite och gör inte ont.

Den svenska sträckbänken – uppochnervända världen i dagens #blogg100

Inte den bästa av dagar idag. Redan när jag vaknade i morse hade jag ont på utsidan och baksidan av vänstra höften och under förmiddagen började smärtan stråla ner i benet ända ner till foten och tårna. Höften har hoppat, knakat och levt om hela dagen. Under eftermiddagen fick jag även känningar i vänsterarmen och stickningar i fingrarna vilket är ett fenomen som jag inte har varit med om tidigare. Tidigare är det bara underkroppen som har krånglat och nu när jag är på väg tillbaka vill jag självklart inte att andra delar av kroppen ska börja strula. Men det var ingen tvekan om att det jag kände i armen hörde ihop med vad jag kände i resten av kroppen.

Idag hade jag en tid hos naprapaten vilket kändes väldigt bra tajmat. Han kollade, kände och klämde på mig på alla håll och kanter. Att provocera fram smärtan var dock mer eller mindre omöjligt. En upplåsning i höger sida av bäckenet och lite uppmjukning av ryggmuskler gjorde dock att en viss del av smärtan lättade. Och vi kunde konstatera att när jag vrider kroppen provocerar jag fram mer smärta. Idag testade vi också en helt ny grej. Sverigebänken!

Sverigebänken (jo, den heter swedish traction table på engelska) är en slags sträckbänk som jag fick lägga mig på för att sedan tippas bakåt. När jag efter ett par mellanlandningar låg helt uppochnervänd kunde jag känna att det som plågade vänstra sidan av min kropp i princip helt släppte. Eftersom Sverigebänken handlar om att dra isär ryggen lite och lätta trycket på diskarna kunde vi nu konstatera att ryggen är inblandad i dramat och att det kan vara en diskskada jag har. Eftersom diskskador tar lång tid att läka (mycket längre än 100 dagar) blev jag lite besviken. Särskilt eftersom den magnetröntgen jag gjorde för två månader sedan inte visade på några skador. Men eftersom behandlingen är densamma oavsett om disken är skadad eller inte kommer vi att fortsätta som tidigare. Undvika allt som gör ont, vila överansträngda muskler och rehabträna det som går att rehabträna. Jag får till och med göra ytterligare fysiska aktiviteter för att se hur kroppen reagerar så länge jag undviker allt som gör ont och inte utsätter kroppen för några vridningar. Min gissning är att den kommer att reagera med träningsvärk. Sedan hoppas jag bara att det är den enda reaktionen jag får.

Nu ikväll när jag har kommit hem och låtit kroppen slappna av på soffan har jag inte ont i vänstersidan längre. Jag har däremot ont i höger sida. Uppochnervända världen var det ja…

Dagens perspektiv: Naprapaten frågade hur ont jag hade haft på en skala mellan ett och tio den senaste veckan. Jag berättade att den senaste månaden har det pendlat mellan noll och fem. För bara två månader sedan svarade jag nio på den frågan. När jag kom hem blev en av mina grannar dessutom hämtad av ambulans. Idag känner jag tacksamhet för att jag kan gå, stå och sitta korta stunder, springa till bussen och jobba heltid.

Dagens inlägg i skadedagboken: Vaknar med ont i båda höfterna. Fortsatt ont i vänster höft med strålningar i utsida lår under morgonen. Under förmiddagen ont i ryggen och strålningen i vänsterbenet går ända ner i foten. Gör musslan på lunchen och det gör ont. Ingen förändring under eftermiddagen mer än stickningar i armen. Var hos naprapat på kvällen. Bland annat uppmjukning av muskler i ryggen och justering av låsning i högersida av bäckenet. Sverigebänken lättar. Efteråt är vänstersidan bättre och högersidan sämre. Magen funkar men gör ont.

En dag efter – Jag kastar mig in i #blogg100

blogg100-logotypeJag hade inte haft en tanke på att vara med i #blogg100 innan i fredags när jag träffade upphovsmannen Fredrik Wass#uberaw. Vi var några stycken som började prata om #blogg100 efter att Robin Danehav berättade att han inte hade bestämt sig om ifall han skulle vara med.

Och så igår när alla andra började med sina första inlägg blev jag sugen på att också vara med, även Robin bestämde sig för att vara med. Men jag fegade ur. Jag har bara skrivit ett enda inlägg i den här bloggen på 1,5 år och kände mig dömd på förhand att misslyckas. Inte heller visste jag hur jag skulle kunna klämma ur mig 100 inlägg. Vad skulle de handla om?

