Kategoriarkiv: Media

Att se film på biograf och biograf på TV

2 svar

På annandagen var jag på bio med min bror och svägerska. Vi såg The Town. En helt ok film tycker jag även om det alltid känns en aning olustigt när ”the bad guy” framställs som den schyssta killen och att man så lätt sväljer betet. Hur som helst var det tredje gången på ett halvår som jag var på bio vilket måste vara ett slags personligt rekord. För exakt 17 år sedan, på annandagen 1993 var jag på bio för första gången, jag var elva år och filmen hette Sunes Sommar. Däremellan har biobesöken inte blivit så många, jag har förmodligen inte ens varit på bio 25 gånger i mitt liv. Ärligt talat har jag aldrig förstått tjusningen med att betala 100 kronor per person för att se en film tillsammans med en massa människor som man inte känner, som inte sitter still eller är tysta och som skrattar på fel ställen, när man kan betala 35 kronor för att se en film tillsammans med sina vänner, i sin egen sköna soffa utan människor som stör. Visst, det är lite mindre skärm och inte lika maffigt ljud som på bio men det är få filmer som gjort sig bättre på bioduken än hemma tycker jag.

Men, det har ju trots allt funnits en tid då man inte kunde se på film hemma på samma sätt som man gör idag. På 1960-talet hade biograferna mer än tre gånger så många besökare varje år som de har idag. I min hemstad Norrköping fanns det på den tiden nio till tio biografer jämfört med idag då Filmstaden (bortsett från Harlekinen) är ensamma i stan om att visa film på bioduk. En av dessa biografer, Royal, låg på Norra Promenaden 102, i ett hus som de flesta Norrköpingsbor idag kallar för Lagoshuset. Min tidigare arbetsplats Lagos Mode, som numera heter Sandströms har nämligen huserat i byggnaden sedan 1944. Idag visar 24NT ett program i serien Stolta Stad om Norrköpings biografer och i slutet av programmet (05:10) finns ett inslag från butiken som sedan 1986 också upptar hela biograflokalen. Jag råkar dessutom vara stolt dotter till mannen i mustaschen ;)

Facebook för alla är faktiskt för alla

3 svar

Facebook för alla

Jag lovade ju att jag skulle köpa första numret av Facebook för alla, vilket jag gjorde i fredags. Dock har jag haft min mamma på besök i helgen, så den gick till att gå på julmarknader och annat som mammor tycker om. Därför var det först igår som jag slog upp första sidan i tidningen Facebook för alla som är en ny specialtidning från PC för alla. Tidningen kostar 69 kronor och jag som inte är van vid att köpa tidningar och magasin tycker kanske att det är ett lite för högt pris men jag har förstått att det är ungefär vad jämförbara tidningar ligger på idag.

Facebook för alla - sidhuvudDet första jag reagerade på när jag öppnade tidningen var att det finns väldigt lite annonser. Inte mindre än 69 av de 76 sidorna består av redaktionellt material. Det kan ju så klart bero på att det har varit svårt att sälja annonser till en helt ny tidning men kanske också att man vill göra ett matnyttigt förstanummer. Jag har svårt att tro att Facebook för alla kommer att leva vidare med så få annonser. När det gäller utformningen i övrigt så gillar jag layouten med sökrutan som kategoriserar innehållet längst upp på varje sida.

Tidningen inleds med ett riktigt bra nyhetsavsnitt som innehåller allt från nya funktioner hos Facebook till nytt innehåll som till exempel drottningen av Englands nya fan page. Därefter följer ett antal guider. Det börjar med hur man skapar ett Facebookkonto och fortsätter med grundläggande funktioner som hur man lägger upp bilder, skapar sidor, grupper och liknande. Helt klart bra för den som är ny på Facebook. Men guiderna är så många att jag börjar undra vad dessa sidor ska fyllas med i nästa nummer. Sedan kommer några sidor med tips på appar och spel på Facebook, perfekt för nöjes- och tidsfördrivsfacebookaren, och därefter ett par sidor om olika hårdvara som fungerar bra med Facebook.

