Författararkiv: Maria

Jag vill flattra dig!

Istället för att betala för en tidningsprenumeration betalar jag hellre de för bloggar jag läser och uppskattar.

Flattr är ett sätt att betala för det du gillar på Internet.

Skillnaden mellan Flattr och tidningsprenumerationen är dock att om jag får en tidning jag inte tycker är så bra måste jag ändå betala för den när jag har en prenumeration. Med Flattr väljer jag själv vilka blogginlägg jag tycker är värda att betala för. Den fasta summan jag betalar varje månad fördelas sedan över de blogginlägg jag har valt att flattra. Smart va?

Dock tycker jag att det är alldeles för få som har Flattr installerat på sina bloggar, vilket resulterar i att det är samma människor som får mina Flattrpengar varje månad. Därför har jag idag installerat Flattr-knappar i min blogg. Inte för att jag ha några ambitioner att bli rik på mitt bloggande eller för att jag tror att folk vill flattra mig utan mest egentligen för att jag vill göra Flattrknappen vanligare på nätet och påminna dig om att du också borde lägga flattrknappar i din blogg. Använder du WordPress rekommenderar jag Flattrpluginet.

En dålig dag

Idag har jag haft en riktigt bra dag, därför är det lite svårt att få fram den bittra känslan jag hade igår när jag egentligen skulle ha skrivit det här inlägget. Men jag gör ett försök. Igår hade jag en dålig dag. En riktig sådan där skitdag som man kan ha ibland. Det som bidrog mest till detta var en liten bankrelaterad episod som utspelade sig under gårdagen.

Det hela började med att jag upptäckte en transaktion från mitt konto till ett taxibolag i Göteborg. Eftersom jag inte har varit i Göteborg på över tio år och definitivt inte åkt taxi där i förra veckan blev jag lite orolig. Jag ringde till banken som föreslog att de skulle spärra mitt Visakort, vilket jag lät dem göra. Jag ville ju inte riskera fler märkliga transaktioner.

– Sedan måste du gå till banken och göra en reklamation så att du kan få tillbaka dina pengar.

– Måste jag verkligen gå in på banken? Kan jag inte göra det på något annat sätt?

– Nä, det är bäst att du går in på ditt bankkontor.

Eftersom banken har öppettider som inte är anpassade för människor som har ett arbete hastade jag iväg till Swedbank i Kista på lunchen. Jag gick tidigt för att försöka undvika kö, det var ju löningsdag och allt.

På banken som faktiskt hade öppet ända fram till 16.00 (wow) fick jag välja kölapp i kategorierna kassaärenden eller övriga ärenden. Jag valde en lapp för övriga ärenden och slog mig ner. När jag hade suttit och väntat i tjugo minuter insåg jag att alla banktjänstemän bara tryckte på kassaärendeknappen. Kund efter kund som hade kommit in på bankkontoret efter mig fick sina ärenden uträttade medan jag frustrerad satt och såg på. Efter en halvtimme började jag tappa modet. Då kom kvinnan som uppenbarligen hade hand om övriga ärenden tillbaka från sin lunchrast och det blev snart min tur. Jag gick fram till henne och förklarade mitt ärende.

– Men det där gör du lättast på Internet.

– Men när jag ringde fick jag besked om att gå in på banken.

– Ja, alltså, vi kan ju hjälpa dig här men ditt ärende kommer att hanteras snabbare om du gör det via nätet.

– …….

– Dessutom måste du göra en polisanmälan. Jag kan skriva ut ett kontoutdrag som du kan ta med dig dit.

Vid det här laget hade hela min lunchrast passerat. Hungrig och irriterad tog jag hennes utskrifter och gick tillbaka till kontoret. När jag hade tagit några djupa andetag och börjat äta på mackan jag haffade på vägen började jag titta på kontoutdraget som var lite mer detaljerat än det jag ser när jag loggar in på Internetbanken. Där kunde jag se att det aktuella köpet var gjort den 14 januari och alltså inte den 18:e när transaktionen var gjord. Jag kollade min kalender och konstaterade att den 14 januari var jag på en liten tweetup på en krog i Stockholm. Jag funderade över summan, studerade övriga transaktioner och insåg att transaktionen till taxibolaget i Göteborg måste härstamma från min betalning på den aktuella krogen.

