Det brukar vara Brit Stakston som bloggar om SJs twittrande, men hon är i Almedalen och ”panelar sig” nu så jag kan ju vikariera lite ;)

SJs twittrande har varit uppmärksammat. Jag har hyllat det tidigare men idag vill jag ge dem en liten känga. Den senaste tiden har jag sett SJ bli allt mindre personliga och allt mer standardiserade i sina svar på Twitter. Ofta med en bifogad länk till störningsinformation eller sidan där de förklarar sitt krångliga prissystem som ingen förstår.

Idag hade Gustav Holmström (@hejg) läst ett blogginlägg av Anna Levin i NAs konsumtionsblogg där hon var kritisk mot SJs prissättningar och skrev till @SJ_AB för att uppmärksamma dem på inlägget.

Gustav Twittrar

Tillbaka får Gustav ett standardsvar som om det vore han som undrade om tågpriserna.

SJ svarar

Hur tänker SJ där? Är det Gustav Holmströms uppgift att förmedla svaret vidare till bloggaren? Självklart inte. Här ska SJ såklart kommunicera med bloggaren direkt. Eller är SJs twittrare fastlåsta vid Twitter och får inte kommentera blogginlägg? Jag blev lite irriterad när jag såg svaret och reagerade.

Maria reagerar

Jag fick aldrig något svar av SJ och det fick inte Anna Levin heller. När SJ annonserade att de gick hem idag gick snälla Gustav SJs ärende och vidarebefordrade deras svar i kommentarsfältet. Allvarligt talat SJ, när jag hyllar er så menar jag det. Och när jag säger skärp er, då menar jag det också. Ett ärende är knappast ur världen för att ni har slängt ut ett standardsvar på Twitter som inte ens når den besvikna kunden.