Etikettarkiv: Anna Lindberg

Kortbloggat: Mitt huvudsyfte är inte att kritisera och peka ut

Det blev en hel del reaktioner på mitt tidigare inlägg. De flesta hejar på medan de stackars nämnda journalisterna försöker försvara sig. Hey, mitt huvudsyfte var inte att kritisera och peka ut enskilda journalister. Jag tog upp dem som exempel här när jag beskrev min lördagförmiddag kronologiskt. Givetvis har de såklart pratat med SL, SOS och Polisen. Något annat skulle ju vara en mindre skandal.

Vad jag däremot försökte säga var att vi som twittrar har fått en slags gräddfil rakt in i mediehusen. Det är vi som hamnar i morgonsofforna, citeras i media och används här och där. Bara för att vi twittrar och har ett gäng journalister som följer oss har vi plötsligt lite mer makt än alla andra. Något som vi ganska enkelt har fått. Nu handlade det i mitt fall om att återge en nyhetshändelse som ögonvittne vilket inte är så allvarligt, men när det handlar om åsikter och tyckande, då kan det bli ett demokratiskt problem. Jag valde att inte dra för stora växlar på det där med demokratin, sådant säger såna som Brit Stakston och Anna Lindberg så mycket bättre än mig. Och om jag ska vara helt ärlig var jag trött i natt, tappade bort mig någonstans i hur jag ville avsluta mitt inlägg och ville bara klicka på publiceraknappen. Jag drog Sveriges Radio över samma kam som alla andra och Expressen hade ju faktiskt också intervjuat samma kille som Aftonbladet intervjuade. Call me trigger happy…

Att hamna mitt i en nyhetshändelse och servera journalistiskt material på ett silverfat

I morse när jag var på väg till knytkonferensen Trollen & Rollen slog det plötsligt upp lågor utanför tunnelbanetåget där jag satt, i tunneln mellan Fridhemsplan och S:t Eriksplan. Tåget stannade tvärt, försökte starta igen men då ytterligare eldslågor flammade upp stannade vi igen. Människor blev rädda och ville inte sitta kvar på sina platser vilket gjorde att alla samlades i den främre halvan av vagnen. Eftersom ingen visste vad som hände var min första tanke ”jag kommer kanske att dö här inne idag”. Strax därefter tänkte jag ”jag måste berätta att jag är här”.

Jag twittrade omgående:

[blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/mariahagglof/status/137795925308489728″]

Jag höll mig sedan lugn, och även om mina medpassagerare var oroliga var det ingen som behövde hjälp med något. Det bästa jag därför kunde göra i det läget var att fortsätta rapportera om vad som hände.

När det sedan blev rökutveckling i vagnen såg jag eftersom jag satt ganska långt fram i första vagnen till så att föraren blev underrättad samtidigt som jag twittrade. Vi fick information om att ta det lugnt, sitta ner och försöka att inte andas in röken. Jag var beredd att sätta mig på golvet men då rökutvecklingen inte var särskilt kraftig satt jag kvar på min plats och fortsatte att rapportera på Twitter.

När brandkåren senare var på plats och vi fick klättra ner på spåret för att gå tillbaka till Fridhemsplan började jag ta bilder. Jag tog lite bilder i tunneln, spelade in ett videoklipp och twittrade om vad som hände under promenaden ut ur tunneln. Klockan 9:03 kom jag upp på perrongen, då skickade jag genast upp mina bilder på Flickr samtidigt som jag pustade ut och gick ner till Blå linjen för att åka vidare mot Radiohuset.

Är alla journalister?
Tidigare i höst inför releasen av Ajour.se, skrev Emanuel Karlsten i sin blogg att alla är journalister, ett uttalande som blev väldigt omdiskuterat. Mitt agerande under händelserna i tunnelbanan skulle kunna vara ett av bevisen för att så är fallet. Jag skulle dock vilja påstå att om journalister idag inte var så otroligt lata, om de faktiskt arbetade för att göra något annat än vad jag redan gör på plats i det drabbade tunnelbanetåget så skulle inte alla vara journalister. Problemet är att journalister idag ofta inte gör mer än vad en medborgare som jag kan göra själv via Twitter.

Låt mig ge en liten mediaanalys av förmiddagen.