Alla de här grejerna är ju bra, men kanske inget som ger mig någonting. Men när jag kommer till kategorin ”surfa på jobbet” i Facebook för alla hittar jag ett par artiklar som jag fastnar för. Här finns några intressanta intervjuer bland annat med @britstakston. Det är dessa sidor och reportaget om Rasmus Andersson – som har jobbat för Spotify och numera för Facebook – lite längre fram som jag får mest behållning av.

Det finns också en matnyttig del för företagare om hur man kan använda Facebook för sin marknadsföring.

I slutet av tidningen hittar jag ett Är-du-Facebook-beroende-test som visar att jag inte är beroende av Facebook – phew!

Sist men inte minst några humorsidor där Facebook för alla visar hur de tror att några kända personers Facebookprofiler ser ut. Till exempel kan man se att Tom Anderson från MySpace bjuda in Mark Zuckerberg till sin fest och be honom ta med sig lite vänner. Det är faktiskt lite roligt på sina ställen. Jag skrattar lite för mig själv.

För att summera det hela måste jag säga att tidningens namn faktiskt passar mycket väl på hur jag skulle beskriva tidningen. Här finns något för alla Facebookanvändare, nybörjaren, normalanvändaren, spelaren, företagaren och ”nörden”. Jag skulle nog inte ge 69 kronor igen för den lilla behållning jag får ut av tidningen men samtidigt är jag nyfiken på vad nästa nummer kommer att innehålla. För det kommer väl ett nästa nummer?

Vad händer?

Lämna ett svar

Jag har dragit på mig någon slags infektion eller något vilket gör att jag de två senaste dagarna bara har varvat jobb med sömn och som det ser ut nu är det vad jag kommer ägna morgondagen åt också. Det här gör att jag missar vad som händer runt omkring. Exempelvis uppmärksammade jag #firesheep först ett dygn efter alla andra. Joakim Jardenberg har bloggat både en och två gånger om hur man kan skydda sig.

Annat som jag borde ha bloggat om de senaste dagarna är:

  • Att Morris Motorcycles kom sexa i VM. Fantastiskt jobbat av de delar av teamet som var på plats i Albacete, Spanien.
  • Att jag inte åstadkom speciellt mycket under natthacket på Wordcamp. Jag registrerade dock domännamnet mediakalendern.se och testade en hel del olika kalenderlösningar som jag inte gillade. Jag har lite idéer kring detta men inte så mycket tid. Har du fler idéer om vad jag ska göra med det här domännamnet eller vill hjälpa til att bygga något? Hör gärna av dig. Kanske kan vi göra något tillsammans?
  • Idag har vi från Wireless@KTH lanserat The Unwired People, communitysajten för forskare och ingenjörer inom mobila system och tjänster. Joina gärna och ”let’s talk wireless” som vi säger.

Det har förmodligen hänt en hel del annat som jag har missat. Något mer jag borde ha koll på?

Journalister – när är jobbet avslutat?

8 svar

Jag kanske ger mig ut på djupt vatten nu. Jag är ju ”ingen riktig journalist” har jag fått höra. Jag brukar inte kalla mig journalist heller och de artiklar jag har skrivit har inte publicerats på nätet. Åtminstone inte så att man kan kommentera dem. Så jag vet ju inte med säkerhet hur jag skulle agera om jag skrev kommenterbara artiklar för tidningar.

Jag har inte jobbat på några större redaktioner, men jag tänker mig, eller får uppfattningen, att det fungerar ungefär såhär:
En journalist skriver en artikel, ser till så att det finns bilder och att den är tillgänglig för en webbredaktör som sedan lägger upp den på nätet. Sedan betraktas jobbet som avslutat och artikeln fortsätter att leva sitt eget liv i kommentarerna, med någon webbmoderator som övervakar dem och ser till så att de håller sig inom lagens gränser.

Jag är väl inte extremt aktiv bland artikelkommentarer men jag har åtminstone aldrig någonsin sett en journalist på en stor eller liten tidning, svara på kommentarer till sin egen artikel. Generellt sett får jag till och med uppfattningen att journalister inte ens läser kommentarerna på sina egna artiklar. Och jag undrar faktiskt… varför? Finns det någon slags policy på tidningarna som förhindrar en aktiv närvaro i kommentarsfälten?

