Emanuel Karlsten hade idag en krönika i DN om trams. Han förklarar alltihop ganska bra där. Vi tramsar litegrann varje dag överallt. På jobbet, hemma, med kompisarna och så också på nätet där alla kan se. Det är inget konstigt med det. Det är inte heller något dåligt. Vi mår bra av det. Det gör oss till de personer vi är och tramsar vi på nätet sänker vi trösklarna och vågar prata med varandra på flera plan. Har jag tramsat lite med någon jag inte känner så väl är det inte lika svårt att prata om de allvarliga sakerna med samma person dagen därpå.
Vi har pratat om det här flera gånger förut.
Sofia Mymlan Mirjamsdotter har gjort det.
Deeped Niclas Strandh har gjort det.
Och jag förklarade för två år sedan att jag älskar det meningslösa babblet.
Och vi är många, många fler som gång på gång har försökt att förklara det naturliga i att tramsa lite på Internet.
Så. Vi är människor. Inte robotar. Vi kommer inte att sluta tramsa.