Författararkiv: Maria

Vintern, våren, sommaren…

Lämna ett svar

Jag vet, jag är en urusel bloggare. Jag har inte bloggat sedan januari. Eller jo, det har jag ju faktiskt, på checkain.se. Men här i min personliga blogg har inläggen lyst med sin frånvaro.

Vill ni veta vad som har hänt? Ok, snabbt då.
Flyttade till en vattenskadad lägenhet och bodde utan badrum i tre månader. Samtidigt passade jag på att operera ut skruvarna ur min fot och fick efter komplikationer order om att inte använda foten över huvud taget under sista veckan 2011. Ett nytt år blev det ändå och i slutet av februari var min lägenhet återställd. I mars hade jag därför badrumsfest med mina fina vänner. Under våren besökte jag också #studiobronx ett flertal gånger då de sände live. Det var sevärda liveshower som sändes på en lite för komplicerad tid. Jag har också gått regelbundet till kiropraktor då min rygg har gått sönder och samman. Orsaken är fortfarande ett mysterium för min i övrigt utmärkta kiropraktor. Trots rygg- och fotproblem har jag fortsatt att träna boxning hela våren, något som är bland det roligaste i mitt liv just nu. I april arrangerade jag Foursquare Day tillsammans med min bloggpartner Jan Viderén och Internet World uppmärksammade det. Sedan drog jag iväg på en välbehövlig semesterresa till Cypern där jag bara tog det lugnt.

Och vad händer då i sommar?
Två stora grejer relaterade till social webb är inplanerade. Den första är Almedalen där jag kommer att delta i en panel på tisdagen och göra vad jag vill under resten av veckan. Det blir min första Almedalsvecka och det känns jättekul att jag äntligen ska åka dit efter några år med livesändningarna som min bästa vän på hemmaplan. Den andra är så klart Sweden Social Web Camp, det fantastiska webbcampet med 400 deltagare på en ö i Blekinge skärgård. Idag släpptes biljetterna och jag har köpt en av dem men jag väntar fortfarande på besked om jag får en sängplats eller inte. Får jag ingen säng hänger tyvärr mitt deltagande löst i år på grund av ovan nämnda ryggproblem. Har jag däremot lyckats norpa en sängplats åker jag definitivt på mitt tredje #sswc, arrangerat av bästa @kristinheinonen och @tomaswennström.

Bortsett från Almedalen och #sswc tänkte jag försöka klämma in firande av en 30-årsdag (min egen), gå på ett bröllop (inte mitt eget) och besöka Helsingborg. Eventuellt blir det också en resa norrut alternativt till en för mig ännu obesökt huvudstad i Europa.

Håll med om att planeringen av sommaren låter rätt mycket skönare än den gångna vintern och våren!

Vad hände med helgen? – Detta hände på nätet

Lämna ett svar

Det har varit ett händelserikt veckoslut på Internet. Här är några händelser som jag personligen har reflekterat över.

Studio Bronx Afterwork

Helgen började med att jag blev inbjuden av @petterkarlsson att vara livepublik i premiäravsnittet av #studiobronx nya webb tv-show Studiobronx Afterwork. Sagt och gjort, direkt efter jobbet gav jag mig av till Studio Bronx för att se programmet live och hänga kvar på eftersnacket. För dig som har sett Sweet Sunday Web Crunch så är upplägget ungefär likadant fast lite snyggare förpackat. Programledare är Joakim Nyström (@jnystromdesign), Björn Falkevik (@bjornfalkevik) och Anne-Marie Eklund Löwinder (@amelsec). Premiärprogrammet innehöll två programpunkter, ett 15-minuters webinar av kvällens gäst Göran Adlén (@trendspanaren) om storybranding och ett inslag från Tekniska Museet med utställningsintendent Nils Olander i serien ”Nils Prylar”. Dessutom såklart lite diskussion kring dessa huvudnummer. Till skillnad från SSWCrunch siktar man på 30 minuter men drar sedvanligt över 50% av tiden och landar på 45 minuter. Något jag tycker är bra. Det tightar upp det hela och jag tror att man vinner tittare på det. I övrigt tycker jag också att programmet sevärt, Göran Adléns dragning satt som en smäck och Nils Olander på Tekniska museet är ju ingenting annat än fantastisk.

Maffiakriget

Efter Unni Drougges krönika Sökmotoroptimering är en cancercell i Computer Sweden i onsdags, där hon bland annat skriver ”Glöm inte att seo-konsulterna bara står ett steg från maffian” bröt ett inbördeskrig ut i SEO-branschen, som kom att bli kallat maffiakriget. Nu såhär vid helgens slut tror jag att det har börjat stilla sig men efter att ha läst några av de blogginlägg som har varit skottsalvorna i kriget, konstaterade jag på Twitter igår att om SEO-branschen vill uppfattas som seriösa kanske de ska sluta bete sig som barnungar. Jag tycker att det är bra att de debatterar och diskuterar vad som är bra och dålig SEO, men när det övergår till personliga påhopp och bajskastning tycker jag bara att det är tråkigt och skadligt för en bransch som kämpar med att bli uppfattade som seriösa.