Det enda negativa jag kan tänka mig med att kommentera på sina egna artiklar är att det möjligen i vissa fall skulle bli svårt att dra gränsen för journalistikens oberoende, men det borde finnas många kommentarer och svar på kommentarer att skriva som hamnar långt under den gränsen.

Men om det nu inte finns något som hindrar en journalists närvaro i kommentarsfälten tycker jag att jobbet med en artikel borde fortsätta även efter publicering. Dels tycker jag att det borde ligga i journalistens intresse att ta reda på vad läsarna tycker om artikeln, dels tror jag att det skulle engagera fler läsare att kommentera om de visste att artikelförfattaren läser feedbacken och kanske till och med svarar på den. Jag tror dessutom att det kanske skulle bidra till mindre ”trollande” i kommentarsfälten om trollen faktiskt såg någon slags närvaro från tidningens sida mer än i form av raderade kommentarer.

Nu förstår jag att en artikel i till exempel Aftonbladet med över 500 kommentarer kanske inte kan bevakas regelbundet av artikelförfattaren. Men alla artiklar i alla tidningar genererar ju inte 500 kommentarer.

Hur som helst. Ni journalister som läser det här. Jag skulle vilja veta, när tycker ni att jobbet med en artikel är avslutat? Är det vid publicering? Eller fortsätter jobbet med artikeln resten av dagen? En vecka? Eller för alltid?

Valapparnas flopp

1 svar

Jag vet att det är gjort. Brit Stakston (@britstakston) har gjort det, Henrik Pallin (@pallin) har gjort det och nu tänker också jag göra det. Utvärdera valapparna i min iPhone.

Valapparna

Valapparna

Jag har installerat alla partiappar samt appen val 2010.

Alliansen

Alliansens app

Alliansens app

En totalt värdelös app skulle jag vilja påstå. Man kan skriva kylskåpspoesi med alliansen värdeord som man slumpar fram. Det finns ingen som helst nytta eller värde i den här appen. Det är till och med svårt att bygga meningar eftersom det inte finns speciellt många ord att välja bland. Hur tänkte egentligen Alliansen och deras byrå här?






De Rödgröna

De rödgröna

De rödgröna

Den här appen har mycket innehåll. Riktigt mycket. Här kan man jämföra de båda blockens politiska budskap när det gäller jobb, ekonomi, skatter, utbildning och forskning, välfärd, miljö och klimat, pensionärer, jämställdhet sjukvård samt unga. Givetvis skrivet med en rödgrön vinkel. Här finns även ”svar på tal” där de rödgröna bemöter alliansens påståenden om dem, en del som jag tycker känns lite väl negativ. Det finns också ett rss-flöde ur de rödgrönas blogg, möjlighet att anmäla sig som valarbete för de rödgröna och slutligen kan man skicka frågor till de rödgröna. De rödgröna lyckas alltså få med en interaktiv funktion i möjligheten att ställa frågor vilket är riktigt bra. Dock hade jag gärna sett att det skickades på annat sätt än via e-post. Vad som helst hade nog varit bättre. Dessutom lovar de svar inom ett dygn. Ett löfte de inte kan hålla. Den fråga jag ställde i onsdags morse 07.58 är idag (fredag 23.30) ännu inte besvarad. En stor besvikelse att den enda interaktiva funktionen i appen är ett misslyckande.

Göran säger

Göran säger

Göran säger

Göran säger är Kristdemokraternas iPhone app. KD satsar på humor med sköna citat av Göran Hägglund som man kan lyssna på vilket jag tycker är fantastiskt roligt. Här finns också länkar till Görans facebooksida, spotifylista, twitterprofil, stabens blogg och Youtubekontot. Youtubeklippen är dessutom ännu roligare än citaten. Appen visar mycket av Görans personlighet och humor. Roligt tycker jag. Kul att man vågar skoja till det. Det är mycket sociala medier men lite interaktivitet i den här appen. Men eftersom det finns länkar till ett antal interaktiva kanaler tycker jag inte att det gör så mycket.

Centerpartiet

Centerpartiet

Centerpartiet

Ungefär vad man väntar sig av en partiapp, varken mer eller mindre. Man kan testa hur mycket Maud man är, lyssna på hennes ljudbok och läsa lite om Centerpartiets politik. Den är väl ok, men inte mer. För mig räcker det med att testa den en gång, behöver nog inte använda den igen.








