Jag har gjort något desperat och för mig väldigt märkligt. Egentligen är det något som går emot allt jag tror på.

Jag älskar som bekant Internet. I stort sett kommunicerar jag endast via Internet och jag tror på webben mer än något annat media.

Samtidigt vet jag att det fortfarande finns kraft i prasselmedia. Särskilt på landsorten. När jag bodde i Norrköping jobbade jag åt ett företag som annonserade i lokaltidningen varje vecka och jag har verkligen sett effekten av det. Vårt arbetsschema planerades efter vårt annonsschema. Hade vi en helsidesannons kunde vi ha tio gånger så många kunder som dagen innan.

I Stockholm vet jag att det ser ut på ett annat sätt. Jag har bott här i tre år nu och under dessa år har jag inte läst DN:s pappersupplaga en enda gång. Kommer jag däremot till Norrköping känns det ganska naturligt att läsa pappers-NT. Och i Norrköping är det faktiskt så att det som inte har stått i NT, det har inte hänt.

Nu är jag dock som sagt desperat. Jag har i drygt en månad aktivt sökt bostad med hjälp av webben. Jag har Twittrat, bloggat, Facebookat och G-plussat. Jag har retweetats, delats vidare och min länk har skickats hit och dit. Ändå har jag hittills inte fått ett enda konkret tips som matchar de i mina ögon ganska små kraven.

Därför utför jag i morgon ett experiment. Dels på grund av min desperation men också för att det ska bli oerhört intressant att se vad det ger för effekt. Jag har ingen aning om vad det kommer att ge. Men ger det mig en lägenhet som matchar mina önskemål lovar jag inte att börja konsumera prasselmedia, för det är flera steg tillbaka från mitt mål; ett papperslöst liv. Däremot lovar jag att inte uttrycka mig nedlåtande om prasselmedia under resten av året, AFK eller på webben.

Förlåt Internet. Men i morgon kommer följande rader att finnas i pappers-DN.