Så idag fick jag se att Joakim Nyströms plan för att ta sig igenom #blogg100, var att blogga på vägen mot ett mål, i hans fall att gå ner 25kg på 100 dagar. Då slog det mig att jag har ju också ett mål som jag skulle kunna nå på 100 dagar. Att komma tillbaka till boxningsträning efter den skada jag ådrog mig i oktober förra året. Först tänkte jag att vem skulle vara intresserad av att läsa om det. Men tre saker fick mig att bestämma mig för att köra.

  1. Jag har skrivit skadedagbok för min egen skull, varje dag sedan 20 november. Det är 102 dagar sedan. Så varför skulle jag inte klara det?
  2. Under min skadetid har jag googlat mer än någonsin. Jag har sökt efter mer information om mina symptom, efter rehabövningar och efter stretch. Så om jag är intresserad av att läsa andra skriva om sådana här saker. Då finns det säkert andra som är det.
  3. Peter Lindberg påminde mig om vad #blogg100 handlar om. Att ta tillbaka bloggen till där det startade. Och att en del i det är att skriva för sig själv i det öppna och att det därför blir intressant.

Vi får se hur intressant det här blir. Vi får se om jag lyckas. Men nu kör jag. Om skadan och boxningsträningen ska jag berätta mer. Men jag har ju 100 dagar på mig.

Dagens inspiration: Proffsboxaren Frida Wallberg som fick hjärnblödning efter en knockout i juni förra året åkte idag Vasaloppet, 9 mil på skidor under 12 timmar. Starkt och imponerande!

Dagens inlägg i skadedagboken: Öm på utsidan av båda skinkorna på förmiddagen, något mer åt vänster. Lite bättre på eftermiddagen. Rehab funkar bra. Kör höftlyft och musslan vid lunch och kväll. Masserar också sätesmusklerna på Foamrollern. Magen funkar men gör ont.

Vad händer?

Jag har dragit på mig någon slags infektion eller något vilket gör att jag de två senaste dagarna bara har varvat jobb med sömn och som det ser ut nu är det vad jag kommer ägna morgondagen åt också. Det här gör att jag missar vad som händer runt omkring. Exempelvis uppmärksammade jag #firesheep först ett dygn efter alla andra. Joakim Jardenberg har bloggat både en och två gånger om hur man kan skydda sig.

Annat som jag borde ha bloggat om de senaste dagarna är:

  • Att Morris Motorcycles kom sexa i VM. Fantastiskt jobbat av de delar av teamet som var på plats i Albacete, Spanien.
  • Att jag inte åstadkom speciellt mycket under natthacket på Wordcamp. Jag registrerade dock domännamnet mediakalendern.se och testade en hel del olika kalenderlösningar som jag inte gillade. Jag har lite idéer kring detta men inte så mycket tid. Har du fler idéer om vad jag ska göra med det här domännamnet eller vill hjälpa til att bygga något? Hör gärna av dig. Kanske kan vi göra något tillsammans?
  • Idag har vi från Wireless@KTH lanserat The Unwired People, communitysajten för forskare och ingenjörer inom mobila system och tjänster. Joina gärna och ”let’s talk wireless” som vi säger.

Det har förmodligen hänt en hel del annat som jag har missat. Något mer jag borde ha koll på?

Morris Motorcycles Racing Team 2010 klara för start i TTXGP UK

Den 15 mars i år började resan mot startlinjen i brittiska TTXGP-serien för högpresterande elmotorcyklar för racingteamet Morris Motorcycles, grundat av min gode vän Morris Packer. Racing teamet är uppbyggt med hjälp av crowdsourcing och som delägare är jag en av de nu drygt 140 medlemmarna i teamet. Jag har tidigare bloggat om Morris Motorcycles Racing Team både här och där. Men idag på självaste Morris födelsedag kom det glädjande pressmeddelandet om att Morris Motorcycles Racing Team 2010 är klara för start i TTXGP UK. Idag är det bara elva dagar kvar till start men vi behöver fortfarande fler teammedlemmar.
– Vi hoppas värva många fler teammedlemmar som vill vara en del av födelsen av framtidens motorsport. Idag är vi 136 hoppfulla teammedlemmar där flertalet har blivit delägare för en tusenlapp, några har lånat ut samma summa och en del har som gratismedlemmar bidragit med sina kunskaper och kärlek, säger Morris Packer, Team Manager för Morris Motorcycles Racing Team 2010 i pressmeddelandet.
Funderar du på att vara med? Morris rekommenderar att du läser hans första inlägg innan du bestämmer dig.