Kategoriarkiv: Sociala medier

Vi kommer inte att sluta tramsa

Emanuel Karlsten hade idag en krönika i DN om trams. Han förklarar alltihop ganska bra där. Vi tramsar litegrann varje dag överallt. På jobbet, hemma, med kompisarna och så också på nätet där alla kan se. Det är inget konstigt med det. Det är inte heller något dåligt. Vi mår bra av det. Det gör oss till de personer vi är och tramsar vi på nätet sänker vi trösklarna och vågar prata med varandra på flera plan. Har jag tramsat lite med någon jag inte känner så väl är det inte lika svårt att prata om de allvarliga sakerna med samma person dagen därpå.

Vi har pratat om det här flera gånger förut.

Sofia Mymlan Mirjamsdotter har gjort det.

Brit Stakston har gjort det.

Johan Lange har gjort det.

Deeped Niclas Strandh har gjort det.

Och jag förklarade för två år sedan att jag älskar det meningslösa babblet.

Och vi är många, många fler som gång på gång har försökt att förklara det naturliga i att tramsa lite på Internet.

Så. Vi är människor. Inte robotar. Vi kommer inte att sluta tramsa.

Att vara annorlunda och åka på läger

Det var augusti 1996. Jag var 14 år och satt i bilen tillsammans med mina föräldrar på väg till Bjärka Säby i Östergötland. Jag skulle åka på tonårsläger. Jag hade varit där året innan och ville återuppleva årets bästa vecka igen. I skolan var jag inte som de andra. Men på Bjärka Säby kände jag mig som hemma tillsammans med de ungefär 200 andra kristna tonåringarna. Förväntningarna var skyhöga. Jag visste vilka jag skulle dela rum med och allt skulle bli fantastiskt.

Allt blev också fantastiskt. En vecka senare när jag åkte hem var jag inspirerad och laddad. Jag hade fått en kick som jag skulle leva på hela hösten. Jag hade träffat alla de där bra människorna som jag tyckte så mycket om och jag hade lärt mig massor om det jag var intresserad av då.

 

Det blev augusti 2011. Jag var 29 år och satt i bussen tillsammans med 40 andra nördar på väg till Tjärö i Blekinge. Jag skulle åka på nördläger. Jag hade varit där året innan och ville uppleva årets bästa helg igen. På jobbet var jag inte som de andra. Men på Tjärö kände jag mig som hemma tillsammans med de ungefär 400 andra webbnördarna. Förväntningarna var skyhöga. Jag visste vilka jag skulle dela rum med och allt skulle bli fantastiskt.

Allt blev också fantastiskt. Tre dagar senare när jag åkte hem var jag inspirerad och laddad. Jag hade fått en kick som jag skulle leva på hela hösten. Jag hade träffat alla de där bra människorna som jag tyckte så mycket om och jag hade lärt mig massor om det jag var intresserad av då.

 

Likaväl som jag behövde åka på tonårsläger på Bjärka Säby med mina kristna kompisar 1996, likaväl behövde jag åka på årets Sweden Social Web Camp med mina älskade nördvänner i år. Och du som inte förstår någonting av vad vi gjorde där, ta 42 minuter av din tid och titta på den här filmen. Det är den värd.

SSWC 2011 from Istudios Filmproduktion on Vimeo.

 

2009 drog Emanuel Karlsten parallellen mellan SSWC och kristna konferenser och läger. Och 2010 gjorde Anna Lindberg detsamma. I år var det min tur.

Sweden Social Web Camp 2011 #sswc

Jag har varit på Sweden Social Web Camp i år igen. Förra året skrev jag såhär efter en fantastiskt helg.

I år var det ännu bättre.

Jag vill därför tacka Internet. Jag vill tacka alla som var på Tjärö. Särskilt alla som deltog på min session om att checka in.

Men allra mest vill jag tacka Anna Lindberg, David Stark och Mattias Östmar.