  • Klockan 9:04 (alltså en minut efter att jag klev upp på perrongen vid Fridhemsplan) kommer en tweet från Maria Gustafsson på Sveriges Radio:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/annamia44/status/137803386954317824″]
    Jag svarar att mina bilder är på väg upp på Flickr och att de kan söka på mitt användarnamn mariahagglof, men eftersom de inte lyckas hitta bilderna får jag från min telefon även serva dem med en länk. Det resulterar i den här artikeln från Ekot på sr.se.
  • Klockan 9:09 ringer en journalist från DN.se. Jag svarar på hans frågor och mms:ar även några av mina bilder eftersom han inte kan leta upp dem på Flickr. Tyvärr var jag rätt skakis när jag pratade med DN och allt i deras artikel blev inte helt korrekt. Bara i deras rubrik finns två faktafel, röken vällde inte in och tåget havererade inte. Det var utanför tåget det brann, inte i tåget. Och röken spred sig långsamt i vagnen. Något annat har jag heller aldrig påstått.
  • Klockan 9:20 kommer en tweet från Robert Johansson på TV4 där han frågar om jag har bilder som de kan ta del av. Jag ger honom länken till min Flickrprofil och skriver ”CC-by” varpå jag fick följande svar:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/noterat/status/137808988879339520″]
    Jag kan tycka att det är ganska dåligt att journalister, särskilt journalister som jobbar med webb inte har koll på Creative Commons, så gå hem och gör din läxa Robert!
    Mina stillbilder visas sedan i ett nyhetsinslag 1:30 minuter in i TV4:s nyheter klockan 10.
  • Klockan 9:46 Twittrar Oscar Julander på Expressen:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/OscarJulander/status/137814008068714496″]
    Jag svarar att det är ok men att jag gärna tar en läsartipspeng i utbyte.
  • När klockan var 9:48 ringer en journalist från Svenska Dagbladet för att intervjua mig om händelsen. Henne måste jag ge lite cred för att hon var en väldigt sympatisk journalist. Innan hon egentligen ställer sina journalistiska frågor säkerställer hon att jag är ok och att allt hade gått bra.
    Hennes jobb resulterar i den här artikeln.
  • Medan jag pratar med Svenska Dagbladet ber Oscar Julander på Expressen mig att ringa upp honom så jag gör det och vi pratade lite om pengar men han passar också på att intervjua mig.
    En stund senare ser Expressens etta ut såhär.

    Expressens etta

    Expressens etta

    Och artikeln finns att läsa här.

Då toppade mina bilder DN.se, SvD.se och Expressen.se.

Några minuter efter att jag hade pratat med Oscar Julander tittade jag igenom den där videon jag spelade in i tunneln och laddade upp den på Flickr.

  • Klockan 10:32 ringer Robert Johansson på TV4 och vill ha videon, han ber mig att maila filen så att de kan lägga på fotocred och jag gör så. Samtidigt blir jag lite förvånad över att Robert inte passade på att plocka mig på några pratminus när han ändå hade mig i telefonen men jag tänker att han kanske redan har citat från någon annan passagerare. Videon blir sedan ett komplement till den här artikeln med mina citat från dn.se. Videoinslaget visas även i TV4:s nyheter klockan 11.
  • Klockan 12:29 ringer Dagens Nyheters bildredaktör och frågar om de får använda mina bilder även i papperstidningen. Jag berättar för honom att bilderna ligger uppe under Creative Commons licens men att jag gärna tar emot ersättning för bilderna.
  • Någon gång under morgonen skriver också TT om händelsen med mina citat från DN.se och därefter finns jag på i stort sett alla landets nyhetswebbar.

Vad som händer under förmiddagen är alltså att de sex jättarna DN, SvD, TV4, Sveriges Radio, Expressen och TT alla har mina citat och bilder i sina artiklar (SVT råkade ha en anställd på tåget som levererade bilder och citat). De har helt enkelt bara plockat på sig vad jag har serverat dem och inte adderat särskilt mycket eget material. I min första tweet skrev jag vad som hände och var vi befann oss. Sedan dröjde det en halvtimme tills att jag var uppe på perrongen. På den halvtimmen vet jag fler än en nyhetsredaktion som hade hunnit skicka en reporter till Fridhemsplan för att hitta sitt egna unika ögonvittne att intervjua, spela in sitt eget unika videomaterial och ta sina egna unika bilder. Men eftersom alla nöjer sig med att använda mitt material blir mina citat och bilder omvandlat till sex stora nyhetsmediers journalistik.

