Etikettarkiv: journalistik

Att hamna mitt i en nyhetshändelse och servera journalistiskt material på ett silverfat

30 svar

I morse när jag var på väg till knytkonferensen Trollen & Rollen slog det plötsligt upp lågor utanför tunnelbanetåget där jag satt, i tunneln mellan Fridhemsplan och S:t Eriksplan. Tåget stannade tvärt, försökte starta igen men då ytterligare eldslågor flammade upp stannade vi igen. Människor blev rädda och ville inte sitta kvar på sina platser vilket gjorde att alla samlades i den främre halvan av vagnen. Eftersom ingen visste vad som hände var min första tanke ”jag kommer kanske att dö här inne idag”. Strax därefter tänkte jag ”jag måste berätta att jag är här”.

Jag twittrade omgående:

[blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/mariahagglof/status/137795925308489728″]

Jag höll mig sedan lugn, och även om mina medpassagerare var oroliga var det ingen som behövde hjälp med något. Det bästa jag därför kunde göra i det läget var att fortsätta rapportera om vad som hände.

När det sedan blev rökutveckling i vagnen såg jag eftersom jag satt ganska långt fram i första vagnen till så att föraren blev underrättad samtidigt som jag twittrade. Vi fick information om att ta det lugnt, sitta ner och försöka att inte andas in röken. Jag var beredd att sätta mig på golvet men då rökutvecklingen inte var särskilt kraftig satt jag kvar på min plats och fortsatte att rapportera på Twitter.

När brandkåren senare var på plats och vi fick klättra ner på spåret för att gå tillbaka till Fridhemsplan började jag ta bilder. Jag tog lite bilder i tunneln, spelade in ett videoklipp och twittrade om vad som hände under promenaden ut ur tunneln. Klockan 9:03 kom jag upp på perrongen, då skickade jag genast upp mina bilder på Flickr samtidigt som jag pustade ut och gick ner till Blå linjen för att åka vidare mot Radiohuset.

Är alla journalister?
Tidigare i höst inför releasen av Ajour.se, skrev Emanuel Karlsten i sin blogg att alla är journalister, ett uttalande som blev väldigt omdiskuterat. Mitt agerande under händelserna i tunnelbanan skulle kunna vara ett av bevisen för att så är fallet. Jag skulle dock vilja påstå att om journalister idag inte var så otroligt lata, om de faktiskt arbetade för att göra något annat än vad jag redan gör på plats i det drabbade tunnelbanetåget så skulle inte alla vara journalister. Problemet är att journalister idag ofta inte gör mer än vad en medborgare som jag kan göra själv via Twitter.

Låt mig ge en liten mediaanalys av förmiddagen.

  • Klockan 9:04 (alltså en minut efter att jag klev upp på perrongen vid Fridhemsplan) kommer en tweet från Maria Gustafsson på Sveriges Radio:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/annamia44/status/137803386954317824″]
    Jag svarar att mina bilder är på väg upp på Flickr och att de kan söka på mitt användarnamn mariahagglof, men eftersom de inte lyckas hitta bilderna får jag från min telefon även serva dem med en länk. Det resulterar i den här artikeln från Ekot på sr.se.
  • Klockan 9:09 ringer en journalist från DN.se. Jag svarar på hans frågor och mms:ar även några av mina bilder eftersom han inte kan leta upp dem på Flickr. Tyvärr var jag rätt skakis när jag pratade med DN och allt i deras artikel blev inte helt korrekt. Bara i deras rubrik finns två faktafel, röken vällde inte in och tåget havererade inte. Det var utanför tåget det brann, inte i tåget. Och röken spred sig långsamt i vagnen. Något annat har jag heller aldrig påstått.
  • Klockan 9:20 kommer en tweet från Robert Johansson på TV4 där han frågar om jag har bilder som de kan ta del av. Jag ger honom länken till min Flickrprofil och skriver ”CC-by” varpå jag fick följande svar:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/noterat/status/137808988879339520″]
    Jag kan tycka att det är ganska dåligt att journalister, särskilt journalister som jobbar med webb inte har koll på Creative Commons, så gå hem och gör din läxa Robert!
    Mina stillbilder visas sedan i ett nyhetsinslag 1:30 minuter in i TV4:s nyheter klockan 10.
  • Klockan 9:46 Twittrar Oscar Julander på Expressen:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/OscarJulander/status/137814008068714496″]
    Jag svarar att det är ok men att jag gärna tar en läsartipspeng i utbyte.
  • När klockan var 9:48 ringer en journalist från Svenska Dagbladet för att intervjua mig om händelsen. Henne måste jag ge lite cred för att hon var en väldigt sympatisk journalist. Innan hon egentligen ställer sina journalistiska frågor säkerställer hon att jag är ok och att allt hade gått bra.
    Hennes jobb resulterar i den här artikeln.
  • Medan jag pratar med Svenska Dagbladet ber Oscar Julander på Expressen mig att ringa upp honom så jag gör det och vi pratade lite om pengar men han passar också på att intervjua mig.
    En stund senare ser Expressens etta ut såhär.