Sanningen om innebandypappan

Nyheten om pappan som lämnade sin son i Uppsala och åkte hem till Stockholm utan pojken för att han hade spelat ”för jävla dåligt” drog in som en storm i sociala medier i förra veckan när folk delade artikeln från Uppsala Nya Tidning och i samma veva kallade pappan för idiot. Flera av de stora medierna rapporterade vidare och historien som hade sitt ursprung i en blogg blev en sanning i medierna. Källan till artikeln var en bloggare som skrev under rubriken ”Skäms tamejfan Åkersbergaförälder” (senare har bloggaren strukit ortsnamnet i rubriken men klantigt nog inte tagit bort det ur url’en). Mitt favoritradioprogram Medierna (inte bara för att jag har jobbat där utan för att det är det enda radioprogram jag regelbundet lyssnar på) i P1 bestämde sig för att kolla upp vad som egentligen hade hänt. Det visar sig att de är de enda journalister som har pratat med pappan och även de enda som har pratat med pojkens tränare. Hela historien blir pinsam för medierna och när de i radio står och säger att det är viktigare att lägga ut än att faktiskt ta reda på vad som egentligen har hänt tappar man ju trovärdigheten helt. Återigen är vi tillbaka till ”är alla journalister?”. Alla kan ju vidareförmedla en story. Men journalisternas uppgift är ju att faktiskt granska den också. Här kan du lyssna på programmet från igår:

RIP Jaiku

Idag stängs enligt uppgift nätjänsten Jaiku ner. Den tjänst som i mångt och mycket var föregångaren till framför allt Twitter men också många andra sociala medietjänster. Själv var jag aldrig aktiv på Jaiku då jag kom in i matchen lite sent och fick mitt första intryck av Jaiku som ”tjänsten som är älskvärd men nästan alltid trasig”. Men jag vet att Jaiku har betytt mycket för många av mina vänner och för vad vi har idag i sociala medier så jag kan tycka att det är lite sorgligt ändå. För att rädda det som räddas kan av innehållet hos Jaiku har @Jocke Jardenberg tillsammans med lite hjälp från vänner skapat Jaikuarchive. Bra jobbat!

Grattis Wikipedia

Från en tråkig nyhet till en roligare sådan. Idag fyller Wikipedia elva år. Detta fantastiska crowdsourcade och crouwdfundade uppslagsverk som jag och många andra använder i princip dagligen har under det senaste året passerat 20 miljoner artiklar och finns på 282 språk. Läs Wikimedia Sveriges blogginlägg för mer kuriosa.

 

Telia, hur står det till? (och en liten bash till Dialect) #surkund

9 svar

Jag har varit kund hos Telia sedan jag var 18, vilket nu är över elva år och för det mesta har jag varit en ganska nöjd kund. Den senaste veckan har jag dock fått bita mig i tungan både en och två gånger över deras oförmåga att vårda en trogen kund. Och håll i hatten nu för det här blir många turer.

Jag har förstått att det hela började då jag skulle beställa ett bredbandsabonnemang till mitt nya boende vilket jag gjorde den 11 oktober, i god tid innan flytten vid nästkommande månadsskifte. Jag beställde då Telia 100/10 eftersom det var det mest prisvärda alternativet och irriterade mig samtidigt lite över att det inte gick att beställa bredband utan att även beställa ett telefonabonnemang. I erbjudandet ingick även ett års gratis Spotify Premium och eftersom jag i två år har betalat för Spotify Premium via Telia på min mobilfaktura tyckte jag att det var en schysst bonus.

När jag sedan fick bredbandet levererat till mitt nya boende gick jag igenom aktiveringsproceduren för att koppla gratiserbjudandet till just mitt Spotifykonto.

Någon vecka efter att jag hade flyttat in i lägenheten insåg jag det absurda i att ha ett telefonabonnemang med tillhörande nummer utan att ens äga en telefon att svara i, så jag ringde till Telia och sa som det var. Jag ville inte ha något telefonabonnemang eftersom jag inte ens äger någon telefon. Kvinnan i Telias kundtjänst förstod precis min situation och avslutade helt enkelt mitt fasta telefonabonnemang utan bekymmer.

För ett par veckor sedan började dock problemen som skulle få mig att hamna i den största soppan jag personligen någonsin varit med om i relation till ett företag. Det började med att jag upptäckte att jag inte längre hade Spotify Premium men trodde först att det var något tillfälligt strul. När jag var på resa för en och en halv vecka sedan började det bli jobbigt att inte kunna lyssna på Spotify i mobilen så när jag kom hem var det första jag gjorde att kolla upp mina konton både hos Spotify och Telia. Hos Spotify stod det att jag hade Spotify Free och hos Telia stod det att jag hade en aktiv prenumeration på Spotify Premium. Förra måndagen ringde jag då till Telias support och beskrev mitt ärende. Jag fick beskedet att jag kommer att få ett nytt mail med en aktiveringslänk för att återigen koppla ihop mitt Spotifykonto med mitt Teliakonto. Lite senare ringde de dock upp mig och berättar att de ”har ett problem” som gör att det kan ta ett par arbetsdagar innan jag får mailet.