Läs allt som alla andra har dokumenterat här.

Och titta på mina bilder här.

Kortbloggat: För ett år sedan predikade jag Twitters död…

För ett år sedan skrev jag ett kort inlägg där jag predikade Twitters död. Det blev både hyllat och dissat i kommentarsfältet. Anledningarna till mitt inlägg då var flera, Twitter hade vuxit ur sin kostym lite vilket bidrog till en del tekniska problem men även strukturen som sådan räckte inte riktigt till tycker jag. Men den stora frågan jag ställde mig då var, ”vart går vi härnäst?”. Jag hade ingenstans att gå då och visste att det skulle dröja länge tills jag skulle ha det. Men nästan exakt på dagen ett år senare får jag tillgång till Google+ som mycket väl kan bli mitt substitut för Twitter. Jag tror i alla fall likt Deeped att chansen är större att Google+ dödar Twitter än Facebook.

Vad är det som händer?

Jag har inte skrivit så mycket i bloggen den senaste månaden. Jag borde ha ett svar på varför, men det har jag inte. Livet har i alla fall inte varit händelselöst. Som vanligt har det hänt ganska mycket i maj.

Som jag har nämnt tidigare i bloggen har jag filmat ett robotprojekt på jobbet. Tyvärr kunde jag inte närvara vid slutuppvisningen men såg ändå till att det filmades så att jag kunde klippa ihop ett sista avsnitt. Hela robotserien har till stor del varit en läroprocess för mig. Jag har i princip aldrig jobbat med rörlig bild tidigare så både filmandet och klippandet har varit ganska nytt för mig men det har varit jättekul och jag har lärt mig massor!

Här kan ni se alla avsnitt i serien.

 

Jag har också jobbat på och nästan lanserat KTH Kista. En social satsning som på ett lite mer lättsamt sätt ska komplettera ICT-skolans webbsida. Förhoppningsvis får vi se mer filmklipp från Kista framöver och förhoppningsvis kommer både du och jag lära oss något av dem.

Maj har också bjudit på ett antal konferenser. Först ut var Wireless AdhocJohannesbergs slott. En forskarkonferens där jag endast var i jobbsyfte, för att göra publiceringar på webben under konferensens gång. Veckan därpå åkte jag på Högskoleverkets informatörskonferens. En tvådagarskonferens i Lund som bjöd på ett antal intressanta föredrag där Tomas Seligs ”så gör du en strategi/policy för sociala medier” blev en positiv överraskning. Jag känner Tomas sedan tidigare och vet att han är en smart kille men inte visste jag att han var så bra på att föreläsa. Senare samma vecka var jag på Geek Girl Meetup som denna gång handlade om gaming. Där hittade jag en ny hobby i geocaching som jag har skrivit mer om på Checka in.

I förra veckan tog jag lite semester och åkte till London med fina vännen Mattias. Dock tog jag inte semester från mina älskade geoappar, vilket jag också har bloggat om på Checka in. Sista dagen i London blev jag dock sjuk och i hela den gångna veckan har jag därför legat däckad i influensa.

Det var väl i stora drag en beskrivning av min maj månad 2011.

Eller nej vänta nu… jag har ju inte berättat att jag har blivit med iPad. Jag som både har sagt och skrivit flertalet gånger att jag inte behöver någon. Det gör jag inte heller. Men jag belönade mig med en efter att mitt vänliga försäkringsbolag Salusansvar betalade ut ett-årsersättningen för bestående men efter #3brutnaben.

Checka in min nya blogg

Det har inte varit så mycket aktivitet i den här bloggen den senaste tiden. Jag har prioriterat annat ett tag. Ibland behöver jag göra det. Jag har dock inte glömt bloggen. Jag tänker på den varje dag. Jag tänker bland annat en hel del på hur och om vad jag har bloggat fram tills idag. Har bloggen blivit det jag trodde att den skulle bli? Den här bloggen spretar ju ganska mycket i sitt innehåll men jag vill låta det vara så. Jag vill att den ska vara den plats där jag kan skriva det jag känner att jag behöver skriva utan att behöva fundera över om det passar in.