Jag ringde upp krogen och frågade hur det kan komma sig att ett köp jag har gjort hos dem kan hamna hos ett taxibolag i Göteborg. Den märkbart irriterade kvinnan i andra änden förklarar då att företaget som har installerat deras kortläsare har registrerat en av dem på taxibolaget och att alla pengar som de har fått in via den kortläsaren har hamnat hos fel företag. Jag hade alltså spärrat mitt Visakort i onödan och får nu leva på luft i en vecka (chansen är ju nämligen inte så stor att jag ger mig in på banken igen för att få ut kontanter). Trots att jag var lättad för att ingen hade kapat mitt kontokort var jag på fruktansvärt dåligt humör.

Varför är vi så dåliga på kundservice i det här landet? Kvinnan på krogen hade all rätt att vara irriterad på företaget som har missriktat deras kortinbetalningar men hon har absolut ingen anledning att låta det gå ut över mig. Jag kan ju inte göra något åt det och dessutom är jag hennes kund och inte deras så hon borde väl bett mig om ursäkt för det inträffade?

För att inte tala om banken. Vad är det för fel på våra banker? Varför har de öppettider som inte passar majoriteten av deras kunder? Varför ska vi behöva ta längre lunch eller flexa ut från våra arbeten bara för att ”hinna till banken”? Varför har de helt värdelösa kösystem? Varför är de så dåliga på att ge rätt besked? Det finns med all säkerhet ett flertal punkter till där banken behöver förändras. Det här är bara min reaktion på gårdagens trubbel. Jag har trots allt varit kund hos Swedbank sedan jag föddes och tycker att jag kan förvänta mig något bättre service än såhär.

Men det här inlägget handlar inte bara om banker utan jag vill rikta mig till dig som på något sätt bemöter kunder i ditt yrke. Försök att låta bli att bidra till en dålig dag för de människor du möter. Vi blir så mycket gladare allihop av leenden, vänliga bemötanden och äkta service. Eller på ren svenska, skärp er för bövelen!

Marias länkar – 25 January, 2011

  1. The Card Cheat – The Clash – Spotify
  2. – Tisdagmorgon och jag har spärrat mitt visakort efter ett mindre bedrägeri. Inte så lite trött på människor som inte kan låta andras saker vara. Jag muntrar upp mig själv med The Clash.

  3. Jag är inte spammare ju
  4. – Det är inte första gången jag delar en länk om det här. Men de flesta av mina pingar och kommentarer fastnar fortfarande i spamfilter. Och jag är ju precis som @deeped inte heller någon spammare.

  5. 250 skarpa hjärnor på Twitter
  6. – Mycket glad över att vara med på denna lista av @sokmotorkonsult. Särskilt eftersom jag själv tycker att jag har haft tidernas största downperiod på Twitter de senaste två-tre månaderna. I övrigt, bra lista, som Magnus Bråth skriver, skarpa hjärnor!

  7. Resumé: Tidningen Okej skrotas
  8. – Va? Läser inte kidsen Okej längre? Nä, just det… Facebook kom ju för några år sedan…

  9. Medieträning gone bad
  10. – Samtidigt som det här är väldigt sorgligt, så skrattar jag nästan så att jag gråter. Och så tänker jag, hur kan man agera såhär? Jag skulle inte klara av det utan att börja skratta åt mig själv.

  11. Hat är något annat än Internet
  12. – Jag har skrivit i bloggen någon gång att @deeped kan vara den klokaste jag känner. Det är på grund av inlägg som det här som jag tycker så.

Marias länkar – 20 January, 2011

    1. Folkräkning på Twitter!

– Intellecta försöker räkna antalet svenskar på Twitter. Eller snarare, antalet svensktalande twittrare. Jag tror att det kan bli bra. Men de behöver lite hjälp att kontrollera språkigenkänningen för att säkra kvalitén. Jag har hjälp till lite, nu är det din tur!