När jag ändå är inloggad på mina sidor hos Telia upptäcker jag att där ligger en bredbandsfaktura som jag inte har fått. Men då fakturadatumet var den 23/11 och det då var den 28/11 tänkte jag att den kommer nog vilken dag som helst. Men jag tittade ändå på den och ser då att jag från och med leveransen av min bredbandsuppkoppling, tills den dag jag avbeställde fasta telefonabonnemanget ska betala för Telia bredband 100/10 + ip-telefoni. Men därefter ska jag betala för Telia bredband 10/10. Nu blev jag brydd, inte hade väl jag bett om att få sänkt hastighet på min bredbandsuppkoppling? Att jag dessutom ska betala 29kr i månaden i två år för Telias router ”smart start” som jag inte ens använder och som inte går att välja bort är bortom allt förnuft men det orkar jag inte ens bli upprörd över även om jag har påpekat det för dem både en och två gånger. Nåväl, jag ringde Telias fakturaservice och frågade varför det stod att jag hade Telia bredband 10/10 när jag hade beställt och även fått bekräftelse på Telia bredband 100/10. Kvinnan jag pratade med sa att ”något måste ha blivit fel” när jag avbeställde det fasta telefonabonnemanget men att hon genast ska rätta till det så att jag får den hastighet jag har beställt.

Tio minuter senare dör min internetuppkoppling helt. Eftersom kvinnan jag nyss hade pratat med inte hade sagt någonting om avbrott förstod jag att något var fel och ringde därför upp Telia igen och röststyrde mig fram till felanmälan för bredband. Dagens tredje telefonkö hos Telia var ett faktum. När jag kommer fram beskriver jag mitt ärende för en kille som ber mig vänta ett par minuter i luren. Jag hänger kvar och i samma ögonblick som han kommer tillbaka hoppar mitt Internet igång. Hans förklaring: ”något hade hoppat lite snett”.

Lite senare samma dag blir jag uppringd av en försäljare på Dialect som undrar om jag vill förlänga mitt mobilabonnemang hos Telia eftersom mitt nuvarande abonnemang snart går ut. Och eftersom jag hittills hade varit ganska nöjd med Telia så hade jag ju inga planer på att byta och sa att visst skulle abonnemanget förlängas. Han gav mig då ett erbjudande som enligt honom innebar precis samma tjänst som jag hade haft innan (Telia Mobil Prata på med Mobilsurf Extra+) till ett fast månadspris. Vi pratade lite om vad mina fakturor har legat på hittills och jag berättade då att jag har betalat både för Spotify Premium och för tvillingkortet till min iPad på mobilfakturan för att allt skulle komma med i beräkningarna. Hans erbjudande skulle alltså innehålla precis samma tjänster som jag har haft, till ett fast men likvärdigt pris och jag skulle dessutom få en mobiltelefon från Nokia på köpet. Jag tyckte att det lät perfekt eftersom en familjemedlem har önskat sig en ny men enkel mobiltelefon i julklapp och tackade därför ja till hans erbjudande.

Dagen därpå, alltså förra tisdagen, hade jag inte längre någon 3G i min iPad. Jag ringde då till Telia och frågade vad som var fel och fick till svar att jag nu hade ett mobilabonnemang som man inte kan ha tvillingkort till. Jag berättade att Dialect har förlängt mitt abonnemang och att jag hade blivit lovad att allt skulle fungera som förut och fick då beskedet att ”ja, det här borde de ju veta men jag kan bara hänvisa till dem, det här måste de rätta till själva, det kan inte jag göra”.

Jag ringde till Dialect och berättade att de hade sålt något till mig som inte är vad de har utlovat och bad därför att få tillbaka mitt abonnemang Telia Mobil Prata på mobilsurf extra+. Tjejen jag pratade med säger då:
– Ok, då ändrar jag här till Telia Mobil Till vänner med mobilsurf.
– Nej, jag vill ha Telia Mobil Prata på med mobilsurf extra+, sa jag vänligt men bestämt.
– Ja, förlåt, Telia Mobil Prata på med Mobilsurf menar jag, svarade hon.
Jag suckar lite och säger:
– Nej, med mobilsurf extra+, det som är lite snabbare och har en gräns vid 10GB per månad.
– Men det här är obegränsad surf.
Jag tänker att det är ju hennes jobb att hålla koll på vad hon säljer och jag är ju inte dagsfärskt uppdaterad på Telias olika abonnemangsformer så jag låter henne ha rätt och i nästa andetag hör jag henne säga:
– Och dessutom får du en fast telefon på köpet om du väljer det här abonnemanget!
– Va? Jag skulle ju få en mobiltelefon?
– Ja, den får du också, men det här är ett extra erbjudande som vi har nu till jul.
Jag tackade och tog emot men tänkte någonstans att det här lät inte helt klokt. När jag hade lagt på luren kollade jag direkt upp Telias olika abonnemangsformer för mobilsurf och insåg att det var jag som hade rätt. Det finns givetvis inget abonnemang med obegränsad datamängd och det jag har haft och vill ha heter fortfarande Mobilsurf Extra+. Något irriterad ringer jag upp Dialect på nytt och får prata med en annan tjej och berättar för henne att de nu har sålt fel abonnemang till mig två dagar i rad. Hon hävdar precis som sin kollega att de har sålt ett abonnemang med obegränsad surf och jag svarar att det inte finns något som heter obegränsad surf och att jag vill ha precis samma abonnemang som jag har haft tidigare och ingenting annat. Hon låter helt förvånad och säger att då måste hon kolla upp vad jag har haft innan men att hon för tillfället inte kan göra det eftersom Telias support ligger nere. Hon ber därför att få återkomma när Telias system är igång igen.