Rösta 2010

Rösta 2010

Rösta 2010

Rösta 2010 är Socialdemokraternas app. Här kan man hitta vallokaler för förtidsröstning. Något jag skulle ha behövt i onsdags när jag var på språng och ville förtidsrösta. Det är en bra grej men man behöver inte bygga hela appen runt detta tycker jag. Utöver vägvisningen finns bara en länk till ett youtubeklipp som är det enda som säger något om partiets politik. I övrigt är den här appen den fulaste av alla valappar.





Val 2010

Här har vi en politiskt oberoende app. Förutom lite bra-att-veta-fakta om valet kan man i den här appen rösta på det parti man skulle välja om det var riksdagsval idag. Man kan titta på statistik över hur folk har röstat, i skrivande stund 1734 röster och dessutom finns en karta där man kan zooma in och ut för att se geografisk statistik över rösterna. Till exempel kan man zooma in på en viss stad för att se hur rösterna är fördelade där. Dock känns inte statistiken på mindre areor särskilt relevant då det är så få som har röstat i appen hittills. Till exempel har Socialdemokraterna 0 procent i sossestaden Norrköping.

Statistik över Norrköping.

Statistik över Norrköping.

Totalt sett tycker jag att valapparna floppar rejält. Det är för lite interaktivitet, på tok för lite. Det är få av apparna som har någonting som gör att man vill starta dem igen efter att ha testat dem en gång. Jag hoppas på en rejäl förbättring om fyra år, i den device jag använder då…

Säsongspremiär för @30minuter

Lämna ett svar

I skrivande stund är det säsongspremiär för det lokala tv-programmet 30minuter på 24NT/24Corren. Eftersom jag bor i Stockholm kan jag tyvärr inte se det men jag kommer att titta på det när det finns på webben.

Under min sista termin på Medieinstitutet i våras åkte jag till Norrköping för att göra praktik på 30minuter. Många var de som ifrågasatte mitt beslut att lämna Stockholm under min sista praktikperiod. Inte minst skolledningen. Jag var dessutom ganska trasig då. Med tre brutna ben i fotleden linkade jag in på redaktionen i slutet av mars men under min tid på 30minuter lärde jag mig dessutom att gå ;) Jag slets mellan hopp och förtvivlan, ståläge och sängläge i princip hela våren. Men jag ångrar absolut inte mitt beslut att åka dit. Det handlar nämligen om utmaning. En utmaning som skulle visa sig vara större än jag faktiskt trodde och som skulle ge mig insikter om en onlinevärld som inte fanns. Men det var på något sätt värt det.

Jag fick nämligen vara med och jobba med (vad jag tror är) Sveriges största sociala och lokala onlineredaktion (nästan 400 Facebookvänner, för jo, vi kallade dem vänner). Och tillsammans gjorde vi vad jag vill säga är Sveriges bästa lokala tv-program. Jag är väl möjligen något partisk men jag skulle ju aldrig valt det som min praktikplats om jag inte tyckte att det var bra. För är det något Anna Lindberg (@annalindberg) och company på 30minuter har lyckats med så är det att ge lokal-tv ett helt nytt ansikte. Hästlängder ifrån vad man kan se på andra lokala kanaler, som jag inte tänker peka ut. När säsongen var över skrev Anna ett blogginlägg där hon summerar resultatet av arbetet som till viss del var ett slags experiment. Väl värt att läsa om du inte har gjort det.

Men nu då? Jo, som jag skrev är det premiär av säsong två just nu. Programmet ser lite annorlunda ut den här säsongen. Dels är upplägget nytt med nyheter mellan del ett och två. Ett upplägg jag som webbtittare inte kan säga så mycket om egentligen. Dessutom finns en ny programledare, Cecilia Vaccari (@ceciliavaccari) som kör sitt första program imorgon. Det ska bli kul att se programmet igen… och försöka vara den vanliga tittaren. Eller åtminstone ”bara” vara en del av den stora sociala onlineredaktionen.

Uppdatering: Glömde ju nämna att om ni gillar 30minuters webbsida så måste ni rösta på den i Svenska designpriset. Där de är nominerade i kategorin Redaktionell webb.