    1. Damn you iphone!

– Nu även på svenska :)

    1. Blogghoran

– Haha! Älska @karinadelskold!

    1. Narcissister är vi allihopa och meningen med det meningslösa – om Facebook-statusuppdateringar « Johan Lange’s view on…

– Bra inlägg av @johanlange om meningen med det meningslösa.

Den här diskussionen var uppe för ungefär ett och ett halvt år sedan när det dök upp någon undersökning som visade att 40% av Twitter är meningslöst babbel. Jag skrev om det då och jag är av samma uppfattning idag. Det till synes meningslösa babblet på nätet ger oss personlighet, detta skapar i sin tur relationer och gör att vi lär känna varandra vilket i sin tur skapar förutsättningar för samarbete på andra nivåer. På något sätt känns den här diskussionen fruktansvärt uttjatad. Det är 2011 nu. Kom igen…

    1. Operatörernas förlorade heder

– Det här ska man läsa. För det är så bra.

Det enda jag vill tillägga är att data är data som är data som är data. Oavsett vad data innehåller så är det data. Data är filer som jag sedan kan se i form av text, bilder, ljud, video. Jag betalar pengar (Hej Telia Mobilsurf Extra!) varje månad för att skicka och ta emot data. Mig kan ingen lura!

Onboard – en tjänst för kunder, utan kundtjänst

Det har varit lite stiltje i bloggen ett tag. Jag har egentligen inget jättebra svar på varför men under tiden har jag börjat på nytt jobb på KTH i Kista, slutat äta godis och prioriterat andra saker att lägga min tid på, som att läsa böcker och umgås med människor jag tycker om. Dessutom är det januari, årets i mitt tycke värsta månad.

Julhelgen och mellandagarna spenderade jag i mitt hemland Östergötland och då passade jag på att testa Östgötatrafikens nya sociala mobiltjänst Onboard. Tjänsten har funnits sedan någon gång i höstas som jag förstår det och jag har försökt förstå mig på den men misslyckas.

Jag loggar in till Onboard via Facebook Connect och i samband med inloggningen får jag välja vilken östgötsk stad jag befinner mig i samt vilken buss-/spårvagnslinje jag sitter på. Väl inloggad hamnar jag på något som kallas för ”väggen” där jag kan posta egna inlägg, ungefär som tweets. Här ser jag också alla andra inlägg som görs, oavsett om jag är vän med de som har skapat inläggen eller inte. Jag kan också tagga mina inlägg med olika nyckelord, som i en blogg. På väggen postar Östgötatrafiken dessutom trafikinfo, vilket kanske är den enda nyttan med den här tjänsten.

Onboard

Onboard

Jag förstår nämligen inte vad som är meningen att jag ska göra med Onboard. Ska jag kommunicera via min mobil med människor som sitter på samma spårvagn/buss? Eller med de som sitter på bussen framför? Och varför?

Och vad är poängen för Östgötatrafiken med att skapa en egen tjänst och lägga den i princip nästan helt fristående såhär, jag loggar visserligen in via Facebook connect men mycket mer integration med etablerade tjänster finns inte. Varför kommunicerar inte Östgötatrafiken själva med sina kunder, annat än via enkelriktad trafikinfo? (Något som jag för övrigt saknar i deras iPhone app). Varför använder de inte sitt twitterkonto, @ostgotatrafiken? Eller deras Facebooksida?

Förlåt Östgötatrafiken, men jag fattar inte.

Om det är någon som använder tjänsten eller av någon annan anledning förstår det här så får ni gärna förklara. För det bästa jag kan se med det här än så länge är att man har fångat ett hyfsat bra domännamn. Onboard.se är ju inte helt dumt.

Nu kan jag bara hoppas att Onboard utvecklas till något mycket bättre än vad det är idag. Östgötatrafiken skulle till exempel kunna använda det för att skapa dialog med sina kunder, för det är det som saknas. Kunderna har redan hundra andra ställen att kommunicera med varandra på, de behöver inte ett till.