Efter fem-sex timmar börjar jag undra varför ingen har hört av sig så jag ringer upp på nytt och hamnar hos samma tjej som har lovat att ringa upp. Hon berättar att Telias system fortfarande ligger nere och att jag inte är bortglömd och att hon kommer att ringa upp. Dagen blir sedan natt och ingen ringer. Morgonen därpå ringer jag återigen till Dialect och får prata med en kille för vilken jag beskriver mitt ärende. Jag säger precis som tidigare att jag vill ha Telia Mobil Prata på med Mobilsurf extra+ och han justerar mitt abonnemang direkt. Jag frågar honom då också ”men då får jag inga gratis telefoner va?” Och han svarar att det kommer jag inte att få, utan allt kommer att vara precis som förut. Jag kommer dock behöva ringa till Telia och få mitt tvillingkort till iPaden aktiverat igen. Jag är vid det här laget nöjd med det svaret även om jag noterar det märkliga i att om jag är nöjd med mitt abonnemang och som trogen kund förlänger det med ytterligare två års bindningstid till samma pris som förut så får jag ingenting. Om jag däremot är missnöjd och byter abonnemang så får jag en eller två gratis telefoner.

Nu hade jag två ärenden kvar hos Telia, det avaktiverade tvillingkortet till iPaden och Spotify Premium som det ännu inte hade dykt upp något mail om.

På torsdagen ringer jag till Telias kundtjänst och ber dem aktivera tvillingkortet. Men eftersom simkortet nu var obrukbart var de tvungna att skicka mig ett nytt. Jag frågar också hur det går med mitt Spotify Premium som skulle aktiveras och när de har förstått mitt problem får jag till svar ”nä, alltså, det står ju hos oss att du har premium, så om du inte har det får du nog kontakta Spotify.” Jag kontaktar då Spotifys kundtjänst och beskriver mitt ärende. Jag skickar med skärmdumpar från spotify.com där det står att jag har Spotify Free och från Mina sidor på Telia där det står att mitt premiumkonto är aktivt. Jag får senare reda på av Spotify att Telia har avslutat min prenumeration på Spotify Premium den 11 oktober, vilket alltså var samma datum som jag beställde mitt bredbandsabonnemang.

I fredags morse ringer jag till Telia igen, vid det här laget har jag helt tappat räkningen på hur många gånger jag har suttit i deras telefonkö och framför allt hur många minuter. Jag berättar för dem som det är att prenumerationen är uppsagd den 11 oktober och att det måste bero på att jag beställde mitt bredbandsabonnemang då. Tjejen jag pratar med tycker att allt är jättekonstigt men erkänner att administration av Spotifykonton inte är hennes starkaste sida så hon ber att få återkomma när hon har pratat med en kollega. Några timmar senare ringer hon upp och säger att de kommer att skicka ut ett mail med en ny aktiveringslänk och sedan kommer allt att fungera. Innan vi lägger på hejdar hon sig dock och säger ”nej, nu ser jag att vi har ett annat problem här, mailet kommer att dröja, men du får det på måndag.”

Jag väntade tålmodigt hela måndagen (igår) men inget mail från Telia kom. När jag kom hem från jobbet blev jag dock lite glad över att se kuvertet med ett simkort i brevlådan. När jag sedan öppnade kuvertet för att stoppa in simkortet i iPaden upptäcker jag det här.

Simkort

Det kändes som ett stort skämt. Här har jag bett dem att skicka ett nytt tvillingkort till min iPad för att de har avaktiverat det fungerande kort jag hade utan att jag har bett om det. Och de skickar ett stort simkort. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Och mailet om Spotify Premium, det lyste fortfarande med sin frånvaro.

I morse kom jag dessutom på att den där fakturan daterad den 23/11 fortfarande inte hade dykt upp så jag ringde återigen upp Telia, den här gången med tre ärenden. Fakturan, spotifykontot och simkortet. Jag började med att röststyra fram mig till mobil kundtjänst för att ta det enklaste problemet, ett nytt microsimkort. Tjejen jag pratade med där sa att det bästa är att jag går till en Teliabutik så kan jag få det redan idag, hon erbjöd sig att ge mig numret till närmaste butik så att jag kunde ringa i förväg och de kunde förbereda ett nytt simkort åt mig som jag sedan bara kunde komma in och hämta. Jag bad då om numret till Teliabutiken i Kista Galleria och fick ett nummer som jag antecknade och bestämde mig för att gå dit på min lunchrast. Jag tog sedan upp mitt fakturaärende med henne men eftersom hon satt på mobila kundtjänst och fakturan gällde en fast tjänst så kunde hon inte komma åt den. Samma sak med Spotifyärendet, det var ju något jag hade pratat om med kundtjänst och support på den fasta sidan så hon kopplade mig dit och jag hamnade i en ny telefonkö.

