När Sveriges riksdag får ett nytt parti vars ideologi skrämmer mig. När mitt analoga hem befinner sig i kaos. När jag inte har normala mängder frilansjobb. När familjen får ett tråkigt besked. När kroppen beter sig som en 65-årings. När allt inte rullar på. När man försöker, men till slut inte räcker till.

Då får det en massa negativa effekter. Digitalt sett innebär det att jag inte följer med så mycket som jag vill göra på och runt webben. Det innebär också en blogg utan uppdateringar. En annan effekt är ett obefintligt antal delade items i Google reader och således inga länktips. Sammanfattningsvis är det en Maria utan koll vilket är något utav en oigenkännlig Maria.

I helgen åker jag till en stuga i skogen. Jag ska umgås med några väninnor, koppla av och mest prata strunt. I nästa vecka ska allt bli klart i lägenheten och nästa lördag firar jag med inflyttningsfest. Men att september är över är nog en större anledning att fira.

Det här är inte ett försök att ursäkta mig eller att få er att tycka synd om mig. Jag ville bara ge något slags livstecken. Förhoppningsvis, men utan löfte, ska saker och ting bli lite mer som tidigare snart. Om inte annat kommer det med stor sannolikhet några länktips inom kort.