@jimmyasklund har också bloggat om Onboard.

Tack för 2010, Gott Nytt 2011

Nyårsafton 2010.
Ännu ett år har passerat. Ett för mig väldigt händelserikt år med både med- och motgångar. Jag kommer inte att skriva någon lång årssammanfattning, framför allt för att ni har tillräckligt många årssammanfattningar att läsa i andra bloggar där ute ändå.

Litegrann vill jag ändå passa på att skriva.

Vintern och våren 2010 var en ganska tung period för mig personligen. Året började med att min älskade morfar gick bort på nyårsdagen och vi tog farväl av honom på min mormors 90-årsdag. I mitten av februari gick jag och bröt tre ben i fotleden och sedan gick resten av våren åt till att lära mig gå utan hjälpmedel samtidigt som jag skrev mitt slutprojekt om modebranschen i sociala medier och gjorde min slutpraktik på 30minuter. Det var min sista termin på utbildningen Kommunikation Nya Medier på Medieinstitutet och i början av juni tog jag min examen därifrån.

I juni var det bröllop i Stockholm, jag flydde till Helsingborg och när jag kom hem därifrån startade jag den här bloggen efter att min gamla blogg varit på dekis ett tag. Den 23 juni önskade jag mig ett nytt jobb och redan veckan efter fick jag ett. I mitten av juli började jag mitt nya jobb som Community Manager på Wireless@KTH.

En av årets höjdpunkter inträffade i augusti då jag var på Sweden Social Web Camp tillsammans med drygt 400 andra nördar. I september flyttade jag ifrån min studentlya i Bromma till en lägenhet i Farsta och i oktober hade jag en riktigt lyckad inflyttningsfest tillsammans med fina vänner.

Slutet av året har varit lugna dagar med semester men på måndag tar jag nya tag, vänder blad, skriver 2011 och kliver in i mitt nya kontor på ICT, KTH i Kista.

Till mina läsare vill jag rikta ett tack för ett år som inte har varit något tidigare likt och en önskan om ett fantastiskt 2011!

Att se film på biograf och biograf på TV

På annandagen var jag på bio med min bror och svägerska. Vi såg The Town. En helt ok film tycker jag även om det alltid känns en aning olustigt när ”the bad guy” framställs som den schyssta killen och att man så lätt sväljer betet. Hur som helst var det tredje gången på ett halvår som jag var på bio vilket måste vara ett slags personligt rekord. För exakt 17 år sedan, på annandagen 1993 var jag på bio för första gången, jag var elva år och filmen hette Sunes Sommar. Däremellan har biobesöken inte blivit så många, jag har förmodligen inte ens varit på bio 25 gånger i mitt liv. Ärligt talat har jag aldrig förstått tjusningen med att betala 100 kronor per person för att se en film tillsammans med en massa människor som man inte känner, som inte sitter still eller är tysta och som skrattar på fel ställen, när man kan betala 35 kronor för att se en film tillsammans med sina vänner, i sin egen sköna soffa utan människor som stör. Visst, det är lite mindre skärm och inte lika maffigt ljud som på bio men det är få filmer som gjort sig bättre på bioduken än hemma tycker jag.

Men, det har ju trots allt funnits en tid då man inte kunde se på film hemma på samma sätt som man gör idag. På 1960-talet hade biograferna mer än tre gånger så många besökare varje år som de har idag. I min hemstad Norrköping fanns det på den tiden nio till tio biografer jämfört med idag då Filmstaden (bortsett från Harlekinen) är ensamma i stan om att visa film på bioduk. En av dessa biografer, Royal, låg på Norra Promenaden 102, i ett hus som de flesta Norrköpingsbor idag kallar för Lagoshuset. Min tidigare arbetsplats Lagos Mode, som numera heter Sandströms har nämligen huserat i byggnaden sedan 1944. Idag visar 24NT ett program i serien Stolta Stad om Norrköpings biografer och i slutet av programmet (05:10) finns ett inslag från butiken som sedan 1986 också upptar hela biograflokalen. Jag råkar dessutom vara stolt dotter till mannen i mustaschen ;)