Väl framme hos kundtjänst på den fasta sidan beskrev jag återigen mitt Spotifyärende och inom loppet av tio sekunder hade killen jag pratade med aktiverat mitt Spotify Premiumkonto och ner i inboxen damp ett mail med en aktiveringslänk och strax därefter var mitt Premiumkonto up and running. Han kopplade mig sedan vidare till fakturaservice och efter att ha suttit i morgonens tredje telefonkö frågar jag vart min faktura har tagit vägen och de skickar ut en ny faktura direkt.

Därefter ringer jag till Teliabutiken som jag hade fått numret till och ber dem göra i ordning ett simkort åt mig som jag kan hämta på lunchen. Jag frågade särskilt ”Har jag kommit till Teliabutiken i Kista?” och fick ett jakande svar.

På lunchen går jag till Teliabutiken i Kista Galleria och frågar efter mitt undanlagda simkort. Där finns dock inget simkort färdigt och i datorn ser försäljaren att de har gjort i ordning ett nytt simkort åt mig på Telia Företagscenter i Kista. Det var alltså dem jag hade fått numret till när jag bad om numret till Teliabutiken i Kista Galleria. Nåväl, säljaren i Teliabutiken ordnade snabbt till ett nytt microsimkort åt mig och jag gick nöjd tillbaka till jobbet och stoppade in det i min iPad som fick 3G-uppkoppling direkt.

Nu är den här farsen förhoppningsvis över men som jag har skrivit i min rubrik, Telia, hur står det egentligen till? Är det meningen att man efter en halvtimmes telefonkö ska ha turen att komma till en person som vet hur man löser ett problem? Ska man behöva ringa flera gånger i ett och samma ärende? Och varför har ni återförsäljare av era abonnemang som inte vet vad de säljer?

Jag har nu räknat hur många gånger jag har ringt numret 90 200 från min telefon de senaste åtta dagarna. Det är totalt 15 samtal. Lägg därtill sju samtal till 0774-400 200 (Dialect) och så ett meningslöst samtal till Telia Företagscenter i Kista. Skandal!

Läs även om Joakim Jardenberg som också har haft problem med Telia idag.

Uppdaterat 17/12: Jag har efter att jag skrev det här inlägget fått två felaktiga fakturor. Den första från Dialect på 199kr för frakt. Frakt av vad då? Den andra var min mobilfaktura från Telia som bland annat innehöll en inträdesavgift för mitt extrakort till iPaden på 250kr. Inträdesavgift för att ni har gett mig ett nytt kort efter att utan mitt medgivande avaktiverat mitt gamla? Nej, du. Jag gick varken med på det ena eller det andra så därför har det kostat mig ytterligare två telefonsamtal, med kö, så klart.

Uppdaterat 6/1: Idag tog mina tolv fria månader med Spotify Premium slut. Hoppsan Telia, jag trodde att det bara hade gått en månad. Men jag kanske har räknat fel? Jag ställde mig dock i ännu en telefonkö och de lovade att skicka ut ännu ett mail med en aktiveringslänk för Spotify Premium. Mailet skulle komma inom 15 minuter. Nu har det gått drygt två timmar och inte har då jag fått något mail.

Uppdaterat 9/1: Efter daglig kontakt med Telia sedan den 6:e har de äntligen lyckats ge mig tillbaka mitt Spotify Premium. Att det ska vara så svårt… Nu får vi se hur länge det håller den här gången.

Kortbloggat: Mitt huvudsyfte är inte att kritisera och peka ut

3 svar

Det blev en hel del reaktioner på mitt tidigare inlägg. De flesta hejar på medan de stackars nämnda journalisterna försöker försvara sig. Hey, mitt huvudsyfte var inte att kritisera och peka ut enskilda journalister. Jag tog upp dem som exempel här när jag beskrev min lördagförmiddag kronologiskt. Givetvis har de såklart pratat med SL, SOS och Polisen. Något annat skulle ju vara en mindre skandal.

Vad jag däremot försökte säga var att vi som twittrar har fått en slags gräddfil rakt in i mediehusen. Det är vi som hamnar i morgonsofforna, citeras i media och används här och där. Bara för att vi twittrar och har ett gäng journalister som följer oss har vi plötsligt lite mer makt än alla andra. Något som vi ganska enkelt har fått. Nu handlade det i mitt fall om att återge en nyhetshändelse som ögonvittne vilket inte är så allvarligt, men när det handlar om åsikter och tyckande, då kan det bli ett demokratiskt problem. Jag valde att inte dra för stora växlar på det där med demokratin, sådant säger såna som Brit Stakston och Anna Lindberg så mycket bättre än mig. Och om jag ska vara helt ärlig var jag trött i natt, tappade bort mig någonstans i hur jag ville avsluta mitt inlägg och ville bara klicka på publiceraknappen. Jag drog Sveriges Radio över samma kam som alla andra och Expressen hade ju faktiskt också intervjuat samma kille som Aftonbladet intervjuade. Call me trigger happy…

Att hamna mitt i en nyhetshändelse och servera journalistiskt material på ett silverfat

30 svar

I morse när jag var på väg till knytkonferensen Trollen & Rollen slog det plötsligt upp lågor utanför tunnelbanetåget där jag satt, i tunneln mellan Fridhemsplan och S:t Eriksplan. Tåget stannade tvärt, försökte starta igen men då ytterligare eldslågor flammade upp stannade vi igen. Människor blev rädda och ville inte sitta kvar på sina platser vilket gjorde att alla samlades i den främre halvan av vagnen. Eftersom ingen visste vad som hände var min första tanke ”jag kommer kanske att dö här inne idag”. Strax därefter tänkte jag ”jag måste berätta att jag är här”.