På ”Trollen & Rollen” diskuterades idag bland annat att redaktioner måste göra saker som alla andra inte redan gör. Men jag skulle också vilja flika in att redaktioner framför allt måste börja jobba emot att göra saker som inte alla andra medborgare redan gör. Jag har ingenting emot att prata med media och jag svarar gärna på frågor när jag blir kontaktad. Men ärligt talat blir journalistiken trots allt ganska tråkig om alla intervjuar en och samma twittrare, som är en av flera hundra inblandade i en nyhetshändelse. Och varför ska min röst få höras i nästan alla nyhetsmedier bara för att jag råkar ha hyfsat många följare på Twitter? Min medpassagerare som inte twittrar men som hjälpte flera barn att ta sig ut ur tunnelbanevagnen, skulle det inte vara mer intressant om en av journalisterna som ringde till mig åkte till Fridhemsplan efter att ha sett mina första tweets och istället intervjuade honom på plats?

Så, ja, om de som faktiskt arbetar som journalister inte börjar arbeta på ett annat sätt så är vi alla journalister, för idag gjorde jag jobbet åt dem alla. Jag till och med serverade länkar från min telefon när de inte hade förmågan att söka själva.

Twitter är ett jättebra verktyg för att hitta ingångar till nyheter och journalistiska case. Men alltför ofta nöjer sig nyhetsmedia med vad de får via Twitter. Dock är det faktiskt så att Twitter representerar inte hela Sverige (surprise!). Dels är vi för få svenskar som Twittrar och dels är vi en på tok för homogen grupp för att det skulle gå att hämta all journalistik den vägen. Så precis som Brit Stakston gjorde idag i den session hon ledde tillsammans med Anna Lindberg på Trollen & Rollen skulle jag vilja uppmana till någon slags skärpning, använd gärna Twitter men nöj er inte bara med det som finns där. Det finns en ganska bra bit av Sverige där utanför också.

Sedan har jag en extra hälsning till alla er som använde mina bilder: Tack för att ni allihop kom ihåg mitt namn under bilderna! Trots att mina bilder är CC-licensierade så gjorde jag rätt mycket jobb åt er idag. Jag har F-skattsedel så ni får gärna ge mig er fakturaadress. Ni har ju mitt nummer och jag finns ju på Twitter.

Att vara annorlunda och åka på läger

Det var augusti 1996. Jag var 14 år och satt i bilen tillsammans med mina föräldrar på väg till Bjärka Säby i Östergötland. Jag skulle åka på tonårsläger. Jag hade varit där året innan och ville återuppleva årets bästa vecka igen. I skolan var jag inte som de andra. Men på Bjärka Säby kände jag mig som hemma tillsammans med de ungefär 200 andra kristna tonåringarna. Förväntningarna var skyhöga. Jag visste vilka jag skulle dela rum med och allt skulle bli fantastiskt.

Allt blev också fantastiskt. En vecka senare när jag åkte hem var jag inspirerad och laddad. Jag hade fått en kick som jag skulle leva på hela hösten. Jag hade träffat alla de där bra människorna som jag tyckte så mycket om och jag hade lärt mig massor om det jag var intresserad av då.

 

Det blev augusti 2011. Jag var 29 år och satt i bussen tillsammans med 40 andra nördar på väg till Tjärö i Blekinge. Jag skulle åka på nördläger. Jag hade varit där året innan och ville uppleva årets bästa helg igen. På jobbet var jag inte som de andra. Men på Tjärö kände jag mig som hemma tillsammans med de ungefär 400 andra webbnördarna. Förväntningarna var skyhöga. Jag visste vilka jag skulle dela rum med och allt skulle bli fantastiskt.

Allt blev också fantastiskt. Tre dagar senare när jag åkte hem var jag inspirerad och laddad. Jag hade fått en kick som jag skulle leva på hela hösten. Jag hade träffat alla de där bra människorna som jag tyckte så mycket om och jag hade lärt mig massor om det jag var intresserad av då.

 

Likaväl som jag behövde åka på tonårsläger på Bjärka Säby med mina kristna kompisar 1996, likaväl behövde jag åka på årets Sweden Social Web Camp med mina älskade nördvänner i år. Och du som inte förstår någonting av vad vi gjorde där, ta 42 minuter av din tid och titta på den här filmen. Det är den värd.

SSWC 2011 from Istudios Filmproduktion on Vimeo.

 

2009 drog Emanuel Karlsten parallellen mellan SSWC och kristna konferenser och läger. Och 2010 gjorde Anna Lindberg detsamma. I år var det min tur.

Sweden Social Web Camp 2011 #sswc

Jag har varit på Sweden Social Web Camp i år igen. Förra året skrev jag såhär efter en fantastiskt helg.

