Maria Hägglöf

En hybrid i det digitala medielandskapet

Maria och tekniken

Postat den: | juli 11, 2010 | Inga kommentarer

För att väga upp texten om mitt skrivande med en kärleksförklaring till tekniken kommer här ännu en personlig text som jag tidigare har publicerat på engelska. Den här texten innehåller inte lika mycket blandade känslor som den om skrivandet, den innehåller bara mitt ego, kärlek, nostalgi och mycket teknik.

När jag var liten hade jag ett par dockor som jag hade fått från mina föräldrar. Jag förstod aldrig det roliga i att leka med dem. Istället föredrog jag att leka med min brors bilar, bygga kranar med hans Brio Mec och städer med hans Lego. De enda egna saker som jag verkligen gillade att sysselsätta mig med var mina pussel. Pussel var tydligen ”flickigt” nog för att jag skulle få ha mina egna. Jag hade en period då jag var tvungen att göra minst ett pussel varje dag innan jag gick till dagis. Allt detta var bara början på vad som skulle forma mig till ingenjören Maria.

När jag var sex år gammal kom datorn in i mitt liv. Min pappa hade lånat en ”bärbar” dator från jobbet som var så tung att jag inte kunde lyfta den själv. Dess skärm hade två färger, mörkorange bakgrund och ljusorangea tecken. Jag tyckte att den var fantastisk. Jag spelade spel som hette Pacman och Frogger och jag skrev helt meningslösa saker, bara för att få sitta vid datorn. Jag började snart tjata på mina föräldrar att de skulle köpa en dator, men de tyckte att det var för dyrt.

Så en sommardag 1990 vann min älskade pappa en Commodore 64 i en löptävling. Lyckan var fullständig! Vi hade en dator hemma och man kunde ansluta den till TV:n och spela spel i olika färger! Min bror och jag spelade varje dag. Ett par år gick och när vi kom hem från mormor och morfar på julaftonskvällen 1992 stod där en stor låda i vardagsrummet. På lådan läste vi ”God Jul, till familjen Hägglöf från Tomten”. Ni kan antagligen gissa vad lådan innehöll … Nej, det var ingen PC. Tack vare min gammalmodiga och snåla far hade vi nu en begagnad Commodore 128, inklusive bildskärm, diskettstation och alla andra tillbehör du kan tänka dig. Kartongen innehöll också en bok och med hjälp av den, skrev jag min första Basic-kod med gröna bokstäver.

10 PRINT "Maria"
20 GOTO 10
En liten förkyld liten datahacker.

En liten förkyld liten datahacker.

Åren gick och jag fortsatte att bygga saker, även när jag blev för stor för leksaker. När mina föräldrar köpte möbler från Ikea, var det alltid jag som satte ihop dem. När en kabel skulle dras eller när pappa hade köpt en ny teknisk pryl, var jag alltid där för att hjälpa till med installationen.

När jag var 12 år, fick vi en PC till vårt klassrum i skolan. Eftersom vi inte hade någon PC hemma brukade jag stanna kvar efter skolan och sitta framför datorn i klassrummet. Mina dåvarande lärare ska ha tack för att de lät mig sitta där. Högstadieskolan däremot var värdelös på alla sätt. Där fanns en låst datasal där vi elever inte fick vara och eftersom vi fortfarande inte hade en PC hemma, hade jag ingen dator i mitt liv för ett tag. C64 och C128 var ju inte så hett längre. Min kompis Johanna blev min räddning. Hon hade fått Internet hemma, året var 1996 och vi satt vid hennes pappas dator och chattade på aftonbladet.se. Åh, vad jag önskade att vi hade dator och Internet hemma så att jag kunde utforska Internet ensam, i lugn och ro.

Hösten 1998 hände det äntligen, det jag hade längtat efter i halva mitt liv. Min mamma tog en leasing-PC genom jobbet och vi fick också Internet. Jag började chatta på IRC, använda ICQ, ladda ner MP3-filer (på den tiden kunde man faktiskt ladda ner musik direkt från webbsidor) och bygga min första hemsida. Internet blev mitt liv, ganska snabbt, och när någon i familjen fick problem vid datorn, var jag där för att lösa det.

När jag slutade gymnasiet hade jag ägnat många tankar kring om jag skulle fortsätta studera ekonomi eller om jag skulle välja något tekniskt. Till slut följde jag mitt hjärta och valde IT-programmet vid Mittuniversitetet i Sundsvall. På universitetet lärde jag mig en hel del programmering (allra roligast var php). Och trots att jag till slut insåg att jag inte vill jobba som systemutvecklare, kommer mitt intresse för teknik och datorer alltid att vara en stor del av mitt liv. Mitt teknikintresse är det intresse som har präglat min personlighet mest och även om jag har många olika vänner som jag gillar så känner jag mig alltid ”hemma” i sällskap av mina ingenjörsvänner.

Nu har jag dessutom mitt teknikintresse och min ingenjörsutbildning att tacka för mitt nya jobb. Det är dags att börja hänga med ingenjörer på heltid igen. Märkligt, men roligt.

Dela:
    TwitThis Facebook Google Bloggy Pusha LinkedIn del.icio.us Maila artikeln! Skriv ut artikeln!

Kommentarer

  • Om


    Jag heter Maria Hägglöf och är kommunikatör specialiserad på digitala kanaler. Jag är en hybrid som blandar mina kunskaper inom teknik och kommunikation med mitt skrivande och allt sker såklart på min favoritplats – webben.
  • Jag tycker att…

    ”sverigedemokraterna"