Jag twittrade omgående:

[blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/mariahagglof/status/137795925308489728″]

Jag höll mig sedan lugn, och även om mina medpassagerare var oroliga var det ingen som behövde hjälp med något. Det bästa jag därför kunde göra i det läget var att fortsätta rapportera om vad som hände.

När det sedan blev rökutveckling i vagnen såg jag eftersom jag satt ganska långt fram i första vagnen till så att föraren blev underrättad samtidigt som jag twittrade. Vi fick information om att ta det lugnt, sitta ner och försöka att inte andas in röken. Jag var beredd att sätta mig på golvet men då rökutvecklingen inte var särskilt kraftig satt jag kvar på min plats och fortsatte att rapportera på Twitter.

När brandkåren senare var på plats och vi fick klättra ner på spåret för att gå tillbaka till Fridhemsplan började jag ta bilder. Jag tog lite bilder i tunneln, spelade in ett videoklipp och twittrade om vad som hände under promenaden ut ur tunneln. Klockan 9:03 kom jag upp på perrongen, då skickade jag genast upp mina bilder på Flickr samtidigt som jag pustade ut och gick ner till Blå linjen för att åka vidare mot Radiohuset.

Är alla journalister?
Tidigare i höst inför releasen av Ajour.se, skrev Emanuel Karlsten i sin blogg att alla är journalister, ett uttalande som blev väldigt omdiskuterat. Mitt agerande under händelserna i tunnelbanan skulle kunna vara ett av bevisen för att så är fallet. Jag skulle dock vilja påstå att om journalister idag inte var så otroligt lata, om de faktiskt arbetade för att göra något annat än vad jag redan gör på plats i det drabbade tunnelbanetåget så skulle inte alla vara journalister. Problemet är att journalister idag ofta inte gör mer än vad en medborgare som jag kan göra själv via Twitter.

Låt mig ge en liten mediaanalys av förmiddagen.

  • Klockan 9:04 (alltså en minut efter att jag klev upp på perrongen vid Fridhemsplan) kommer en tweet från Maria Gustafsson på Sveriges Radio:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/annamia44/status/137803386954317824″]
    Jag svarar att mina bilder är på väg upp på Flickr och att de kan söka på mitt användarnamn mariahagglof, men eftersom de inte lyckas hitta bilderna får jag från min telefon även serva dem med en länk. Det resulterar i den här artikeln från Ekot på sr.se.
  • Klockan 9:09 ringer en journalist från DN.se. Jag svarar på hans frågor och mms:ar även några av mina bilder eftersom han inte kan leta upp dem på Flickr. Tyvärr var jag rätt skakis när jag pratade med DN och allt i deras artikel blev inte helt korrekt. Bara i deras rubrik finns två faktafel, röken vällde inte in och tåget havererade inte. Det var utanför tåget det brann, inte i tåget. Och röken spred sig långsamt i vagnen. Något annat har jag heller aldrig påstått.
  • Klockan 9:20 kommer en tweet från Robert Johansson på TV4 där han frågar om jag har bilder som de kan ta del av. Jag ger honom länken till min Flickrprofil och skriver ”CC-by” varpå jag fick följande svar:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/noterat/status/137808988879339520″]
    Jag kan tycka att det är ganska dåligt att journalister, särskilt journalister som jobbar med webb inte har koll på Creative Commons, så gå hem och gör din läxa Robert!
    Mina stillbilder visas sedan i ett nyhetsinslag 1:30 minuter in i TV4:s nyheter klockan 10.
  • Klockan 9:46 Twittrar Oscar Julander på Expressen:
    [blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/OscarJulander/status/137814008068714496″]
    Jag svarar att det är ok men att jag gärna tar en läsartipspeng i utbyte.
  • När klockan var 9:48 ringer en journalist från Svenska Dagbladet för att intervjua mig om händelsen. Henne måste jag ge lite cred för att hon var en väldigt sympatisk journalist. Innan hon egentligen ställer sina journalistiska frågor säkerställer hon att jag är ok och att allt hade gått bra.
    Hennes jobb resulterar i den här artikeln.
  • Medan jag pratar med Svenska Dagbladet ber Oscar Julander på Expressen mig att ringa upp honom så jag gör det och vi pratade lite om pengar men han passar också på att intervjua mig.
    En stund senare ser Expressens etta ut såhär.

    Expressens etta

    Expressens etta

    Och artikeln finns att läsa här.

Då toppade mina bilder DN.se, SvD.se och Expressen.se.

Några minuter efter att jag hade pratat med Oscar Julander tittade jag igenom den där videon jag spelade in i tunneln och laddade upp den på Flickr.