I år var det ännu bättre.

Jag vill därför tacka Internet. Jag vill tacka alla som var på Tjärö. Särskilt alla som deltog på min session om att checka in.

Men allra mest vill jag tacka Anna Lindberg, David Stark och Mattias Östmar.

Läs allt som alla andra har dokumenterat här.

Och titta på mina bilder här.

Marias länkar – 17 September, 2010

  1. After Tonight – Justin Nozuka
    – Det är fredag och ikväll #tweetupsthlm. Bjussar därför på en låt som trillat in i min inbox från @johannas, som brukar vara med på #tweetupsthlm men inte kan komma ikväll :( – vi tänker på dig Johanna och hoppas att chokladen inte är slut!
  2. Angående söndag
    – Fastnar vid inläggets slutkläm. Teknokratpartiet. Suger på ordet. Funderar. Ler. You got me started @andreaslimber… ;)
  3. min drömregering
    – Skulle kunna tänka mig den här regeringen också faktiskt… ;)
    Bra snubbar och snummor liksom.
  4. Meet the new Twitter.com
    – Twitter förnyas och förbättras. Det måste bli en riktig uppfräschning för de som använder webbtwitter. Själv tror jag att jag fortsätter med Tweetdeck ett tag till. Än verkar de inte ha löst trådningen snyggare. ”In reply to” är ju det vanligaste jag klickar på i Tweetdeck.
  5. Varning för Hitta Företag – hittaföretag.se hittaforetag.se
    – Sådana här saker måste spridas. Jag har tyvärr pratat med säljare från både det här blufföretaget och andra liknande företag. De är riktiga låtsastrevliga skojare.
  6. Svenska polisen kan bryta mot upphovsrättslagen
    – Jag tycker ändå att det borde vara ok även om Polisen kunde frågat innan de tog bilderna. Om jag hade en skobutik på nätet och mina bilder kunde hjälpa polisen att lösa framtida brott skulle jag gärna låta dem använda bilderna. Bilderna är ju redan skapade och tjänar mitt syfte, varför skulle de då inte kunna användas till ännu ett gott syfte utöver det? Nästa gång kanske det är mitt skolager som är smash&grabbat…
  7. Hårklyverier döljer verkliga problem med journalistik i sociala medier
    – Och så något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat… @annalindberg om granskningsnämnden och @30minuter.
    Men det känns faktiskt lite som att oftast kör alla sitt race utan att titta åt höger eller vänster, medieföretagen kör sitt race, de stora aktörerna på Internet kör sitt race och Granskninsnämnden, de kör ett helt eget race. Och när de krockar så blir det såhär.

Säsongspremiär för @30minuter

I skrivande stund är det säsongspremiär för det lokala tv-programmet 30minuter på 24NT/24Corren. Eftersom jag bor i Stockholm kan jag tyvärr inte se det men jag kommer att titta på det när det finns på webben.

Under min sista termin på Medieinstitutet i våras åkte jag till Norrköping för att göra praktik på 30minuter. Många var de som ifrågasatte mitt beslut att lämna Stockholm under min sista praktikperiod. Inte minst skolledningen. Jag var dessutom ganska trasig då. Med tre brutna ben i fotleden linkade jag in på redaktionen i slutet av mars men under min tid på 30minuter lärde jag mig dessutom att gå ;) Jag slets mellan hopp och förtvivlan, ståläge och sängläge i princip hela våren. Men jag ångrar absolut inte mitt beslut att åka dit. Det handlar nämligen om utmaning. En utmaning som skulle visa sig vara större än jag faktiskt trodde och som skulle ge mig insikter om en onlinevärld som inte fanns. Men det var på något sätt värt det.

Jag fick nämligen vara med och jobba med (vad jag tror är) Sveriges största sociala och lokala onlineredaktion (nästan 400 Facebookvänner, för jo, vi kallade dem vänner). Och tillsammans gjorde vi vad jag vill säga är Sveriges bästa lokala tv-program. Jag är väl möjligen något partisk men jag skulle ju aldrig valt det som min praktikplats om jag inte tyckte att det var bra. För är det något Anna Lindberg (@annalindberg) och company på 30minuter har lyckats med så är det att ge lokal-tv ett helt nytt ansikte. Hästlängder ifrån vad man kan se på andra lokala kanaler, som jag inte tänker peka ut. När säsongen var över skrev Anna ett blogginlägg där hon summerar resultatet av arbetet som till viss del var ett slags experiment. Väl värt att läsa om du inte har gjort det.

