Maria Hägglöf

En hybrid i det digitala medielandskapet

Journalister – när är jobbet avslutat?

Postat den: | oktober 16, 2010 | 8 kommentarer

Jag kanske ger mig ut på djupt vatten nu. Jag är ju ”ingen riktig journalist” har jag fått höra. Jag brukar inte kalla mig journalist heller och de artiklar jag har skrivit har inte publicerats på nätet. Åtminstone inte så att man kan kommentera dem. Så jag vet ju inte med säkerhet hur jag skulle agera om jag skrev kommenterbara artiklar för tidningar.

Jag har inte jobbat på några större redaktioner, men jag tänker mig, eller får uppfattningen, att det fungerar ungefär såhär:
En journalist skriver en artikel, ser till så att det finns bilder och att den är tillgänglig för en webbredaktör som sedan lägger upp den på nätet. Sedan betraktas jobbet som avslutat och artikeln fortsätter att leva sitt eget liv i kommentarerna, med någon webbmoderator som övervakar dem och ser till så att de håller sig inom lagens gränser.

Jag är väl inte extremt aktiv bland artikelkommentarer men jag har åtminstone aldrig någonsin sett en journalist på en stor eller liten tidning, svara på kommentarer till sin egen artikel. Generellt sett får jag till och med uppfattningen att journalister inte ens läser kommentarerna på sina egna artiklar. Och jag undrar faktiskt… varför? Finns det någon slags policy på tidningarna som förhindrar en aktiv närvaro i kommentarsfälten?

Det enda negativa jag kan tänka mig med att kommentera på sina egna artiklar är att det möjligen i vissa fall skulle bli svårt att dra gränsen för journalistikens oberoende, men det borde finnas många kommentarer och svar på kommentarer att skriva som hamnar långt under den gränsen.

Men om det nu inte finns något som hindrar en journalists närvaro i kommentarsfälten tycker jag att jobbet med en artikel borde fortsätta även efter publicering. Dels tycker jag att det borde ligga i journalistens intresse att ta reda på vad läsarna tycker om artikeln, dels tror jag att det skulle engagera fler läsare att kommentera om de visste att artikelförfattaren läser feedbacken och kanske till och med svarar på den. Jag tror dessutom att det kanske skulle bidra till mindre ”trollande” i kommentarsfälten om trollen faktiskt såg någon slags närvaro från tidningens sida mer än i form av raderade kommentarer.

Nu förstår jag att en artikel i till exempel Aftonbladet med över 500 kommentarer kanske inte kan bevakas regelbundet av artikelförfattaren. Men alla artiklar i alla tidningar genererar ju inte 500 kommentarer.

Hur som helst. Ni journalister som läser det här. Jag skulle vilja veta, när tycker ni att jobbet med en artikel är avslutat? Är det vid publicering? Eller fortsätter jobbet med artikeln resten av dagen? En vecka? Eller för alltid?

Dela:
    TwitThis Facebook Google Bloggy Pusha LinkedIn del.icio.us Maila artikeln! Skriv ut artikeln!

Kommentarer

Pingbacks/trackbacks

  • Det är kanske där den viktigaste skillnaden mellan bloggare och journalist ligger?
    Kanske är det dags att börja omdefiniera begrepp?

  • Då artikeln lämnas till redaktören avslutas första fasen. Sedan brukar jag aktivt bevaka kommentarerna i en dryg vecka. Därefter gör jag en snabbtitt någon gång per år. Men jag kan bekräfta delar av din hypotes – många journalister bryr sig inte om jobbet efter lämning. Själv agerar jag så bara om det gäller tryckta artiklar, som ju har noll interaktivitetsmöjligheter. Varför då bry sig?

    Jag tycker också att enskilda journalister borde ta en titt på statistiken för webbartiklar, för på så vis går det att lära sig en hel del om hur tidningsartiklar på nätet ”lever sitt liv”.

  • Jens Z

    Det är väl det som är den stora skillnaden mellan ”gammelmedia” och bloggen som uttrycksform. Den ”traditionella” journalisten arbetar i megafonparadigmen lämnar till ”tryck” och om det sen hamnar på en websida (web 1.0), youtube eller på papper – who cares. Han tillhör en exklusiv klan som får estradera på den stora scenen, som fått sin megafon. Däremot läser han ivrigt alla andra (megafoners) artiklar i ämnet och kanske kommenterar i sitt nästa alster.
    Bloggaren upplever jag vara mer intresserad av den direkt dialogen med läsarna – man upplever den omedelbara reponsen av ”vem” som helst, inte bara från journalistkollegorna.  En skrämmande värld …och framför allt inte lika exklusiv. Varför hålla till där nere i bloggträsket ;-)

  • Fridens,
    Jag vet inte riktigt hur jag hamnade här … Men att jag som journalist inte kommenterar kommentarer på de artiklar jag skriver och som publiceras på webben har en mycket enkel anledning. De är i 99 fall av 100 oseriösa, okunniga och synnerligen onyanserade angrepp på mig som person, på mitt medium eller på mina kunskaper om det aktuella ämnet. Alltså, de är oftast skrivna av individer som jag karaktäriserar som mer eller mindre rättshaverister. Kommenterar från min sida skulle med andra ord skapa ett ytterst begränsat värde …
    Hilsen

  • Pingback: Marias länkar – 29 October, 2010 : Maria Hägglöf()

  • Hej och tack för senast på #wpsthlm!
    Hittade hit från Jardenberg.se :)
    Det är jag som modererar kommentarerna på fokus.se. Om det dyker upp en kommentar med en fråga säger jag till reportern som får svara. Helt enkelt är det mest jag som fortsätter att ha koll. Det funkar bra, men absolut skulle vi i ännu högre grad kunna införliva i arbetsuppgifterna att föra en diskussion i kommentarsfälten.
    Reportrarna tar ansvar för i högre grad nu än tidigare artiklarnas fortlevnad på internet, men det är nog bra att diskutera mer på vilket sätt man ska hantera och öka kontakten till läsarna genom kommentarsfälten.
    Linda på fokus.se

  • Maria

    Tack för kommentarer, särskilt från er som är journalister som har förklarat hur ni arbetar och varför. Med anledning av inlägget på jardenberg.se resonerade jag vidare lite i dagens länkpostning.

  • Pingback: Marias länkar – 23 November, 2010 : Maria Hägglöf()

  • Om


    Jag heter Maria Hägglöf och är kommunikatör specialiserad på digitala kanaler. Jag är en hybrid som blandar mina kunskaper inom teknik och kommunikation med mitt skrivande och allt sker såklart på min favoritplats – webben.
  • Jag tycker att…

    ”sverigedemokraterna"