I tisdags deltog jag i Lantmäteriets paneldiskussion om geopositionering i Almedalen. Eftersom jag var med i panelen som expert och användare av geopositioneringstjänster lät jag övriga paneldeltagare, Fredrick Federley, Stefan Geens, Rasmus Fleischer och Bengt Kjellson stå för det mesta av tyckandet som handlade mycket om integritet. Panelen som modererades av den alltid duktiga Sakine Madon var överens om det mesta, framför allt var vi alla väldigt överens om att geopositionering är ett exempel på något som inte behöver lagstiftas. Dock fick min uppgift i mångt och mycket bli att förklara att riskerna med geopositionering är mycket mindre än möjligheterna. Jag tycker nämligen att det är viktigt att tala om att man som användare av de olika tjänsterna som Foursquare, Google Latitude och Lociloci kan stänga av dem om man inte känner sig trygg med att dela med sig av sin position till omvärlden. Det ska dessutom sägas att för gemene man är riskerna med geopositionering extremt små. Media försöker då och då skrämma människor från att använda dessa tjänster och senast i förra veckan kunde vi läsa i pappersmetro att ”Sociala medier blir ett allt viktigare verktyg för inbrottstjuven”. I artikeln stod det att om vi checkar in på Arlanda är inbrottstjuven där och söker upp vårt hem. Det intervjuade offret som hade haft inbrott under sin semesterresa hade dock inte ens använt någon geopositioneringstjänst. Jag har försökt men inte lyckats hitta inbrottsfall där man kan säga att tjuven använt sig av dessa tjänster för att välja ut sina offer. Det är också det jag försöker säga i den intervju med dn.se som följde efter seminariet. Själv tycker jag att jag verkar lite galen. Men jag är inte så van att se mig själv på tv ;)
Geopositionering ökar, riskerna är små och den bör inte lagstiftas
Lämna ett svar