    Expressens etta

    Expressens etta

    Och artikeln finns att läsa här.

Då toppade mina bilder DN.se, SvD.se och Expressen.se.

Några minuter efter att jag hade pratat med Oscar Julander tittade jag igenom den där videon jag spelade in i tunneln och laddade upp den på Flickr.

  • Klockan 10:32 ringer Robert Johansson på TV4 och vill ha videon, han ber mig att maila filen så att de kan lägga på fotocred och jag gör så. Samtidigt blir jag lite förvånad över att Robert inte passade på att plocka mig på några pratminus när han ändå hade mig i telefonen men jag tänker att han kanske redan har citat från någon annan passagerare. Videon blir sedan ett komplement till den här artikeln med mina citat från dn.se. Videoinslaget visas även i TV4:s nyheter klockan 11.
  • Klockan 12:29 ringer Dagens Nyheters bildredaktör och frågar om de får använda mina bilder även i papperstidningen. Jag berättar för honom att bilderna ligger uppe under Creative Commons licens men att jag gärna tar emot ersättning för bilderna.
  • Någon gång under morgonen skriver också TT om händelsen med mina citat från DN.se och därefter finns jag på i stort sett alla landets nyhetswebbar.

Vad som händer under förmiddagen är alltså att de sex jättarna DN, SvD, TV4, Sveriges Radio, Expressen och TT alla har mina citat och bilder i sina artiklar (SVT råkade ha en anställd på tåget som levererade bilder och citat). De har helt enkelt bara plockat på sig vad jag har serverat dem och inte adderat särskilt mycket eget material. I min första tweet skrev jag vad som hände och var vi befann oss. Sedan dröjde det en halvtimme tills att jag var uppe på perrongen. På den halvtimmen vet jag fler än en nyhetsredaktion som hade hunnit skicka en reporter till Fridhemsplan för att hitta sitt egna unika ögonvittne att intervjua, spela in sitt eget unika videomaterial och ta sina egna unika bilder. Men eftersom alla nöjer sig med att använda mitt material blir mina citat och bilder omvandlat till sex stora nyhetsmediers journalistik.

På ”Trollen & Rollen” diskuterades idag bland annat att redaktioner måste göra saker som alla andra inte redan gör. Men jag skulle också vilja flika in att redaktioner framför allt måste börja jobba emot att göra saker som inte alla andra medborgare redan gör. Jag har ingenting emot att prata med media och jag svarar gärna på frågor när jag blir kontaktad. Men ärligt talat blir journalistiken trots allt ganska tråkig om alla intervjuar en och samma twittrare, som är en av flera hundra inblandade i en nyhetshändelse. Och varför ska min röst få höras i nästan alla nyhetsmedier bara för att jag råkar ha hyfsat många följare på Twitter? Min medpassagerare som inte twittrar men som hjälpte flera barn att ta sig ut ur tunnelbanevagnen, skulle det inte vara mer intressant om en av journalisterna som ringde till mig åkte till Fridhemsplan efter att ha sett mina första tweets och istället intervjuade honom på plats?

Så, ja, om de som faktiskt arbetar som journalister inte börjar arbeta på ett annat sätt så är vi alla journalister, för idag gjorde jag jobbet åt dem alla. Jag till och med serverade länkar från min telefon när de inte hade förmågan att söka själva.

Twitter är ett jättebra verktyg för att hitta ingångar till nyheter och journalistiska case. Men alltför ofta nöjer sig nyhetsmedia med vad de får via Twitter. Dock är det faktiskt så att Twitter representerar inte hela Sverige (surprise!). Dels är vi för få svenskar som Twittrar och dels är vi en på tok för homogen grupp för att det skulle gå att hämta all journalistik den vägen. Så precis som Brit Stakston gjorde idag i den session hon ledde tillsammans med Anna Lindberg på Trollen & Rollen skulle jag vilja uppmana till någon slags skärpning, använd gärna Twitter men nöj er inte bara med det som finns där. Det finns en ganska bra bit av Sverige där utanför också.

Sedan har jag en extra hälsning till alla er som använde mina bilder: Tack för att ni allihop kom ihåg mitt namn under bilderna! Trots att mina bilder är CC-licensierade så gjorde jag rätt mycket jobb åt er idag. Jag har F-skattsedel så ni får gärna ge mig er fakturaadress. Ni har ju mitt nummer och jag finns ju på Twitter.

Marias länkar – 29 October, 2010

2 svar
  1. Twitter / Per Åström: Minns inte vem det var som …

    2. – Det är faktiskt inte roligt. Men @perkovich har förstört Håkan för mig. Som straff gör jag detsamma för dig som klickar på den här länken.