Samtidigt har jag länge velat ha en nischad blogg med ett specifikt ämne som jag kan rikta in mig på och där jag vet exakt vad som passar in och vad som inte passar in. Det ska vara något jag kan nörda in mig på och gärna tillsammans med någon annan som är lika nördig som jag. För cirka tre veckor sedan fick jag plötsligt idén om att starta en LBS-blogg. Det vill säga en blogg som handlar om Location Based Services (på svenska geopositioneringstjänster), såsom Gowalla och Foursquare. Jag berättade om mina funderingar för den största LBS-nörden jag känner, Jan Viderén som sa ”jag är på” innan jag ens han fråga om han ville vara med. Sagt och gjort, dagen därpå hade vi köpt både checkain.se och checkain.nu. Vi satte upp en WordPress-blogg och började skriva inlägg.

Idag är det fest! Vi firar Foursquare Day och lanserar officiellt bloggen Checkain, Sveriges första blogg om LBS-tjänster.

Följ oss gärna där!

Onboard – en tjänst för kunder, utan kundtjänst

Det har varit lite stiltje i bloggen ett tag. Jag har egentligen inget jättebra svar på varför men under tiden har jag börjat på nytt jobb på KTH i Kista, slutat äta godis och prioriterat andra saker att lägga min tid på, som att läsa böcker och umgås med människor jag tycker om. Dessutom är det januari, årets i mitt tycke värsta månad.

Julhelgen och mellandagarna spenderade jag i mitt hemland Östergötland och då passade jag på att testa Östgötatrafikens nya sociala mobiltjänst Onboard. Tjänsten har funnits sedan någon gång i höstas som jag förstår det och jag har försökt förstå mig på den men misslyckas.

Jag loggar in till Onboard via Facebook Connect och i samband med inloggningen får jag välja vilken östgötsk stad jag befinner mig i samt vilken buss-/spårvagnslinje jag sitter på. Väl inloggad hamnar jag på något som kallas för ”väggen” där jag kan posta egna inlägg, ungefär som tweets. Här ser jag också alla andra inlägg som görs, oavsett om jag är vän med de som har skapat inläggen eller inte. Jag kan också tagga mina inlägg med olika nyckelord, som i en blogg. På väggen postar Östgötatrafiken dessutom trafikinfo, vilket kanske är den enda nyttan med den här tjänsten.

Onboard

Onboard

Jag förstår nämligen inte vad som är meningen att jag ska göra med Onboard. Ska jag kommunicera via min mobil med människor som sitter på samma spårvagn/buss? Eller med de som sitter på bussen framför? Och varför?

Och vad är poängen för Östgötatrafiken med att skapa en egen tjänst och lägga den i princip nästan helt fristående såhär, jag loggar visserligen in via Facebook connect men mycket mer integration med etablerade tjänster finns inte. Varför kommunicerar inte Östgötatrafiken själva med sina kunder, annat än via enkelriktad trafikinfo? (Något som jag för övrigt saknar i deras iPhone app). Varför använder de inte sitt twitterkonto, @ostgotatrafiken? Eller deras Facebooksida?

Förlåt Östgötatrafiken, men jag fattar inte.

Om det är någon som använder tjänsten eller av någon annan anledning förstår det här så får ni gärna förklara. För det bästa jag kan se med det här än så länge är att man har fångat ett hyfsat bra domännamn. Onboard.se är ju inte helt dumt.

Nu kan jag bara hoppas att Onboard utvecklas till något mycket bättre än vad det är idag. Östgötatrafiken skulle till exempel kunna använda det för att skapa dialog med sina kunder, för det är det som saknas. Kunderna har redan hundra andra ställen att kommunicera med varandra på, de behöver inte ett till.

@jimmyasklund har också bloggat om Onboard.