  • Klockan 10:32 ringer Robert Johansson på TV4 och vill ha videon, han ber mig att maila filen så att de kan lägga på fotocred och jag gör så. Samtidigt blir jag lite förvånad över att Robert inte passade på att plocka mig på några pratminus när han ändå hade mig i telefonen men jag tänker att han kanske redan har citat från någon annan passagerare. Videon blir sedan ett komplement till den här artikeln med mina citat från dn.se. Videoinslaget visas även i TV4:s nyheter klockan 11.
  • Klockan 12:29 ringer Dagens Nyheters bildredaktör och frågar om de får använda mina bilder även i papperstidningen. Jag berättar för honom att bilderna ligger uppe under Creative Commons licens men att jag gärna tar emot ersättning för bilderna.
  • Någon gång under morgonen skriver också TT om händelsen med mina citat från DN.se och därefter finns jag på i stort sett alla landets nyhetswebbar.

Vad som händer under förmiddagen är alltså att de sex jättarna DN, SvD, TV4, Sveriges Radio, Expressen och TT alla har mina citat och bilder i sina artiklar (SVT råkade ha en anställd på tåget som levererade bilder och citat). De har helt enkelt bara plockat på sig vad jag har serverat dem och inte adderat särskilt mycket eget material. I min första tweet skrev jag vad som hände och var vi befann oss. Sedan dröjde det en halvtimme tills att jag var uppe på perrongen. På den halvtimmen vet jag fler än en nyhetsredaktion som hade hunnit skicka en reporter till Fridhemsplan för att hitta sitt egna unika ögonvittne att intervjua, spela in sitt eget unika videomaterial och ta sina egna unika bilder. Men eftersom alla nöjer sig med att använda mitt material blir mina citat och bilder omvandlat till sex stora nyhetsmediers journalistik.

På ”Trollen & Rollen” diskuterades idag bland annat att redaktioner måste göra saker som alla andra inte redan gör. Men jag skulle också vilja flika in att redaktioner framför allt måste börja jobba emot att göra saker som inte alla andra medborgare redan gör. Jag har ingenting emot att prata med media och jag svarar gärna på frågor när jag blir kontaktad. Men ärligt talat blir journalistiken trots allt ganska tråkig om alla intervjuar en och samma twittrare, som är en av flera hundra inblandade i en nyhetshändelse. Och varför ska min röst få höras i nästan alla nyhetsmedier bara för att jag råkar ha hyfsat många följare på Twitter? Min medpassagerare som inte twittrar men som hjälpte flera barn att ta sig ut ur tunnelbanevagnen, skulle det inte vara mer intressant om en av journalisterna som ringde till mig åkte till Fridhemsplan efter att ha sett mina första tweets och istället intervjuade honom på plats?

Så, ja, om de som faktiskt arbetar som journalister inte börjar arbeta på ett annat sätt så är vi alla journalister, för idag gjorde jag jobbet åt dem alla. Jag till och med serverade länkar från min telefon när de inte hade förmågan att söka själva.

Twitter är ett jättebra verktyg för att hitta ingångar till nyheter och journalistiska case. Men alltför ofta nöjer sig nyhetsmedia med vad de får via Twitter. Dock är det faktiskt så att Twitter representerar inte hela Sverige (surprise!). Dels är vi för få svenskar som Twittrar och dels är vi en på tok för homogen grupp för att det skulle gå att hämta all journalistik den vägen. Så precis som Brit Stakston gjorde idag i den session hon ledde tillsammans med Anna Lindberg på Trollen & Rollen skulle jag vilja uppmana till någon slags skärpning, använd gärna Twitter men nöj er inte bara med det som finns där. Det finns en ganska bra bit av Sverige där utanför också.

Sedan har jag en extra hälsning till alla er som använde mina bilder: Tack för att ni allihop kom ihåg mitt namn under bilderna! Trots att mina bilder är CC-licensierade så gjorde jag rätt mycket jobb åt er idag. Jag har F-skattsedel så ni får gärna ge mig er fakturaadress. Ni har ju mitt nummer och jag finns ju på Twitter.

Systemfel hos röntgen

3 svar

För några dagar sedan kontaktade jag Aleris Röntgen och frågade om jag kunde få köpa röntgenbilderna på min ihopskruvade fotled, eftersom jag tycker att de är snygga. Jag fick svaret att jag kan få dem på en cd-skiva för 200 kronor och beställde dem.

I morse tog jag vägen förbi mottagningen för att hämta ut skivan. Då jag hade lite bråttom till ett möte kollade jag inte på skivan förrän flera timmar senare och på fodralet står att läsa:

”På denna skiva finns begärda undersökningar i standard Dicom-format, Dicomdir inkluderat. På skivan finns även viewer för visning av undersökningarna på en vanlig standard-PC.”

Redan här dyker min första fråga upp. Vad är en standard-PC?

Sedermera står det:

”Eventuellt kommer programmet att vilja installera Ms XMLParser vilket behövs för att programmet ska fungera”

Vilket jag tolkar som att det bara är Microsoft som gäller men de har dessutom garderat sig med:

”Det medföljande programmet stöds ej av Windows Vista.”