    För övrigt har jag lyssnat på när Per har pratat om WordPresslösningar hos TV4 två gånger den senaste veckan. Och han är bra, så jag tycker om honom ändå.

  2. Let’s talk Wireless – The Unwired People

    3. – När jag för första gången uttalar mig i ett pressmeddelande. Då måste jag ju skrytdela lite, eller? :)

  3. Bisonblog fyller sex och uppför sig lite trotsigt

    4. – Grattis @bisonblog och tack för allt du ger oss genom din blogg.

  4. Facebook-mamma dödade baby

    5. – 1. Vad är en Facebook-mamma?
    2. Att mamman skakade sitt barn till döds är oerhört tragiskt. Men anledningen till det var varken Facebook eller spelet Farmville.
    3. När ska gammelmedia sluta smutskasta sociala nätverk i sina rubriker?

  5. The Unwired people – Let’s talk wireless!

    6. – Ja, alltså. Det är den här jag jobbar med. I tisdags släppte vi den till ”officially open” status och jag jobbar vidare med att få igång samtalen mellan de trådlösa människorna… På vägen lär jag mig en hel del konstiga saker, en bonus kan man säga :)

  6. Brukar du läsa kommentarerna till dina texter på nätet?

    7. – Det är ju precis som om Journalisten.se har läst mitt inlägg som jag skrev för ett par veckor sedan innan de har ställt sin webbfråga. Jag ser också att resultatet bekräftar det jag skrev då. För ett par dagar sedan fick jag dessutom den här kommentaren och jag kan inte låta bli att fråga mig, kan det vara så att journalistkåren har lite sig själva att skylla för att kommentarsfälten ser ut som de gör? Att den dåliga närvaron har bidragit till den miserabla tonen.

  7. Idol på bilddagboken.se

    8. – Jag kanske är sen. Men jag tror att det är första gången jag ser ett kommersiellt användande av Bilddagboken. I det här falet, spot on målgruppen!

Journalister – när är jobbet avslutat?

8 svar

Jag kanske ger mig ut på djupt vatten nu. Jag är ju ”ingen riktig journalist” har jag fått höra. Jag brukar inte kalla mig journalist heller och de artiklar jag har skrivit har inte publicerats på nätet. Åtminstone inte så att man kan kommentera dem. Så jag vet ju inte med säkerhet hur jag skulle agera om jag skrev kommenterbara artiklar för tidningar.

Jag har inte jobbat på några större redaktioner, men jag tänker mig, eller får uppfattningen, att det fungerar ungefär såhär:
En journalist skriver en artikel, ser till så att det finns bilder och att den är tillgänglig för en webbredaktör som sedan lägger upp den på nätet. Sedan betraktas jobbet som avslutat och artikeln fortsätter att leva sitt eget liv i kommentarerna, med någon webbmoderator som övervakar dem och ser till så att de håller sig inom lagens gränser.

Jag är väl inte extremt aktiv bland artikelkommentarer men jag har åtminstone aldrig någonsin sett en journalist på en stor eller liten tidning, svara på kommentarer till sin egen artikel. Generellt sett får jag till och med uppfattningen att journalister inte ens läser kommentarerna på sina egna artiklar. Och jag undrar faktiskt… varför? Finns det någon slags policy på tidningarna som förhindrar en aktiv närvaro i kommentarsfälten?

Det enda negativa jag kan tänka mig med att kommentera på sina egna artiklar är att det möjligen i vissa fall skulle bli svårt att dra gränsen för journalistikens oberoende, men det borde finnas många kommentarer och svar på kommentarer att skriva som hamnar långt under den gränsen.

Men om det nu inte finns något som hindrar en journalists närvaro i kommentarsfälten tycker jag att jobbet med en artikel borde fortsätta även efter publicering. Dels tycker jag att det borde ligga i journalistens intresse att ta reda på vad läsarna tycker om artikeln, dels tror jag att det skulle engagera fler läsare att kommentera om de visste att artikelförfattaren läser feedbacken och kanske till och med svarar på den. Jag tror dessutom att det kanske skulle bidra till mindre ”trollande” i kommentarsfälten om trollen faktiskt såg någon slags närvaro från tidningens sida mer än i form av raderade kommentarer.

Nu förstår jag att en artikel i till exempel Aftonbladet med över 500 kommentarer kanske inte kan bevakas regelbundet av artikelförfattaren. Men alla artiklar i alla tidningar genererar ju inte 500 kommentarer.

Hur som helst. Ni journalister som läser det här. Jag skulle vilja veta, när tycker ni att jobbet med en artikel är avslutat? Är det vid publicering? Eller fortsätter jobbet med artikeln resten av dagen? En vecka? Eller för alltid?

Marias länkar – 6 July, 2010

Lämna ett svar