månadsarkiv: mars 2014

Den svenska sträckbänken – uppochnervända världen i dagens #blogg100

Inte den bästa av dagar idag. Redan när jag vaknade i morse hade jag ont på utsidan och baksidan av vänstra höften och under förmiddagen började smärtan stråla ner i benet ända ner till foten och tårna. Höften har hoppat, knakat och levt om hela dagen. Under eftermiddagen fick jag även känningar i vänsterarmen och stickningar i fingrarna vilket är ett fenomen som jag inte har varit med om tidigare. Tidigare är det bara underkroppen som har krånglat och nu när jag är på väg tillbaka vill jag självklart inte att andra delar av kroppen ska börja strula. Men det var ingen tvekan om att det jag kände i armen hörde ihop med vad jag kände i resten av kroppen.

Idag hade jag en tid hos naprapaten vilket kändes väldigt bra tajmat. Han kollade, kände och klämde på mig på alla håll och kanter. Att provocera fram smärtan var dock mer eller mindre omöjligt. En upplåsning i höger sida av bäckenet och lite uppmjukning av ryggmuskler gjorde dock att en viss del av smärtan lättade. Och vi kunde konstatera att när jag vrider kroppen provocerar jag fram mer smärta. Idag testade vi också en helt ny grej. Sverigebänken!

Sverigebänken (jo, den heter swedish traction table på engelska) är en slags sträckbänk som jag fick lägga mig på för att sedan tippas bakåt. När jag efter ett par mellanlandningar låg helt uppochnervänd kunde jag känna att det som plågade vänstra sidan av min kropp i princip helt släppte. Eftersom Sverigebänken handlar om att dra isär ryggen lite och lätta trycket på diskarna kunde vi nu konstatera att ryggen är inblandad i dramat och att det kan vara en diskskada jag har. Eftersom diskskador tar lång tid att läka (mycket längre än 100 dagar) blev jag lite besviken. Särskilt eftersom den magnetröntgen jag gjorde för två månader sedan inte visade på några skador. Men eftersom behandlingen är densamma oavsett om disken är skadad eller inte kommer vi att fortsätta som tidigare. Undvika allt som gör ont, vila överansträngda muskler och rehabträna det som går att rehabträna. Jag får till och med göra ytterligare fysiska aktiviteter för att se hur kroppen reagerar så länge jag undviker allt som gör ont och inte utsätter kroppen för några vridningar. Min gissning är att den kommer att reagera med träningsvärk. Sedan hoppas jag bara att det är den enda reaktionen jag får.

Nu ikväll när jag har kommit hem och låtit kroppen slappna av på soffan har jag inte ont i vänstersidan längre. Jag har däremot ont i höger sida. Uppochnervända världen var det ja…

Dagens perspektiv: Naprapaten frågade hur ont jag hade haft på en skala mellan ett och tio den senaste veckan. Jag berättade att den senaste månaden har det pendlat mellan noll och fem. För bara två månader sedan svarade jag nio på den frågan. När jag kom hem blev en av mina grannar dessutom hämtad av ambulans. Idag känner jag tacksamhet för att jag kan gå, stå och sitta korta stunder, springa till bussen och jobba heltid.

Dagens inlägg i skadedagboken: Vaknar med ont i båda höfterna. Fortsatt ont i vänster höft med strålningar i utsida lår under morgonen. Under förmiddagen ont i ryggen och strålningen i vänsterbenet går ända ner i foten. Gör musslan på lunchen och det gör ont. Ingen förändring under eftermiddagen mer än stickningar i armen. Var hos naprapat på kvällen. Bland annat uppmjukning av muskler i ryggen och justering av låsning i högersida av bäckenet. Sverigebänken lättar. Efteråt är vänstersidan bättre och högersidan sämre. Magen funkar men gör ont.

En dag efter – Jag kastar mig in i #blogg100

blogg100-logotypeJag hade inte haft en tanke på att vara med i #blogg100 innan i fredags när jag träffade upphovsmannen Fredrik Wass#uberaw. Vi var några stycken som började prata om #blogg100 efter att Robin Danehav berättade att han inte hade bestämt sig om ifall han skulle vara med.

Och så igår när alla andra började med sina första inlägg blev jag sugen på att också vara med, även Robin bestämde sig för att vara med. Men jag fegade ur. Jag har bara skrivit ett enda inlägg i den här bloggen på 1,5 år och kände mig dömd på förhand att misslyckas. Inte heller visste jag hur jag skulle kunna klämma ur mig 100 inlägg. Vad skulle de handla om?

Så idag fick jag se att Joakim Nyströms plan för att ta sig igenom #blogg100, var att blogga på vägen mot ett mål, i hans fall att gå ner 25kg på 100 dagar. Då slog det mig att jag har ju också ett mål som jag skulle kunna nå på 100 dagar. Att komma tillbaka till boxningsträning efter den skada jag ådrog mig i oktober förra året. Först tänkte jag att vem skulle vara intresserad av att läsa om det. Men tre saker fick mig att bestämma mig för att köra.

  1. Jag har skrivit skadedagbok för min egen skull, varje dag sedan 20 november. Det är 102 dagar sedan. Så varför skulle jag inte klara det?
  2. Under min skadetid har jag googlat mer än någonsin. Jag har sökt efter mer information om mina symptom, efter rehabövningar och efter stretch. Så om jag är intresserad av att läsa andra skriva om sådana här saker. Då finns det säkert andra som är det.
  3. Peter Lindberg påminde mig om vad #blogg100 handlar om. Att ta tillbaka bloggen till där det startade. Och att en del i det är att skriva för sig själv i det öppna och att det därför blir intressant.

Vi får se hur intressant det här blir. Vi får se om jag lyckas. Men nu kör jag. Om skadan och boxningsträningen ska jag berätta mer. Men jag har ju 100 dagar på mig.

Dagens inspiration: Proffsboxaren Frida Wallberg som fick hjärnblödning efter en knockout i juni förra året åkte idag Vasaloppet, 9 mil på skidor under 12 timmar. Starkt och imponerande!

Dagens inlägg i skadedagboken: Öm på utsidan av båda skinkorna på förmiddagen, något mer åt vänster. Lite bättre på eftermiddagen. Rehab funkar bra. Kör höftlyft och musslan vid lunch och kväll. Masserar också sätesmusklerna på Foamrollern. Magen funkar men gör ont.