Det här betyder såklart att jag inte kan köra skivan på mina mac-datorer eller på min gamla pc eftersom den kör vista. Lite upprört mailade jag Aleris och skrev att de kunde ju upplyst om systemkraven innan jag köpte skivan och fick svaret:

”Hej,
Ledsen, men då vi inte är så bevandrade i datavärlden kände vi tyvärr inte till att skivan inte fungerar på Mac. Vi har inte fått den indikationen tidigare.”

Jag blir faktiskt lite less. Om de har en service, som de tar 200 kronor för, varför inte göra det enkelt och ge mig bilderna i jpg-format? Om de ändå har bemödat sig kan det väl inte vara så svårt att bränna en skiva med bara vanliga bildfiler? Jag vet inte ens vad Dicomformat är och jag förstår inte anledningen till hela den här komplicerade proceduren. Bilderna finns ju på skivan och vem som helst som har en dator som uppfyller systemkraven ska ju kunna titta på dem. Så det kan ju knappast finnas något sekretesskäl här.

Har jag någon eller några läsare som kan hjälpa mig att förstå? Och framför allt, finns det någon som kan tala om hur jag ska bära mig åt för att kunna titta på bilderna i min Mac?

Samtidigt som jag tycker att hela den här hanteringen är anmärkningsvärd så är jag inte förvånad. De har ju iallafall en e-postadress, vilket är något som min specialistläkarklinik saknar…

Uppdaterat: Jag älskar Internet! Det tog lite drygt en timme från att jag publicerade det här inlägget tills jag hade tre fina bilder i jpg-format på min Mac. Tack Maja Larsson med sambo för hjälpen!

I tidags… – en follow up på #livet

3 svar

Nu blir det ett personligt inlägg här igen, men jag har en del att följa upp. I tisdags hade jag en av årets bästa dagar. Men låt mig ta det från början…

Ikväll skrev jag på ett andrahandskontrakt för en ny bostad. Jag är oerhört glad över att det som har varit mitt största stressmoment sedan jag på allvar började söka ny bostad i mitten av juli äntligen är över. I slutet av oktober flyttar jag från en ände av gröna linjen till den andra och hamnar i en tvåa i Hässelby.

Att söka bostad i Stockholm är långt ifrån lätt och handlar egentligen mest om tur. Jag började min sökning i sociala medier i juli, då jag bloggade och spred mitt inlägg på Facebook, Twitter och Google+. Det var väldigt många som retweetade och delade länken vidare i sina nätverk och jag är verkligen glad och tacksam över det. Ändå uteblev de konkreta tipsen. Samtidigt hängde jag på Blocket varenda dag, jag svarade på så många annonser som möjligt som matchade mina önskemål men jag fick inte napp någonstans. Jag registrerade mig på Hyralya och Fixakontraktet, vilket det senare visade sig vara helt onödigt då Hyraistockholm skickade ut precis samma lägenhetstips helt gratis och dessutom oftast någon minut före. Utöver dessa har jag hela tiden varit registrerad hos Stockholm stads bostadsförmedling, Signalisten, Förvaltaren samt Einar Mattsson och intresseanmält mig hos dem på i stort sett allt.

Som jag tidigare har berättat tog jag för ett tag sedan också det desperata beslutet att annonsera i prassel-DN. Annonsen genererade endast två telefonsamtal, det första från en kvinna i kategorin ”knepiga tanter” som ville dela lägenhet med mig och det andra ett helt seriöst erbjudande om en lägenhet som var både lite för stor och för dyr för mig. Så än en gång fick jag bevisat att prasslet inte har en chans mot nätet.

Men så en dag för ett par veckor sedan när jag var som mest less på Blocket – efter att ha avslöjat en bluff, fått mail från en ännu en misstänkt bluffmakare och ringt en stackare vars kompisar hade lagt upp en fejkannons som födelsedagsskämt – fick jag tipset av min gode vän Per att registrera mig på Bostad Direkt. En dryg vecka senare dimper erbjudandet om min blivande bostad ner i min inbox, dagen därpå, i tisdags var jag på visning och nu ytterligare en vecka senare är kontraktet skrivet. Att det helt oväntat dessutom visade sig att jag känner lägenhetens nuvarande hyresgäster genom gemensamma vänner ökade givetvis mina chanser att få lägenheten och var bara ren och skär tur eftersom jag inte hade någon aning om det innan visningen.

Att jag hittade en ny bostad var dock inte det enda positiva som hände i tisdags. Under eftermiddagen hann jag med ett besök hos en specialistläkare och blev remitterad till sjukhuset för ännu en operation i min fot. Metallplattan och de sex skruvarna som har besvärat mig sedan jag opererade min brutna fotled ska tas ut och även om det innebär ytterligare en operation känns det faktiskt riktigt bra. Dock är det ju ingen akut operation vilket innebär att det med största sannolikhet inte kommer att ske förrän nästa år.

Som grädde på moset avslutades dagen med att mina bästa vänner fick en son ungefär samtidigt som en väldigt glad och trött Maria somnade sent på kvällen. Tisdagen den 20/9. En av de där dagarna man minns.. och det är ju de som är livet ;)