Men nu då? Jo, som jag skrev är det premiär av säsong två just nu. Programmet ser lite annorlunda ut den här säsongen. Dels är upplägget nytt med nyheter mellan del ett och två. Ett upplägg jag som webbtittare inte kan säga så mycket om egentligen. Dessutom finns en ny programledare, Cecilia Vaccari (@ceciliavaccari) som kör sitt första program imorgon. Det ska bli kul att se programmet igen… och försöka vara den vanliga tittaren. Eller åtminstone ”bara” vara en del av den stora sociala onlineredaktionen.

Uppdatering: Glömde ju nämna att om ni gillar 30minuters webbsida så måste ni rösta på den i Svenska designpriset. Där de är nominerade i kategorin Redaktionell webb.

Kärlek, magi och #sswc

Jag borde packa upp min stora 45-litersryggsäck, jag borde tvätta bort gräsfläckarna från mina vita sneakers och leran från mina stövlar. Men jag inbillar mig fånigt nog att om jag drar på det så kommer jag ha känslan kvar ett tag till. Känslan från Tjärö och Sweden Social Web Camp.

Jag skulle kunna skriva och berätta om alla sessions jag var på, kanske gör jag det senare men det som känslan och tankarna är i just nu är alla möten. För det är sant att SSWC handlar om möten. Möten där kärlek och magi uppstår. Det låter hur töntigt och klyschigt som helst, jag vet, men jag kan inte förklara det på något annat sätt.

Det här inlägget är personligt och därför tänker jag göra en personlig lista över mina bästa möten. Ja, jag tänker nämna folk. Utan att nämna alla, för man hinner faktiskt inte prata med alla när man samlas över 400 personer under en helg. Det är ingen topplista, för såna genererar diskussioner utan like. Det är ingen kärlekslista heller, ni vet sådana man hittade under brorsans kudde när man var liten. Det är bara ett gäng underbara människor som jag hade förmånen att träffa i helgen.

Helgens äntligen
När man har följt någons blogg i flera år och samtalat via Twitter och bloggkommentarer. När man har delar av hans företags före detta inredning i hemmet och när man dessutom via nätets möjligheter har varit hemma i hans kök och lagat Boeuf Bourguignon men ännu inte träffats. Då är det dags att utbrista ett ”äntligen!” och ge honom en stor kram. Det handlar såklart om Joakim Jardenberg. Tack för en fin helg @jocke!

Helgens fina förstagångsmöten
Först och främst. Våra vänner som stod och hälsade oss välkomna på bryggan. Tomas Wennström och Kristin Heinonen. Coola människor alltså med attityden att allt löser sig. Vilket det faktiskt gör på Tjärö. Stort tack @tomaswennstrom och @kristinheinonen, härligt att träffa er afk. Och du Kristin, vet du om hur rolig du är? Du har aldrig funderat på att göra en Adelsköldare?

Mikael Zackrisson är en av de jag har följt allra längst på Twitter, dock aldrig tidigare träffat. Smart kille. Trevlig kille… som trodde att jag skulle vara blond. @zackrisson, det var kul att ses men du behöver justera ljusstyrkan på din skärm!

Jag mötte Erik Pettersson i samband med att vi skulle ta mat eller något liknande. Han får syn på mig och fyrar av SSWC:s största leende. Säger allt. Hoppas vi ses snart igen @ptz0n!

”Hej Maria! Vi känner ju varandra från nätet. Då måste man kramas!” – Alla vet att Karin Adelsköld är Sveriges roligaste geek. Smart och trevlig är hon också. @karinadelskold #ftw

Twinglymartin eller om vi ska kalla honom Martin Källström och jag fann varandra utanför toaletthuset. Efter en stunds givande snack klämmer Martin fram det som vi båda egentligen hade stått och tänkt på ganska länge… ”jag behöver gå på toa”. Vi ville ju bara inte gå därifrån just då. I efterhand kan jag både skratta och gråta åt mitt möte med Martin. Men @martinkallstrom, vi ses igen! För nu har jag ju lovat att komma och hälsa på er på Twinglykontoret.

En annan trevlig kille som jag pratade flera gånger med under SSWC var Erik Laakso. Vilken människa. Inte alls @uppstuds-ig!

Ibland slog man sig bara ner på första bästa ställe. Och då kunde man hamna i gäng som detta. @notonmyshift, @inselhai, @mariageorgieva, @mariasoderberg och @elineriksson. Tack för härligt häng tjejer, helt klart med SSWC:s sjukaste samtalsämnen. Om det inte hade varit dags för middag hade vi kanske suttit där än.

En av mina skyltatvänner, Stellan Löfving envisas med att bo i Göteborg. Men nu har vi träffats och det är jag glad för. Tack @stellan!

Helgens kära återseenden
Anna Lindberg och jag hängde med varandra hela våren när jag gjorde praktik hos henne på @30minuter. Nu har vi dessutom bott i samma tält på Tjärö. Så fantastiskt att få ses och kramas igen. Anna är roligare än hon vet om och kan ställa världens mest oväntade frågor. Även om hon tror det så är det ingen slump att hon blev journalist. @annalindberg har i skrivande stund exakt 1000 följare på Twitter, hon är värd 1000 till.

Både Axel Nilsson och jag var besvikna när min Helsingborgsresa i somras sammanföll med hans resa till Mallorca. Men nu fick vi ju ses ändå innan sommaren var slut @axelnilsson och jag. Nästa gång jag kommer till Helsingborg fikar vi på Koppi.

Det är först när man ser att killen har växt två decimeter (typ) på ett halvår som man inser att John Ankarström bara är 13 år. Smart kille den där @jocap som jag vill jobba med i framtiden.

Jag skulle kunna skriva en hel bloggpost om fenomenet @deeped. Men då skulle ni tro att jag var besatt av honom. Niclas Strandh är den klokaste jag vet på den sociala webben. Kanske är han den klokaste jag känner. Han är så klok att första gången jag träffade honom fick jag inte fram ett ord. Men varje gång jag träffar honom så påminner hans utseende, kroppsspråk, snus och konstiga dialekt (någon blandning av Västmanland och mellersta Norrland låter det som, definitivt inte Borlänge) så mycket om en gammal kompis att jag inser att han är ju en helt vanlig människa. En sån man tycker om.

David Stark, @popfabriken. Det är min brorsa det. Nuff said.

Och så Gustav Holmström. Killen med järnkoll. Han var mitt sällskap på Twitterbuss #sswc1 på vägen hem. Vi roade oss bland annat med att ladda våra telefoner två gånger var, leka med Gustavs iPad och spåra @morris_mc som låg några mil bakom oss. Hej Gustav! Eller @hejg ;)

Helgens aha!
Jag och Morris Packer har en relation som bygger på att vi slänger varandras karma på varandra hela tiden. Eller så är vi bara bra vänner som hjälper varandra när det behövs. Mest Morris egentligen. Men säg det inte högt så han hör. På Tjärö tog det två minuter för mig och Morris att inse att vi måste ha ett jobbmöte. Det har vi aldrig kommit på hemma i Stockholm. Förstår ni lite av magin? Tack och kram @morpac!

Helgens ”Jag missade att prata med dig!”
När Tomas och Kristin kickade igång lördagen smög Anders Mildner fram till mig och viskade ”Hej Maria, jag känner igen dig från din avatar” och sedan smög han tillbaka till sin plats. Jag var morgontrött och förmodligen inte lika trevlig tillbaka. Jag borde pratat mer med @andersmi efter det. Hoppas vi ses igen.

Det är en stor synd och skam att jag inte pratade med Fredrik Wass aka @bisonblog! Men vi bor ju i samma stad nu så jag hoppas att vi ändrar på det snart.

En person som jag missade helt och hållet var Sandra Jacob aka @sandrina. Men nu har jag bjudit in mig själv till HD så att vi kan ses där. Jag lovar att jag kommer!

Jag sa två ord till Alexander Forsén: ”min iPhone”. Och sedan glömde jag bort att vi ens hade setts. Dåligt. Skamligt. Men vi ses igen @tyckr.

Helgens ”Jag saknar er”
Det fanns fem personer jag tänkte på nere på Tjärö som jag gärna hade velat ha där. @mymlan, @kattis_j, @pellet, @jimmyasklund och @dreadnallen. Ni var saknade. Hoppas vi ses nästa år.

Och så slutligen helgens citat
När vi stod och tittade på alla de stjärnfall som man kunde se på fredagkvällen flummade duskussionerna iväg mot bland annat rymdfarkoster. Och vid nästa stjärnfall:
– Titta, där är @doktorspinn!
Signerat @Nickeluli.

Jag slutar min namedroppingorgie här. Jag vet att jag har missat jättemånga. Men jag måste ju börja titta på mina bilder från helgen också. Kärlek och kramar.

Bilder? Vill ni se bilder? Bara om ni lovar att titta på alla.